söndag 28 december 2014

Tillbakablick på 2014

Så, då är nästan detta året över och jag kastar en blick i resultatlistan och även hur vi har haft det under året!
Känslan är att vi inte gjort så mycket, och det är nog rätt så mitt i prick. För träningen började inte riktigt förrän ut på vårkanten och när vi precis hade liksom kommit igång, så blev Kalle sjuk. När sedan han var frisk, så var det min tur att inte kunna köra träning. Sedan dess har Kalle haft ytterligare återfall. Även just nu är han inte bra. Förbereder mig lite på att framtiden kanske inte består av att träna och tävla så mycket. Eller så har vi kanske ... nej, jag vill inte tänka tanken riktigt fullt ut.

Tävlingssäsongen började riktigt bra då vi i maj startade med 3x100 poäng och en på 99 poäng! Kändes som om vi hittat rätt i kommunikationen.
 
Sen hamnade Kalle på djursjukhuset och när hans konvalescens var över så mjukstartade vi och körde några testtävlingar för att kolla om det över huvud taget var någon idé att åka ända upp till Sundsvall för att göra vår tredje SM start.

Dessa starter gav mig absolut en känsla av hur min Kalle orkade hålla ihop efter sin sjukdom. Hur han klarade mer och mer för varje vecka! Våra resultat blev 98+79+97 poäng, men poängen var inte så viktiga. Däremot var det så himla skönt att se att han orkade bättre och bättre hålla ihop, i sitt lilla huvud för varje vecka som gick.

Sen var det 2014 års SM i Sundsvall!
SM kval: 196 p. (delad 8:a)     SM Final 389 p. (delad 3:a)     SM Utslagning 197 p. SM 3:a 
 
Världens bästa Kalle orkade, visade sin arbetslust och kämpade. Är så stolt över att han trots att det var överkurs att orka köra utslagsrundan också så gav han allt, min lilla hund!
Tänk vad man kommer långt med en bra grundträning, att ha skapat en hälsosam relation, tillit, muskler, och därmed fått en hund som verkligen vill göra sitt bästa och viljan att alltid uppfylla sin mattes önskningar. Och så lite ordentlig lön som väntar, förstås...hahaha...
Vilken härlig känsla jag hade i hjärtat denna helg. Ett stort leende fanns hela tiden. Bästa Kalle!

Hann några tävlingar till innan jag stukade foten så Kalle missförstod och satte sig. 100+80 (-10 p. mitt fel + Kalle miss -10 p.) +90 p.

Kalle blev sjuk igen men vi kunde ändå avsluta året med 99 poäng på Karlshamns BK i december.

Sammanlagt har vi gjort 11 starter (+ 3 i SM) under 2014.
Vi har placerat oss; 6 gånger 1:a, och 2:a placerad 2 gånger. Otroligt att vi stått på pallen 8 gånger.
Årets poängsvit; 4 x 100 p.    2 x 99 p.     1 x 98 p.     1x 97 p.     1 x 90 p.     1 x 80 p.     1 x 79 p.

Jag känner mig riktigt stolt över vad vi ändå hunnit med, trots att vi haft det kämpigt hälsomässigt.
 
Framtiden då...
Vad kommer Kalle att klara? Vad vill jag? ... vill jag!?!
Skulle gärna vilja skriva upp mål för 2015, men huvudet är just nu tomt. Alldeles för många frågetecken, om och utifall att nu...



söndag 21 december 2014

Kalle och hans syskon fyller idag 9 år!

Kalle, skickar glada skall och stubbviftningar till er alla!

Lilla Fridolf "Svante", saknas oss! Men jag tror att du busar runt med din mamma Nanna, morfar Hero och några till som saknas oss!

Detta var verkligen en kull med massor av härlig energi!
Blondie, den enda tiken fick verkligen morska upp sig för att märkas i skaran av bröder. Alla valparna var också så himla duktiga på att ta för sig av livet. De var verkligen överallt. Eftersom de är födda så här års fick det ju dröja ett bra tag innan de kunde gå ut för det var verkligen kallt!
Väldigt lika varandra, och samtidigt inte...

Hoppas ni alla blir bjudna på något riktigt smarrigt... Kalle, kommer att få en del gottigottgott, i alla fall!

tisdag 16 december 2014

God Jul & Gott Nytt År!



Kalle, och jag har som vanligt nu en "vinterpaus", och det är nog så vi har haft det i alla våra tränings-/tävlingsår.

Vår träningssäsong brukar dra igång på allvar fram i mars och brukar dras ner på i oktober. Känns lite som om vi går i ide, och behöver detta också. I alla fall jag, för Kalle skulle nog gärna fortsatt att tjäna extra under denna tid.
Men för egen del, så är det så himla skönt att få göra annat, att hinna ikapp med sådant som inte hinns med riktigt, eller i ärlighetens namn faktiskt priorteras bort.
I alla fall såg den ut på det sättet, när vi tävlade i lydnad men med rallyns intåg så känns det som om vi under dessa år ändå kört på då och då och att gå i ide blir mer "fläckvis"!

Tack alla ni som har Lill-Tegare, för er kärlek till mina älsklingar. Det gör mig glad!

fredag 28 november 2014

Grattis Astrid i Sagotantkullen!

 

 Idag, för åtta år sedan fick jag en chock då veterinären ringde och sa att Saga faktiskt hade en valp i magen och att de behövde ta kejsarsnitt!!!
Anledningen till att jag inte var med henne var att vår dotter var inlagd på sjukhuset och att Saga hade försökt stjäla Nanna´s valpar! Vi bestämde då att Saga skulle bo hos min pappa och Kerstin. När jag fick reda på att Saga försökt valpa ute i deras trädgård och att hon verkade vara lite apatisk och nedstämd nu så bokades det en veterinärtid.

Ultraljud var gjort, men Saga hade tydligen haft lång tid till ägglossningen för hon hade ett extremt långt löp vid detta tillfälle. Det var ju samtidigt som hennes dotter Nanna, och hon ville nog verkligen "täcka upp" tid. Veterinären kunde alltså inte se något foster.

Jag pendlade mellan att tro att hon var dräktig till att inte tro det. Eftersom dottern blev inlagd, så kunde jag inte heller ha den kontroll jag brukar ha och Saga har alltid haft väldigt lätta förlossningar!
Efter en stund hör jag av veterinären igen och då med beskedet att det fötts en liten tikvalp, som under omständigheterna mår bra.

Lite ordnande och fixande med att få någon att vara inne på sjukhuset så kunde jag sticka hem och plocka fram valplåda nr; 2.
När pappa och Kerstin sedan kom med lilla fröken, så var Saga ganska omtumlad och lite vimsig, för hon hade ju dessutom opererat bort livmodern.

Nanna, blev eld och lågor då hon förstod att det kommit hem en valp till och hon var helt övertygad om att denna valp var HENNES!!! Saga hade säkert stulit den från henne! För Saga var heltokig när Nanna fått sina valpar.
Efter att ha sett att "Saga" var ganska ointresserad av valpen och hon ville inte ens vara uppe i valplådan, och jag funderat lite så bestämde jag mig för att Nanna kanske kunde försöka att ha en liten till då. Nanna blev överlycklig och tvättade av henne och sen var hon helt enkelt en i kullen.
Så unga fröken fick växa upp tillsammans med Kortspelskullen som då var fem dagar äldre.

När det då blev tal om namn, så funderade man ju så klart på olika starka kvinnors namn. För det var verkligen ett mirakel att hon överlevde så länge innan hon fick hjälp ut!

För att "knyta ihop säcken" med tanke på att "Saga´s" namn är Qruella De Ville, och att det är från en saga så blev det enkelt att bestämma sig för den bästa sagotanten av dem alla, nämligen Astrid Lindgren!

Denna lilla fantastiska tikvalp, var en tuff och levnadsglad valp. Hon anpassade sig snabbt till resten av kullen och växte ikapp väldigt bra.

Hon kommer alltid att ha en extra hjärtevarm plats i mitt hjärta!

Hennes familj i Danmark, har tränat och visat upp henne. Och jag är så jättestolt över att Astrid har visat att hon är även en väldigt snygg och representativ rasindivid!
STORT TACK, hela familjen Rasmussen!



söndag 23 november 2014

Grattis på 8-årsdagen!


Alla valparna i denna kull var så lugna, snälla och mysiga!
Väldigt jämna både i sättet och storleksmässigt!
L-T Nanna, bästa mamman i världen! 
Som alltid hade tid att ge en liten slurk!
Stor kram, till er alla!

måndag 10 november 2014

Vi hurrar för "Belle"!

Minns det som igår, när vi förälskat oss i den mörka skönheten som vi bara sett på bild uppe hos Annika! Men efter att ha kikat på både henne och systern, var saken klar. Det var ingen tvekan... henne skulle vi ha!


Tyvärr blev det inga fina valpar efter henne, då det visade sig att både hon och systern hade en förträngning i vulvan och aldrig skulle kunna klara en normal födsel!

"Belle" är en härligt glad jycke, som förgyllt vårat liv i alla år. Hon har sedan fem år tillbaka bott inne hos min äldsta dotter, för Malin ville ha henne med sig när hon flyttade hemifrån. Belle formligen avgudar sin matte och är ständigt vid hennes sida! De tar bussen, hit varje dag eftersom Malin jobbar hos oss. Då stuvas hon in på både korsen och tvären i alla möjliga fordon, och det bekommer henne inte alls. Där hennes matte är, där befinner hon sig också gärna.

Idag blev hon firad först hemma "på sängen" (till hennes förvåning), sen blev det "gottigottgott" här! Tror hon är riktigt nöjd med sin dag, så här långt!
Jag hoppas att hennes syskon också får märka att det är en alldeles speciell dag idag, de också!

Kortisar, kortisar och så lite......kortisar!
För er som undrat, så har vi inte gått i ide eller flyttat till en annan planet!
Stukningen av vänsterfoten och högerfotens trampskada gjorde att jag behövde ta rast och vila! Så trist! När vi nu verkligen var på gång igen efter Kalles sjukdom och efter SM! Känns som om det har varit lite uppförsbacke i år, när det kommer till hälsa, för både mig och Kalle!
Tja, vila och vila... det är ju helsvårt... när det finns så mycket man kommer på att man ska göra. Så en del annat än hundrelaterade saker har faktiskt blivit gjort!
Tyvärr, har jag inte riktigt kunnat hålla mig till den önskade tidsplanen för 2014, men när i livet har man fått klart allt som man skulle vilja! Men till ca 80%, och det är jag så klart glad för! Finns ju några veckor kvar av november innan spadar och annat säkert behöver stoppas undan, så det kommer ju att hinnas lite till!

Idag har vi i alla fall kört en kort rörelsebana men med inslag av frontövning, positionsövning som byttes senare till en apportövning också! Dessutom sattes det in ett hinder i slutet, som blev en "lämnaövning" och dess placering hamnade så att Kalle var tvungen att göra en stor båge för att fokusera på hindret och inte springa bredvid, även om det var gott om plats. För att göra det extra svårt och locka till fusk, fanns hans älskade kexburk i samma korta linje som jag gick i... humpf! 

Banan, kördes i både vänster som i högerhandling och jag måste säga att det kändes kanon i vårt samarbete hela vägen, ända tills vi kom till hindret! Då tänkte min lilla hund, att det där "hopp" hans matte tjoade, nog egentligen var nåt nytt ord för "slut" och kastade sig förväntansfullt fram för att få kex ur gotteburken!!! Hmmm...
Han hade absolut inte räknat med att hans matte sneglade över axeln, såg hans fokusering på burken och bara stannade i steget med ryggen mot honom, och förtydligade med ett "stanna - hoppa!!!"... Den lilla kortbenta, grå tvekade ett par sekunder, men kastade om sin bana och seglade över... HAH... Sen, blev det gotter!
Samma visa blev det när vi bytte till högerhandlingen... ler... Den token chansade på att det var andra regler när man bytte sida! Så det blev så klart, lite överträning på hinderövningen.

Extra trist har det varit dessa veckor, för det har varit väldigt dåligt med promenader så Kalle har tappat lite kondis och jag också. Det har bara inte gått att stå eller gå något under så lång tid. Givetvis har jag inte kunnat ha träningsvila helt utan vi har kört lite kortisar hemmavid. Först nu under sista veckan, har vi haft lite mer struktur på vår träning igen.
Detta har säkert inte skadat oss alls utan han känns fin att jobba med och har också hunnit komma igen ännu mer än han hann göra till starten i SM.

Vi har nu matat oss igenom alla momenten, under korta pass. Kollat lite extra på vissa detaljer och dess förstärkningar. Också jobbat med att baklängeskedja en del moment, för att förtydliga, för Kalle.

Efter att Kalle var sjuk i år, så verkar det som om han lättar kommer in i gnäll, när han blir för övertänd. När detta sker, så får jag helt enkelt bli väldigt tyst och stilla.
Han får så att säga fokusera på att läsa av mig utan att få så mycket hjälp. Jag har vid dessa tillfällen inga kommandon alls. Dessutom drar jag ner tempot och ökar till lite svårare saker för honom att utföra. Låter kanske inte logiskt alls, men då måste han koncentrera sig ännu mer för att lyckas göra rätt. Målbilden han har, är ju att tjäna sin lön och han har lärt sig att den får han bara om han gör rätt. Det tar då inte så lång tid, att få honom att gå ner till rätt energi och attityd.

Nu är det några veckor kvar innan sista tävlingen för i år! Ska bli så kul att träffa alla igen! Det är nästan det bästa med tävlandet... alla underbara hundmänniskor! Ser fram emot detta och ska köra med både "hängslen och livrem" på, ända till dess och under tävlingen för nu är jag supertrött på att inte kunna få fungera i alla kroppsdelar! Väl mött på tävlingsbanan, allesammans!

måndag 6 oktober 2014

Aldrig slutar man överraskas!

När en Kalle, får för sig saker på tävling så kostar det poäng!

I söndags var det tävling på Hörby BK och det var både ett härligt väder samt att det inte blev att upp i ottan! Så skönt!
Härligt glada medtävlare i vanlig ordning, så det blir ett och annat skratt också. Vi har verkligen trevligt!

Kalle, var laddad och kändes bra då jag kollade av honom under uppvärmningen. Han kändes sugen på att tjäna lite extra och ville hemskt gärna komma åt den torkade blodpuddingen! Kanon!

I banan som dömdes av Leif Borgenlöv, trivdes vi båda riktigt bra och min känsla var bra i vårt arbete. Det kändes verkligen som om vi drog halva lasset var! Även i honnören som var sitt på höger sida fungerade utmärkt.
Så glad... ända tills vi kom tillbaka till "basen" och alla berättade för mig att Kalle, den slyngeln maskat och istället för att hoppa, stuckit vid sidan av hindret under "inkallande över hinder"!!! Vadan detta!?! Har väl aldrig hänt att han missat detta eller ens tänkt tanken!
Nåja, detta skulle vi bli två om... så vi gick direkt till ett hinder och minsann, när jag hade luft mellan mig och hindret på drygt en meter och påtalade hopp för honom, så försökte han maska igen!!! Jag stannade i steget och sa "HOPP" bestämt och tydligt tre gånger innan han hoppade över. Gjorde om igen, och något försök till att maska men hoppade snabbare över och sen försökte han inte fler gånger. Dessutom var han tvungen att hoppa sex plankor!!! Lite upprörd matte snackade öronen av honom tillbaka till vår "bas" och talade om för den lille kortbente grå att avtalet vi har är att vi båda ska göra vårt bästa!!! Sen bjöds det så äntligen på kex och gotter! Som det kan bli!

Dagens poäng blev -10 poäng för Kalle´s maskande!
Gull-Kalle, blev förlåten rätt snabbt ändå... för han bor djupt in i sin mattes hjärta oavsett vad som händer.

onsdag 1 oktober 2014

Äntligen blev det av att träffas och ...

... gårdagens trevliga överraskning!

Idag har vi äntligen fått ihop lite träning tillsammans! Det var riktigt kul att träffa Malin med Westorps Gipsy Queen "Jippie", igen och så lilla Vindängens Peach! (hoppas jag minns rätt)
Tack för en bra träning idag!

I helgen gjorde de två bra tävlingar med godkända resultat och kan nu även titulera sig RLD F!
BRA JOBBAT!
"Jippies" mamma är Lill-Tegens Majken Majviva "Maja", så givetvis är jag stolt över mitt "barnbarn"!

I går blev jag glatt överraskad när klubben bestämt att gratulera mig för tredjeplaceringen på årets SM i Rallylydnad!
När jag intet ont anande var på språng för att ta kopior på dagens banor till mina kursdeltagare i pausen, så var hela matsalen full av folk! Där inne väntade en jättestor gräddtårta och presenter!


Stort TACK till Göinge-Broby BK, för uppvaktningen!

tisdag 30 september 2014

Sista dagen i september för 6 år sedan...

...föddes Svampkullen!
En skara "brokiga småttebarn"! Inte alla enligt godkända rasstandardens färg, men stora och duktiga på alla sätt! Så vad gör väl det då!!!

Idag HURRAR JAG FÖR ALLA DESSA UNDERBARA HUNDAR som är till så mycket glädje för sina familjer!
HIPP HIPP, HURRA HURRA HURRA HURRA!
Tack snälla ni, för att ni skickar mig alla historier ifrån deras och ert liv!
Mamma till Svampkullen var vår duktig, vackra och mycket kloka L-T Nanna. (Kalle´s mamma)
Pappa, är den stiliga och duktiga täckhunden, Pihlspetsens Abbe.
 Många olika karaktärer var det i denna kullen också.
  • Där var den trygga, lugna, funderaren Greta Gulkremla som studerade alla innan hon själv gjorde!
  • Busfröet NR 1, Sally Smörsopp, som kastade sig huvudstupa in i allt utan att tänka på hur det skulle gå!
  • Något mer försiktiga Tilda Toppmurkla, som vigt kunde ta sig upp överallt!
  • Snälle och mycket försynte, Fingal Fårticka, som alltid älskade att mysa med oss!
  • Kloka Gusten Grynsopp, som också kollade in och beundrade sina syskon när de hittade på saker!
Det var i alla fall en härlig kull att få trivas med i 10 veckor! Några lite längre tid innan deras familjer hade möjlighet att hämta dem. Ett mycket kärt nöje!

Det är underbart att få vara uppfödare, när man får så fantastiska valpar och familjer till dessa! Kram på er!

lördag 27 september 2014

Tävling!

Första tävlingen efter SM;et!
Inte de bästa förutsättningarna, precis, eftersom jag stukade foten på en promenad när vi var på väg hem ifrån Sundsvall! Nej, jag gick inte hela vägen ifrån Sundsvall... ler... jag åkte också... skratt...

Denna veckan har jag alltså inte tränat så mycket utan kände väl igår att det nog kanske var bra att försöka köra en bana... tyckte foten kändes rätt bra... men ett litet felsteg igår och jag drog upp skadan... lite... bläh...

Anders tyckte ändå att jag kunde försöka, så kosan styrdes i morse till Sölvesborgs BK. Med resultatfacit i hand så var det ett bra tänk. Men med tanke på att det i slalomet smällde till i foten som bara den, så är ju frågan vad som hände. Men efter att ha kylt den nu och fortsatt ha den lindad så kan jag kanske linka runt även under morgondagens tävling!!! Eller!!! Vi får väl se hur mycket ont den gör då. Svullen är den så klart, men med vilja kommer man långt... humpf...


Dagens domare var Ingrid Dahlqvist och resultatet blev 100 poäng... minsann!!!
Helhetsintryck; Fin kontakt. Underbar kommunikation och en guldstjärna.

Ont i foten, men glad! Tänk vad Kalle han kan fokusera när han vill och framför allt när det är "skarpt läge"! Och en haltande, hjulbent (på vänster ben) ostadig matte!

Tack Sölvesborgs BK för den fina grönsaksspannen som var fylld av en massa nyttigheter! Jag älskar grönsaker, men Anders blev väl inte lika glad... skratt... Kalle såg inte heller imponerad ut... även om han fick en liten tuggpinne... ler... undrar om han gav bort den eller så halsade han kanske ner den!

STORT GRATTIS till Malin Svensson och Westorps Gipsy Queen "Jippie" som fick 95 poäng i Fortsättningsklassen! Så synd att vi inte såg er runda!

I morgon är vi anmälda till Tollarps BK... det pulserar och känns lite gnälligt i foten, men käringen är rätt envis och finns det lite hopp om att vi kan halta fram, så gör vi nog det.
Är det mycket spring i banan så får jag väl överväga om jag kan klara detta eller så är det bara att stryka sig, och åka hem efter att ha hejjat på alla vänner som är där!

Vilket trams att stuka foten nu... när Kalle börjar komma i form och vi har två tävlingar kvar innan vi tar ett litet uppehåll!

fredag 26 september 2014

Idag skickar vi GRATTISHÄLSNINGAR ...

... till Nordiska Gud-/Gudinnekullen som fyller hela 12 år!


 Vart har den tiden tagit vägen!!!

Detta är Danga´s Cruella De Ville- M "Sagas" första kull, tillsammans med Rätt & Slätts Hero.

"Saga" en superduktig mamma, härlig mentalitet och klok som en uggla! Lurade lätt, både Hero och Granja, när det kom till saker hon gärna ville ha... skratt... Kloka, snabbtänkta Saga är dessutom mormor till Kalle!
Hero, den smarta, mycket snälla grabben som alltid var positiv till att arbeta och vilja göra sitt bästa! Har mååånga barn, barnbarn och barnbarnsbarn efter sig! Både snygga, trevliga och väldigt vinstrika! Men för oss var han den bästa nallebjörnen man kan ha! Inte konstigt att Kalle är en charmig och mysig "goseknutte" med en sådan morfar!
Precis som med Kalle, blev det kärlek vid första ögonkastet... eller för Hero´s del, den första pussen...

Tyvärr lever numera bara Kalle´s supervackra, snälla och mycket duktiga mamma Nanna kvar i allas våra hjärtan!
Resten av gänget, fortsätter att förgylla sina familjers liv! Hoppas att ni får njuta i flera år till av:
Lill-Tegens Bure "Balder", Lill-Tegens Tyr "Neo", Lill-Tegens Hermod "Ludde", Lill-Tegens Idun "Ninja" och Lill-Tegens Svava "Frida".
  
KRAMAR I MASSOR!

tisdag 23 september 2014

SM-Veckan!


Tja... då är den till ända...
En härlig vecka, med massor av skratt, god mat, trevliga vänner att umgås med och både superbra träningstillfällen, tävlingar, samt ett resultat som jag inte riktigt vågade tro på när vi åkte hemifrån!

Resan upp till Sundsvalls BK, fick en till att utbrista många gånger; -"Ååå, vad vackert!"

Jag, som lite nojjigt gått och superstirrat på Kalle under dessa veckorna för att kolla så han verkligen mår bra efter sin sjukdom. Att det fanns en möjlighet att få åka och tro på att vi skulle kunna göra bra ifrån oss... hoppats på att få uppleva stämningen runt SM igen och att träffa alla superhärliga människor igen! Som jag har längtat...

Att Kalle också gjorde bra ifrån sig med mycket ork på träningstillfällena inför SM:et det fick mig att slappna av. Nu var det värsta gjort, kändes det som. Tror det var därför som jag såg ut som en sol hela helgen! Vi hade ju faktiskt vunnit alla redan, min lilla grå och jag!

På kvaldagen lyste solen helt underbart klart, precis som jag kände mig i hjärtat! En bra dag! Kalle kändes fin och var arbetssugen till max.


En bana med flyt i och som både jag och Kalle gillade att trampa runt i! Det slutade med att vi fick 196 poäng och var helt klart med till finalen! Alla redan då kändes det som om vårt mål var uppfyllt!

De trevliga domarna Carola Hag och Sofia Angleby, förklarade för mig varför jag fått mina avdrag och jag fick något att tänka på för framtida träningar! Kanon!

Dagens helhetsintryck blev;
  • Välbalanserat och samspelt ekipage. Lycka till, hoppas vi ses imorgon och en glad smiley!
  • Jättesnyggt! Härlig utstrålning. Lycka till!
Finaldagen kom, och då var det bara i mitt ansikte och i hjärtat solen lyste, för ute regnade det!!! Liten suck... inget Kalle-väder!!!
Vi skulle starta i andra gruppen och lagom tills vi gick in kom regnet igång igen efter att ha gjort ett magiskt uppehåll, så klart!
Strunt samma, tänkte jag, för nu kör vi i alla fall. Det blir som det blir. Och dessa ord , vill jag lova att jag har sagt många gånger i veckan!


Vi trivdes bra även i denna bana! Fast jag tror ju förstås att Kalle hade synpunkter på vädret...skratt...
Helhetsintrycket;
  • Perfekt! Glad och positiv!
  • Jättesnygg superrunda!
Eftersom vi då var två stycken som hamnade på samma slutpoäng, bestämdes det att vi två skulle få starta i en utslagningsbana.


Efter att domarna raskt byggt denna bana med hjälp av överdomaren Monique Wrambeck, så blev det lottdragning och det bestämdes att jag skulle starta som nummer 2.
Nu var det var uppehåll i regnandet, men jag märkte att Kalle faktiskt var lite trött. Men med uppmuntrande tjoande och ett soligt leende från hans allmänt mycket lyckliga matte fick honom att hämta krafter någonstans från stubbsvansen (tror jag)!

Helhetsintrycket blev;
  • Strålande (med en jättestor sol inritad)
  • FF (-3p)= Du håller inte en rak linje /kliver över hunden! Annars suveränt! (Just där vid framförbytet den gången, tvärade Kalle mycket nära mig när han korsade min väg)
Med endast tre poängs avdrag från ena domaren och dagens delpoäng blev 197!!
VI KOM DÄRMED PÅ PALLPLATS! Stackars Ewa med Okk ...

En bronsplats, lyser också med lite guldljus och jag kände stjärnregnet...ler...
Grattis även till alla andra som kämpat denna helg, ni är så galet bra!

Jag fick den stora äran att själv dela ut Vandringspriset i Rallylydnad, som jag nu haft hemma i ett år!
Många fina priser fick vi, samt ett diplom!

Kan ana att det börjades skriva ett E... men... 
man kan inte räkna ut käringen, förrän allt är över!
HAHAHA!
Som extra grädde på moset så kom Annelie förbi med en superfin grupp och en lykta med "Tack" på, från hela sin familj! Stor bamsekram till er alla! Jag tänker på er!

Anhelee, kom och överraskade mig med en flaska skumpa! Stort TACK! Tror det var tredje gången, denna dag jag fick en tår i ögonen! Supergulliga du!

Superstolt över min fina Kalle, och att han är en sådan kämpe! Men faktiskt också över att jag kunde hålla ihop och bara köra utan att bryta ihop av någon som helst nervositet! Jag gick verkligen ut och bara körde så det rök... ler... bara njöt av allt detta roliga och alla runtom oss. En toppenhelg på alla sätt!

TACK, till alla arrangörer, funktionärer, medtävlande och alla andra glada människor vi mött, samt för alla vänliga och uppmuntrande ord vi fått! Det värmer så himla gott i hjärtetrakten!

Jag hoppas att både Kalle och jag kan få det stora nöjet att även 2015 få chansen att träffa er alla igen! Få se alla jobba på ett fantastiskt duktigt sätt med sina fyrbenta vänner! Så många superflotta rundor som gjordes på detta SM! Jag saknar alla redan! Kram!

tisdag 9 september 2014

Checkpoint 3!

I helgen var det så dags för sista kollen på hur Kalle, tar sig sedan han var sjuk! Och jag är så glad att det går bättre för varje vecka! Denna tävling fick jag inte alls en känsla av att han stängde ner hjärnan alls, utan felet vi fick var att han flyttade en baktass, då jag gick runt honom. -3 poäng!


Solen kom fram, lite extra mycket, precis när vi gick in och det tog ner energin något men fastän det var blött i gräset så påverkade detta inte alls i de övningarna som fanns på banan! Ibland önskar jag att min hund bara kunde gilla läget och strunta i vädrets makter... suck... men som sagt det har inte hänt under alla dessa år och det är bara att göra det bästa man kan i de situationer som uppstår!!

Orken är helt klart bättre både i kropp och knopp! Så skönt att se framsteg!

Är nog lite nojig och tycker jag gör inget annat än kollar på honom. Går han normalt, verkar han kry, är han trött, tycker han att det vi gör är kul? De gånger han svarar konstigt eller det blir annorlunda mycket... tja... då får man nästan ångest och funderar på om det nu drar igång igen!!! Hujedamej!!!

Nu försöker vi ändå se framåt mot stundande SM i Sundsvall! Det ska bli kul att återse många från tidigare SM och en del nya ansikten också!

Mycket ska hinnas med i denna vecka! Husvagnen ska fixas till och laddas med allt "bra och ha", alla viktiga saker som man absolut inte får glömma och då tänker jag på Kalles mapp med viktiga uppgifter och givetvis vandringspriset vi fick äran att förvalta ett år!
En hel drös med kläder utifall att det blir regnigt, kallt och blåsigt, sommarvarmt mm.
Lite och ordna hemma också förstås, innan man kan lämna hus och hem till döttrarna att sköta, ifall det behövs!

Kan inte säga att jag längtar efter att åka bil dit! Är så tråkigt att sitta i 200 mil, fram och tillbaka! Har aldrig gillat denna väntan som det för med sig innan man kan göra det man tycker är kul! Har alltid velat knäppa med fingrarna och säga "hepp" och så skulle vi vara framme!! Och den där hemska frasen; "den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge"... den går helt bort!


Ska ändå bli kul att se en liten yttepyttedel av Sverige, någonstans där man aldrig varit. Troligtvis blir det väl inte så mycket turistande utan ändå mest hundrelaterat.

Hoppas vi får en lika fin SM-känsla när vi anländer till detta SM, som vi fick då vi var på Söderåsens BK! Ett strålande jobb gjorde de som arrangörer till 2013 års SM!
Den värme och speciella känslan man fick av att ha kvalat in, att alla som var där var superduktiga, att vi alla betydde något. Den värmde ända in i hjärtetrakten, i alla fall på mig!
Att vi sedan gick och vann, fick sjunga svenska nationalsången och fick kramar i oändlighet, det var en helt otrolig känsla!
Men som sagt den värmen och glädjen vi möttes av då vi anlände av alla funktionärer, samt alla glada medtävlare, som peppade en mm., det kommer alltid att vara inristat i hjärtat!
STOR KRAM TILL ER ALLA!

lördag 30 augusti 2014

En ny "checkpoint"...

... på hur Kalle orkar och hur mitt arbete kan fungera när det idag var tävling!
Barbro Langefors hade designat en trevlig bana med lite att gå i innan nästa moment. En del krav ställdes det på oss människor att verkligen hålla koll på alla stoppen och vilka typer av inkallningsövningar vi skulle göra. Lite långsam marsch också som skulle kommas ihåg. Så idag var det verkligen en del kontroll och tankearbete men också en hel del tänk för egen del på fotarbetet. Vilket jag ju gillar.

Började med en bra start och en "lagom" Kalle. Vid första momentet som var ett lämnamoment, ger jag Kalle handtecken och säger hans namn. Barbro står då andra sidan om och noterar bara att Kalle startar före hon hör mig kalla på honom, blir därför en tjuvstart. -1poäng.

På brukshundsklubben i Olofström är det både sluttande och man kommer ner i lite "svackor" här och där. Det ena avdraget gällde just en sådan svacka på moment "Helt om båda höger 411". I denna svacka växer det lite längre och blötare gräs (knappt mätbart för mig med mina dåliga ögon och skor på fötterna) och detta är då efter vändningen men mot nästa moment. Men för Kalle så tyckte han uppenbarligen att detta blöta gick att undvikas... ler..
Trots bra vändning och tydlig handling efteråt väljer min hund att runda platsen och då glida in på vänstersidan igen, istället för på den högra!! Bytte tillbaka honom snabbt innan vi kom fram till momentet som var därefter. Men -10 poäng blev det där.

Nästa avdrag blev också en form av tjuvstart. Vid moment "sitt, lämna, ett steg, kalla in 217" väljer min hund idag att helt enkelt följa mitt ben!!
Anledning tror jag, efter att ha tittat på filmen, är att Kalle helt enkelt efter alla halter och däremellan långsam marsch, kanske helt enkelt slappnade av och inte riktigt orkade vara fokuserad på sitt arbete. Gjorde det som var enklast, helt enkelt. Jag hade ett lugn i momentet innan jag rörde mig, dvs lite andningspauser. Dessutom ett tydligt kommando, samt även lagt till ett stanna-tecken med handen och ändå så följer han efter... -10 poäng.
Summan blev 79 poäng.

Positivt idag var att han orkade lite mer än i förra veckans tävling, men han har fortfarande en hel del kvar att komma ikapp, känns det som. En bra koll blev det i alla fall att få veta hur vi har jobbat senaste veckan.

Målet idag för egen del, var att jag;
  • dels skulle behålla lugn och fokus på uppgifterna - Mycket bra!
  • att få till en bra rytm och takt - Mycket bra!
  • att steglängder, tempo och fotarbetet skulle bli rätt för oss båda - Mycket bra!
  • att vara tydlig i vad jag önskar - Bra, men kan säkert förbättras ytterligare!
  • att anstränga mig på rätt sätt - Bra, men även här kan jag säkert förbättra mig!
  • kolla av vad vi behöver förbättra av våra rutiner - Bra, kan bli bättre!
Så jag är mycket nöjd med vårt arbete idag. Det kändes tryggare än förra veckan och det känns som om vi också är på rätt väg när det gäller vår träning och vårt sätt att jobba tillsammans!
Nu har jag fått lite mer tänk på veckans träningar, som kommer och det är ju alldeles utmärkt!
Dessutom fortsätta att förbättra Kalle´s ork i huvudet, för det är där han verkligen behöver komma ikapp! Hans hjärna liksom stänger ner, och det ser ut som om luften går ur honom. Men idag var det nog bara en ögonblinkspaus i hjärnan som gjorde avdraget på lämnaövningen.
Muskelmassan är lättare att få upp, även om jag absolut inte vill överanstränga honom så är det mer att bara läsa av honom och hindra honom ifall han bara är för mycket igång.
Samt att jobba honom så att han sätter muskler jämnt.
Även en del både påskjutsarbete och att kunna hålla emot i tex nerförsbackar blir det. Att mer och mer orka bära sin kropp och få ut ett ben i var "hörna"!

Kalle´s bra saker idag;
  • att han var i fin position hela tiden!
  • att alla vändningar och halter fungerade minus den han missade.
  • att alla inkallningarna var fina.
  • att hans energi och attityd var rätt.
  • att han svarade bra på "backa ifrån-momentet" och gick alldeles rakt bakåt.
  • att han i båda hinderhoppen, svarade upp rätt och klarade dessa.
Mer att öva på för Kalle´s del är att hans trygghet när vi kommer ut bland folk. För efter sjukhusvistelsen så har han börjat att gnälla mer både på plats men också när jag lämnar honom. Och jag hörde när jag gick banvandringen att han satt och gjorde lite "vargyl"! Inte okej!!

Så imorgon bär det av på tävling, utan att tävla, bara för att öva just detta. Men också för att ta chansen att helt enkelt kolla av Kalle´s mentala ork, även om det inte är "skarpt läge"!

Team Kallerina är för evigt sammanlänkade, vad som än händer!

fredag 29 augusti 2014

Idag var inte Kalle jättesugen på träning...

...märkte jag!!
Själv var jag sugen, hade bra knän idag och tyckte det var gott i solen. Men min andra hälft och absolut en mycket viktig halva, hade en annan åsikt om var bästa platsen var. Inte var det på plan, i alla fall!!!
Han intog genast denna och jag fick gå där i min ensamhet och bygga sk. "kuligheter" om jag ville...
Efter att ha gjort en liten extra koll så såg allt rätt bra ut och jag kände att nu så, ska vi två ha riktigt kul tillsammans! Då mötte jag denna uppsynen av Kalle, på bästa och enda rätta stället att vara på enligt honom!

Efter lite pill och plock med gotter och lite lek, så gillade han läget...lite... dock ingick inte fart, energi, större lust eller ens ett endaste hopp och skutt i detta, med att "gilla läget"!
Först tänkte jag en liten stund att, jamen ska vi bege detta och ta ett break? Men vi hade faktiskt ett sådant igår, där vi bara hade det gott! Måste man, så måste man, tänkte jag!

Dagens bana, hade en del klurigheter som ställer krav på att Kalle verkligen lyssnar, en del sända-moment med upptag, frontmoment med upptag och även kalla in moment.
Vändningar, att backa och sidbyten. Att kunna fånga upp vid en inkallning och direkt få till en snurr inåt för att sedan hinna göra vänster om halt när det är lite tight. Delar där verkligen följsamhet och att behålla positionerna oavsett vilket håll jag snurrade på eller att då fixa ett bakombyte för att sedan direkt kunna backa bakåt.
Dessutom ville jag klura till det med att samma kon som används vid konskicket skulle vara sista konen i slalomet.
Träningstänket för min egen del var att just hinna med /göra rätt och även att läsa på skyltarna på sådana moment som är ganska lika.
Jag känner mig rätt nöjd med min handlingsteknik men Kalles inspiration ... tja, det tog längre tid innan han var igång och att han ansträngde sig på rätt sätt idag, kan jag säga!!
Kunde inte tro att vi alla redan på första momentet, skulle få motorstopp!!! Men, så var det. Det var som att se en slowmotion-film!
Jag tog av Kalle från banan, pausade honom och funderade på åtgärder för detta! Bestämde mig för att ytterligare leka upp honom, få honom att dricka lite vatten till och peppa upp honom innan vi startade igen.
Då blev det bättre energi, men fortfarande inte den bästa. Nästa som skedde var att Kalle rispade i hindret... suck... av banan igen... lite paus, mer vatten, lite bus och peptalk och så på det igen. Denna gång gick det ytterligare bättre och Kalle hade en bra energi genom resten av momenten.
Idag blev det i Honnören att stå-framför där jag hade ryggen in mot plan och Kalle hade rumpan mot vår "hemma-bas"! Svårigheterna var inte själva momentet i sig, utan att vänta på sin belöning när den är sååååå nääääraaa! Att vara tyst och bara vänta!

Direkt vi var klara blev det "jackpotbelöning" och jag tänkte på vad alltid Mona Kjernholm sa, när det inte riktigt höll måttet det man gjorde, nämligen; -"Vilken tur att det hände på träning och inte på tävling!"

Nu ser vi fram emot att träffa alla igen under helgens tävlingar! En tävling inbokad, bara... vi får ta det lite lugnt... det är ytterligare en bit kvar tills Kalle hittat formen igen!

onsdag 27 augusti 2014

En bra dag!

Det händer att jag vaknar, och då känner mig "go och gla´" ända in i hjärtat!
Idag var det så. Solen som man kunde se lysa genom persiennspringorna. Kroppen som svarar på ett positivt sätt när man tar sig ur sängen! Det känns lätt att röra sig och både ben och resten känns som (nästan) förr!

Planen för dagens träning tänktes igenom och min trogne vapenslagare, ser också ut att må gott! Så vi drar till klubben och låter oss bli värmda och belysta av denna gyllene sol.
Kalle, knatar runt mig medan jag bygger min bana och planen är idag att köra denna tävlingsmässigt (om det fungerade), att jag ska hitta den glada rytmen och få till en behagligt lycklig runda! Lite flummigt och poetiskt... skratt...

Dagens bana innehöll ett moment mer än tillåtet, men ville utmana Kalle med en lång och rak avslutning och en svårighet i slutet för att kolla av hans ork. Dessutom så var det i rak marsch mot vår "bas"! Lite extra galopp och "skynda dig matte" blev det, men helt ok!

En hel del högerhandling och en luftig banan med en del långa transportsträckor att gå innan nästa moment. Dessutom hamnade spiralen i lite längre och blött gräs... "huvva", sa Kalle, när vi kom in i detta!

Två hinder på raken, har jag inte tränat på länge, så det var ju en bra kombo! Det fixade han utan problem (därav ingen träning på denna modell, säkert). Inget islag heller, och han väntade in mig fint också!

Frestelsen är också en sådan övning som jag brukar hoppa över, av samma orsaker som ovan. Men eftersom han tittade till på den stora glada hunden i frestelsen med jätteögon under helgens tävling, så letade jag fram lite kul saker. Men... ingen reaktion alls, idag...

Honnören fick idag bli ligg framför, för den glöms ofta...

Kexburken öppnades och tömdes på en del innehåll, lite bus också så klart och mys. Lite att dricka och sen kände jag att vi kanske kan ta ett uppställt snyggfoto på Kalle med mobilen, men se Kalle är av annan åsikt när det kommer till snyggfoton... hm...


Körde banan en gång till efter pausen, och jag kan inte säga att min dag blev sämre... Duktiga Kalle!

Kollade min mail på datorn när jag kom hem (för en gångs skull) och då hade Sally Smörsopps husse skickat mig ett helt gäng superfina naturbilder som jag bara kunde gotta mig i. Däribland var också en bild på både den supersöta Smörsoppen... och en flugsvamp. Lite kul när det också fanns en undertext med de båda svampsorterna! Tack för dessa alster, Bengt!


För att sedan ytterligare ha det ännu mer mysigt åkte jag ut till Monica (www.fagelangens.se), och kollade in mina små "gudbarn"! Ja, jag har frågat, om jag får kalla dem så.
Jag var ju därute och hjälpte dem komma till världen för 8 veckor sedan och nu är det dags för dem att få nya familjer att både mysa och busa hos. Tre fina valpar har ännu inte hittat sina familjer och när de hittar dem så kommer familjerna att bli de gladaste parsonägarna någonsin, tror jag... ler...
Var och besökte dem när de var ca 5 veckor och de är fortfarande väldigt jämna och finfina!

Det är "gottigottgottit" att få pussa på valpar igen, bli piercad, skosnören som skall pillas på och dras i, bli pussad tillbaks och få skratta åt deras tokroliga lekar! En smarrig napoleonbakelse festades det också på! Kan inte bli så mycket bättre... eller hur...
Nu har de i allesammans blivit Lycka Till-pussade av mig på bästa sätt!
Lycka till Monica, hoppas du får många fina foton och roliga brev ifrån de nya familjerna i framtiden!

När vi nu var så nära A3-skogen, så passade jag också på att ta en runda i denna med Kalle! Så härligt varmt och gott att få traska runt där. "Det ska va gött att leva... annars kan de kvetta... fint å leva..."
Kalle, orkar ju inte så långt ännu och luften går snabbt ur honom men idag tycker jag ändå att det blir bättre för varje dag. Blir så glad när jag ser att han breddar sig mer och mer mellan bakbenen för det blir mer och fler muskler hela tiden.
Dessutom fick han en liten utmaning där han fick gå baklänges upp för vägen i en backe, ca 15 meter. Men det fixade han bra.
Skritt de sista tio minuterna för Kalle och då fick jag också öva mig i att gå riktigt sakta jag också... bra för min balans!
Tokhunden, han tog givetvis tillfället i akt att tjäna extra då. För helt plötsligt när han gick bredvid mig och jag behövde vifta bort en insekt, så kastade han sig fram i ett framförbyte... ups... tur vi gick sakta... När han kom dit och jag sa att han var duktig behövde jag vifta en gång till ...jaha... ett nytt framförbyte...skratt... då fick han faktiskt lite gottis! Men jag vaknade i alla fall upp lite där, ur min sköna avslappnade promenad! Gäller att vara beredd, med en Kalle bredvid sig!

lördag 23 augusti 2014

Kalle orkar inte riktigt ännu...

... men jag är så otroligt nöjd!


De fina vinsterna, efter att ha blivit 1 placerad, med våra 98 poäng.
En bra och "luftig" bana som Gunnel Persson designat, där man fick röra på sig mellan momenten. Vilket jag gillar. Det är lätt att få in en rytm och det känns alltid kul att jobba i en sådan.

Vi hade startnummer 21, och tog det väldigt lugnt mot vad vi brukar göra. Kalle startade upp sin träning igen den 11 augusti, och han är fortfarande inte riktigt tillbaka i sin ork eller fokus. Främst märker jag det på att han blir lite trött i huvudet!
Vid "backandet ifrån" så märktes det att han inte har byggt tillräckligt med muskler i bakkärran, magen och ryggen för där orkade han inte riktigt ha styrkan att backa i motlut. Rumpan blev då lite låg...
När vi kom vid näst sista momentet så märktes det att luften, liksom lite gick ur honom och han stängde ner hjärnan, så då ville han istället vända med istället för "helt om båda"!

Bra var;
  • Att jag kände mig riktigt lugn och samlad. Inget "kill i magen", bara full koncentration och lugn!Tanken var ju att vi bara skulle lufta oss. Kalle är inte ännu i form, så det ska vi jobba vidare på, så klart! Fler "mucklor" och mer ork ska vi väl hinna bygga innan SM.
  • Kalle kunde koncentrera sig faktiskt väldigt bra och inte släppa mig när vi jobbade, trots störningarna.
  • Det kändes som om han verkligen gjorde sin del av jobbet. Så stor stjärna i kanten till honom.
  • Jag skötte mig också bra. Hade rätt fotarbete, ingen otydlig handling, rätt röstkommandon mm.
Många hade oturen att få gå i riktigt busregnoväder, men vi klarade oss undan detta. Blött på marken var det förstås, men det märktes inte på Kalle.
Han var så klart riktigt trött när vi kommit i mål, tog en liten vilostund innan han ville tjäna lite extra lön, som sig bör. Vad kan man då hitta på, tänkte den lille kortbente vätten... jo, "backa ifrån"... så det bjöd han stolt på, felfritt... Älskade, lilla, goa hunnen min!!

Tack till alla, som bekymrat, frågade hur det var med min lilla vän. Så tråkigt, att många av er fick tävla i ett sådant busväder!
Men riktigt duktiga hundar har ni och som de kämpade ute på plan för att utföra allt ni önskade! Bra gjort!

Stort tack, till Osby BK. för ännu en trevlig tävlingsdag hos er! Kalle tackar också, för de fina priserna han fick.


torsdag 21 augusti 2014

Veckans träningar...

har innehållit detaljträningar, störningsövningar på att kunna hålla fokus ändå, energi, uthållighet och bygga kondition.


Detaljträningarna har dels varit att i;
frontövningar vara rätt placerad innan fortsättning följer. Kalle vill gärna ta saken i egna tassar för att han vet hur man gör... (tror han). Så där har vi också jobbat med stadga i att vänta på signal.

Backa rakt ifrån mig, och då även i rätt hastighet har varit en annan detalj som vi slipat på. Där jag har försökt hitta rätt energi, ord och tecken på mig för bästa resultat... men här har vi en del kvar innan jag känner mig trygg!

Sidbytesskyltarna behövs ju alltid tränas för att få bästa förflyttningen och att mitt fotarbete blir rätt, så jag inte snubblar över Kalle. Det krävs en viss hastighet i både att snappa upp signal, kommando, och starta förflyttningen för bästa resultat, när han framför allt ska korsa min väg.
Eftersom jag inte vill att Kalle ska göra en liten volt innan han faller in vid rätt sida vid framförbytet så är det viktigt att han inte rusar för långt fram heller, innan han väntar in mig för vidare marsch med tanke på halvmetersregeln. Det svåra är att i hastighet få till rätt energi där han travar förbi på diagonalen och där Kalle börjar sin färd då min vänstra fot fortfarande är i marken (från vänster till högerhandling, annars tvärtom). Ibland kan den lille grå få för sig att jag nog önskar ett sådant byte, när det dröjt lite länge utan något hänt... hm... farligt - farligt!!!
Bakombytet är ju inte lika komplicerat!

Vändningar av olika slag. Där inga rumpor ska ner på vissa, eller så ska den ner och då är det ju rakheten i de positionerna som kollas av. Kalle kan ligga lite långt fram för att han är ju en liten turbo-Kalle emellanåt!!!
De olika parvändningarna har jag testat att köra ljudlöst med bara handtecken - fungerar bra. Även bara med kommandon - behöver bli bättre.
Tillsammans - Mycket bra. Kalle kan dock ibland bli lite yvig i svängen bara för att han vill snabba sig. Tror det är förväntan på lönen som han ser framför sig. Så där ska vi jobba på lite lugn.

Snurrarna inåt / utåt - Fungerar mycket bra! Det är rätt energi och fart för att hinna runt och inte komma för långt ifrån mig.

Bakåt marschen - fungerar bra! För egen del är att jag behåller balansen i övningen och att jag börjar backa med rätta foten i förhållande till vilken sida han är på! Viktigt för mig vid banvandringar är att hitta rätt kroppsminne. Dels där jag då kommer på rätt fot, men också om det är kanske lite ojämnt eller lutande markförhållande så kan det med ett dåligt vänsterknä och ett ben som är kortare än det andra, skapa extra svårigheter!

De olika svängarna har lite olika saker jag behöver tänka på. Dels var jag hamnar i förhållande till skylten när det framför allt är "knorrarna" då jag kan komma för nära. Oftast räddar Kalle oss för att han har ett bra bakbensarbete men jag får skärpa mig och inte göra det svårare för min hund än nödvändigt! Annars fungerar det bra!

Lämna-övningarna har vi kört lite grann, och då har vi kollat upp att ingångarna blir de rätta, samt att det inte blir några tjuvstarter. Fungerar bra.

Apporteringen - fungerar bra!

Plocka upp hunden-övningarna för ställandet vid t ex konen eller backat ifrån mig, där vi tränat stadga och att han inte får tjuvstarta innan kommando. Dessutom ska Kalle göra en lagom vändning för att följa mig så han inte kommer längre än tillåtet ifrån mig. Detta, kan bli bättre.

Att hålla fokus när glada godistanter kvittrar och kommer nära eller hundar med mattar (framför allt med valpisar) det är svårt! Nu när vi varit hemma i flera veckor då Kalle varit under behandling, så har vi inte minglat något eller stött på så mycket kul så är det jättesvårt för min lille vän! Det bör bli mycket bättre, helt enkelt.

Orka koncentrera sig den tid det tar för att arbeta får succesivt ökas i samband med förstärkningar så han blir mer uthållig behöver också bli mycket bättre

Banträning har vi så klart också haft lite, där mitt fokus varit att det ska löna sig att vara ibland skyltarna. Så en hel del olika belöningar har det varit där och då en del detaljträning också skett mitt inne på dessa "vägar" så tror jag inte att Kalle har tyckt annat än att det är ett bra ställe att befinna sig på.

Konditionen jobbar vi också på så att han får tillbaka alla sina muskler igen. Den bör bli mycket bättre! Det märks ändå en hel del bara det vi hunnit göra hitintills. Framför allt för hans balans. Han har börjat att få ut ett ben i varje hörna, igen! Däremot så blir han fort trött och flåset är inte det bästa ännu. Tur att det är rally och inte elitlydnaden, vi kör längre!


När tar vi rast?
Utmaningen för mig är nu att hitta en "lagomknapp" på Kalle som lätt kan bli övertaggad, och då kan han också inbilla sig i att han kan själv eller rättare sagt - han tror han kan läsa mina tankar!! Dessutom kan han räkna till 19 moment / skyltar, för inte kan det väl vara så att han har lärt sig vår "snitt-tid" i banan?! Och därmed räknat ut när vi närmar oss målskylten!!
Detta "hopp-skutt-hoppande" mitt framför mig är livsfarligt!! Jag vill inte trampa på honom eller ramla över den lilla busen, som en fällkniv! "Vojne, vojne" en sån skutte-skrutt!! Hjärtat far upp i halsgropen och det blir att stäppa lätt på tå, för att rädda upp situationen!

Till helgen är det "skarpt läge" - äntligen, då vi tävlar igen.
Då ska vi försöka hitta lugnet, tryggheten, tilliten oss emellan, och klara alla störningar som kan uppkomma.
Med tanke på att de lovat sämsta vädret för Kalle i form av regn, så ska jag också köra en "sol och vackert väder-dans" ända tills på lördag så att vi kanske kan slippa de största dropparna när vi är inne och kör så det ryker.
Kanske fler som vill köra en "vackertväderdans"!?!

fredag 15 augusti 2014

Härligt...

...att träningen nu har startat på riktigt!
Visserligen har vi inte i alla dessa veckor, gjort ingenting. Men Kalle har verkligen fått vila och hämta sig ifrån sin sjukdom.
Det har ju så klart, kostat en del muskelmassa (över ett ½ kilo) och konditionen är inte heller på topp men det går ju också att fixa till. Kalle har ju även tappat orken på att kunna hålla fokus på uppgifterna, så vi har att jobba på för att bli i så bra form som möjligt framöver.
Men det som är viktigast för mig nu, är att vi får fortsätta att vara ett arbetsteam som har kul tillsammans.

Så fort antibiotikan hade gjort lite nytta och även blodprovet visade på en normalare nivå av blodplättar, så märktes det på Kalle. Då blev han min lilla turbo-Kalle igen, och som tog initiativ till att försöka tjäna gotter och beröm!
Jag får villigt erkänna, att det var inte lätt att lägga band på sig och göra små enstaka övningar en pyttestund (par minuter) när Kalle "skrek" vid sidan om en; -Meeeeeeer! Kooom igeeen, matte!
Så lite mikroträningar har vi haft och då har det blivit lite detaljer som vi tränat. Eftersom det dessutom varit mer än behövligt av det varma och soliga, så har vi gått ut senare på kvällen när temperaturen varit mer lämplig och solen nästan på nergång.


Men nu har vi kört lite mer i denna veckan. Både träffat Monica & Omma, för ett rallylydnadsfrittfölj och dessutom kört ett par banor.

Det känns riktigt bra, och jag tror faktiskt att min Kalle snabbt kan komma igång igen. Kunskaperna sitter ju där, så det är bara ork och fokus som ska övas upp.

Dessutom så har vi jobbat mycket i halvlångt och mycket blött gräs (för en kortbent hund räknat). Vilket inte är favoriten precis. Däremot så har han sluppit vara mitt i solen!

En hel del belöning, så klart, och bästa belöningen är ju gotter! Är man västgötaspets, så är man!
Lite lekbelöningar också, förstås, men jag har inte velat ha dessa snabba starter och ruscherna som kan bli då. Men Kalle är absolut inte nödbedd, när det vankas lek och bus. Men helt klart är, att han har tappat en hel del av sitt flås också.


Känns i alla fall som om vi är på gång igen...

Vill också TACKA, för allt stöd jag fick av Helené och Ann, under Kalle´s tid på djursjukhuset! Det var guld värt att få! TACK, SNÄLLA NI!
Och TACK även till alla ni andra, som checkade av emellanåt, hur det var med honom. Stor kram!


torsdag 14 augusti 2014

11 år!

Grattis till er alla i Florakullen!
Tänk, att det nu är 11 år sedan ni föddes ute i Gärds Köpinge...


Jag minns vilken energi ni hade och vilken livslust, som ni med glädje tog er an allt nytt ni fick se. Dessutom, så är blev ju också mina dagar fyllda med en massa härliga skratt.
Ska inte heller glömma era fina familjer som också berikat mitt liv sedan vi möttes!

En riktigt god och lättjefull dag önskas er och era familjer! Kram!


onsdag 16 juli 2014

Som det kan bli...

Helgen som gick föll verkligen utanför alla ramar av hur vi hade tänkt att det skulle bli!
Istället för en trevlig helg med att campa i Söderåsen, få tävla rallylydnad och bara ha det superdupertrevligt, så hände det som är alla djurägares mardröm... ilfärd till djursjukhus och en hund som blir inlagd.

20140711  "Lilla huset" uppställt på plats!
20140711  -Får jag komma in nu?
Vi åkte hemifrån på fredagen med två friska, pigga och glada hundar som måhända tyckte det var i varmaste laget ute.
Härligt glada promenadsrundor på vägen ner till Söderåsen och även på plats där. Tyckte möjligen att Kalle hade varit lite stel när han reste sig men annars inget konstigt.
När lördagen kom, så fanns det inget som tydde på att han inte kunde röra sig utan han skuttade glatt omkring på morgonpromenaden.
Eftersom jag var bortlottad på förmiddagens tävling men stod som 6 reserv på eftermiddagen så kände jag också att det troligtvis inte heller fanns en chans att få deltaga då, men det visade sig att det hade blivit så många strykningar och att vi kom med.
Dock när jag kom tillbaka till husvagnen fann jag en halt hund!!! Så ingen start alltså! Men Kalle hade ätit, rastats så han fick följa med in på tävlingsplatsen. Där vi var helt sittande i skuggan och temperaturen där var inte alls varm. Dessutom blåste det en hel del!
Kalle parkerade sig under min stol och sov under hela klassen (ca 2 timmar), vilket fick mig till att undra hur det var med honom egentligen.
När jag sedan ville att han skulle komma med mig, så bara tittade han på mig! Så jag lyfte bort stolen och kallade igen på honom. Efter andra försöket att hörsamma och kunna resa sig och att hela bakkroppen inte rört sig en millimeter ens, gav han upp och la sig ner helt igen!!
Stor ångest, och efter att ha lyft upp honom i famnen och satt ner honom så blev han ståendes om än vingligt och inte mycket belastande på sin högra bakfot... och höger framfot höll han helt plötsligt också högt upp i luften... alltså inte alls stödjandes på den!!!
Ännu mer frågande och ännu mer ångest, så klart!

Efter fin stöttning av många på tävlingsplatsen, så åkte vi till Helsingborgs djursjukhus. TACK SNÄLLA NI!
Flera timmars väntan innan vi fick komma in och kunde få lite info om vad detta kunde var, så visade det sig att Kalle hade hög feber också. Stackarn! Inte konstigt att han sov!
Veterinären trodde på fästingsjukdom, och vi kom överrens att han var tvungen att läggas in!!

Jämmerli, jämmerli... min magkänsla sa mig att jag skulle vara med och absolut inte lämna honom alls. Och med facit i hand så skulle jag litat på denna magkänsla!

En väldigt tråkig incident med en assisten som skulle ta blodprov och även ha med sig min hund fick mig att "gå i taket", då hon utan att be min vingliga hund som jag burit och som var mycket vinglig bara drog till i honom för att få honom med sig. Bara för att hon då kanske var stressad och ville lämna över hon till avdelningen!!!
Jag sa givetvis några väl valda ord till henne med mycket svarta ögon och att hon min själ inte behandlade min hund så!! Jag var väldigt upprörd och talade också om för veterinären vad jag tyckte om detta! Sen åkte vi tillbaka till vårt "lilla hus" på tävlingsplatsen.

Jag med gråten i själ och hjärta hängande utanpå kroppen och stor ångest för mitt lilla hjärtegulls väl och ve!

Kalle uppvisade mycket riktigt positivt prov på att han hade drabbats av anaplasmos, men inte den mer svårbehandlade Ehrlichia samt inga antikroppar mot Borrelia! Däremot hade han mycket lågt antal blodplättar. Det snabba sjukdomsförloppet, febern, vingligheten och hältan stödde detta antagande också!

Tyvärr, så fick han stanna kvar ända tills i tisdags eftermiddag innan vi kunde få hämta honom! Då hade blodplättarna stigit till 100 och hans feber hade gått ner. Han haltade inte heller och är kanske inte riktigt superstadig ännu.

Det mesta var ändå positivt...
Trevliga och medkännande veterinär som skrev in oss och även veterinären som hade hand om Kalle på plats.

Men tyvärr fick vi hem en hund som var mycket stressad och som både skrek, ylade, hässjade, med stelt stirrande blick och väldigt långt från den Kalle jag är van vid. Väl hemma så fortsatte detta beteendet och han intog en plats på mattan i hallen där han aldrig ligger! Krampaktigt låg han där, fullt beredd på att något skulle hända! Som om han klamrade sig fast vid mattan.
Först vid 22-tiden intog han en av sina vanliga liggplatser. Men som väl var så sov han lugnt hela natten!
Så visst ångrar jag att jag inte förblev "hönsig" och litade på min magkänsla.

Idag ringde de dock upp från djursjukhuset, för att kolla hur han mådde vilket jag blev glad över. Jag fick berätta om hur jag kände och upplevt hanteringen också av oss.
Denna trevliga tjej, beklagade allt som hänt.
Nu har jag hävt ur mig det och det hör till gårdagen, nu tittar vi framåt! Förhoppningsvis kommer också denna individ med "annorlunda" djurbeteende att inte utsätta något mer djur för sådan attityd heller och då är det ju bra!

Idag har Kalle fått följa med i bilen för att hämta ut sin medicin och fick komma med in till veterinären för att både vägas och boka tid till nästa veckas provtagning! Helt klart har han också separationsångest!

Han har nu ikväll slutat att gnälla när jag kommer ut från t ex toaletten. Även om han hela tiden håller koll på vart jag tar vägen. Dessutom lägger han sig också på sina vanliga platser.

Så planen framöver är sådan att Kalle ska få följa med till olika ställen, för att förstå att han alltid följer med hem och att inget obehagligt händer när vi åker någonstans.

Ikväll, börjar han mer likna min hund igen! Hoppas att han efter ytterligare en natt till hemma kan släppa det som hänt och börja bete sig ännu mer normalt.

Kalle är om inget annat tillstöter, friskförklarad från och med den 11 augusti, för då har all karenstid för de mediciner han fått och får nu gått ur kroppen, vilket gjort att jag i alla fall anmält oss till årets SM i Sundsvall!

Nu önskar jag också lite molniga dagar, så att Kalle kan få vara utomhus mycket, eller i alla fall platser med skuggmöjlighet eftersom han inte bör ha hur mycket strålande sol på sig som helst med detta penicillin i kroppen.

Kanske hinner vi också få till några övningstävlingar innan SM, men det viktigaste är att Kalle blir bra. Det som sker, det sker.

Ber också om ursäkt till alla er som jag också ljugit för i helgen... ler... då jag sagt att Kalle ska fylla 8 år i december! Måste dementera detta och säga att jag nog i min hjärna försökt lura mig själv att tro att han är yngre än han är!
Min bästa vän och arbetskamrat, Kalle, är 8½ år och fyller 9 den 21 december!!!
Tror jag undermedvetet försökt stoppa tiden och att jag vill att han ska vara sex år, för alltid, precis som att jag inte är en dag över 25! Om så bara vore....


tisdag 8 juli 2014

Dagens utmaning!


Verkligen stor utmaning för Kalle idag, med stor sol på himlen, långt och blött gräs, samt en matte som inte riktigt gjorde rätt alla gånger!
Men det var faktiskt inte bara jag som ställde till det utan även min käre hund kan.
Kalle chansade på bästa västgötaspetssätt, att han visste vilket moment som skulle komma. Och inte bara chansade han, utan dessutom att vidhålla med det bestämdaste att det faktiskt var jag som inte läst skylten ordentligt... humpf... min temperatur steg en aning innanför "västen"!!

Som mellanakter, körde jag en lite övningar som bestod av att jag kastade ut mina nycklar (en husnyckel, med en metallvästgötaspets i ringen) på planen, och Kalle skickades sedan efter för att leta reda på dessa. Detta gillade den lilla kortbenta grå... i alla fall gillade Kalle lönen han fick när han kom tillbaka med dem!



Det blev dessutom att ta på snöret och blockera i vändningen och tala om med de lite större bokstäverna att han faktiskt hade fel!!! Nåja, det ordnade till sig och det var faktiskt en hel del som var riktigt bra också.

Vi körde en bana från april, med en massa olika typer av vändningar och även byten. Flera stationära skyltar med frontövningar, samt "lämna kalla in" övningar också ingick!

Bäst idag var att Kalle hade en bra attityd, energi och köpte träningen trots att värmen låg på 26.5 grad.

En rolig grej hände också när vi tog paus...
Jag hade en envis flygande insekt runt mitt huvud som inte ville försvinna, vilket gjorde att jag tog Kalle´s svarta utställningssnöre, som jag använder som koppel när vi tävlar och svingade detta över huvudet... och givetvis tappar jag taget. Snöret far då iväg och jag har som sagt ingen aning om vart... hm... går där och spanar på rallybodens tak, runt om bänken, in under rallyboden... suckar och tänker såklart... TYPISKT, nu måste jag leta reda på ett nytt hemma!!
Men så slänger jag ur mig till Kalle som beskådar hans runtomvimsande och muttrande matte att; "tänk om du kunde leta reda på snöret, Kalle!" Åh, vad gör min hund, då?! Jo, han strosar runt lite och sedan kommer han stolt och med en liten överlägsen uppsyn, dragandes med snöret i munnen!!! Inte vet han vad snöret är för något heller! Aldrig har vi pratat om detta och hur i hela friden kunde han veta vad jag ville ha?? Nåja, jag kan ju säga att jag faktiskt förlät honom lite för att han varit så enveten i banan och trott sig veta både det ena och det andra... ler... MATTES GULL-KALLE!


torsdag 3 juli 2014

Kul träningsbana idag också!

Börjar faktiskt tycka det är rätt kul att bygga mina alster nu... annars är jag en ganska lat en, vad gäller detta, och som gärna bara går ut och kör fritt ur huvudet... framför allt märks det när jag sätter ihop banorna... skratt... kan man använda båda sidorna av skyltarna så gör jag gärna det...
I denna banan hade man kunnat köra in extra skyltar, men...

Nu är ju inte dessa banor med så många moment tänkta som tävlingsbanor heller utan det är helt enkelt det jag vill öva oss i att klara och dessutom så vill jag visa/lära Kalle att han faktiskt inte har en aning om vart vi ska eller hur länge vi ska vandra runt där. Allt han behöver göra, som omväxling, är att vänta på mina signaler och inte inbilla sig alls att han vet att vi ska göra 19 moment!!

Dagens bana!
Ser kanske lite trång ut, men det var den inte alls. Ett bra flyt i den men också träning att hålla reda på om allt skulle utföras på stället eller man skulle vinkla något steg - ta hunden med sig i rörelsen eller inte!
Blev lite förvånad av hur lätt den var att bygga och så skönt det är med att kunna få gå också och inte "bara" säga / göra hela tiden.
Sen är det faktiskt kul att kunna utnyttja samma konor till olika moment... -gillas hemskt mycket - säger latmasken i mig... skratt..


Jag fortsätter med att ha långa transporter mellan moment, och även korta sträckor där allt händer lite snabbare.
Idag ar det även svårt för att starten gick ifrån "vår" plats och målet låg efter en väldigt lång sträcka mot "vår" plats. Jag fick genast en hund som började ladda och galoppera på stället bredvid för att skynda på mig lite. Så det blev till att köra lite extra vinklar efter målgången, en del halter och vändningar ... ända fram till ryggsäcken! Denna Kalle!!! Inte bara en gång utan alla tre gångerna jag körde, eller faktiskt 3½!!
Jag passade faktiskt på den ena gången när Kalle var lite upphetsade vid målgången att bara göra en vinkel och komma fram till starten igen... skratt... Kalle fattade först inte vad som hänt förrän vi var på väg in i dubbelslalomet ...igen... skratt...

Upptäckte för ett tag sedan att Kalle blev lite låg i bakdelen (men inte satte sig) då han gör vänster ingång, framåt efter frontmomentet med sittande framför, så detta har vi nu haft övningar i. Idag krånglade han vid detta och verkade helt glömt belöningen för att bara gå in och ställa sig bredvid... hm... så där blev det att "nöta" lite extra.

En bra känsla, lagom energi på det stora hela, men det kan bli ännu bättre. Lite blandad kompott utav vad som var kanon och det som man inte jublade, så mycket för.

Det är även så skönt att se att Kalle inte går ner sig och bara blir trött, fastän det är många moment innan målgången och att ingen belöning gavs alls under första rundan. Däremot under andra och tredje valde jag att belöna vissa saker. Framför allt när det blev en liten nötning av momenten.
Idag valde jag att göra denna träning vid skylten i banan, men oftast kör jag detaljträningen utanför.

Det här med att kunna göra om, flertalet gånger har inte alls varit så. Utan detta har vi kunnat bygga på efter att Kalle blivit äldre och lärt sig, att det kanske ligger ett värde av att göra goda försök utav det matte önskar för att få den åtråvärda belöningen.
Detta är typiskt för västgötaspetsen, och säkert flera andra raser också. Har vi gjort om en sak kanske tre gånger så tycker jyckarna att då borde faktiskt deras matte eller husse kunna klara det och så har de gått och fixat med annat.
Ett annat typiskt sätt är att om man gör om, för att det inte riktigt blev rätt och om man då gör detta några gånger så kan de se ut som om man tänkte mörda dem.
Eller så säger de helt sonika, att det är lika bra att jag kan göra det själv om jag nu tror att jag är så himla duktig!!
Men Kalle har faktiskt haft väldigt mycket lust, att just tjäna denna lön... men ibland har man så klart tänkt att så skönt det hade varit om hunden inte varit så "känslig" och man kunnat "mata" lite övningar och nöta lite detaljer utan att behöva få "kalla tassen" och en viktig uppsyn som säger att man kan ju göra det själv, när man nu inbillar sig att man är så himla bra!


Imorgon har jag tänkt, att vi ska köra lite ur elitklassens lydnadsmoment istället... får se hur det går...

Både Kalle och jag ska ha lite ledigt från träningen sedan under helgen, tror jag. Massor av arbete i trädgården behöver utföras, annars håller jag inte årets plan för denna.

Skulle ju inte heller vara lite fel att ta en grundligare städning än den vanliga hemma, men det är ju så förbenat trist att göra. Det är mycket roligare att svettas i trädgården och gräva och fixa iordning utomhus.

onsdag 2 juli 2014

Även idag fungerade taktiken!

Vågar knappt tänka det... men faktiskt känns det som om vi går framåt i vår träning för närvarande och framför allt efter den skakiga början av veckan... i alla fall för egen del...


Det växlade mellan bara molnigt, regnskurar med muller i och även ett strålande solsken då vi traskade i banan! Så vi gjorde två snabba starter, med inte så mycket paus och lek mellan. Lite kort belöning av godis bara, innan vi startade igen.

En egenritad bana med 24 moment (förutom Honnören) idag också, där jag ville fortsätta att ha en del lite långa sträckor mellan moment men också kortare avstånd. Kände att jag fick fram det jag ville i dagens bana också.

De långa sträckorna blir bättre och bättre, och Kalle är verkligen beredd när jag sedan önskar övningen. Fördelen med dessa långa sträckor, är för egen del att jag kan bli mer rak i min hållning och liksom centrerad på ett bättre sätt. Så som jag var när jag tävlade i lydnad.
Känner att min hållning och förmåga att förflytta mig, samt förmedla rätt saker till Kalle kanske hänger ihop med denna lite "slarviga" stil! Vi får väl se hur det fungerar...
De korta sträckorna är också mest för egen del, då hjärnan ska hinna med att koppla in fötterna och allt ska vara klart innan det är försent... och momentet är passerat.
I det stora hela så kändes det väldigt bekvämt i banan idag och jag bygger helt enkelt vidare på "kroppsminnen"!

Kalle´s arbetsinsats var faktiskt också bra, även idag. Trots värmen, eller för den delen regnet som skvätte så hängde han på.

Jag försökte verkligen tänka på både mitt fotarbete, rytmen, takten och att vara centrerad i mina rörelser. Vilket jag upplever gör att min kortbenta jycke lättare kan följa mig. Men detta kom jag faktiskt på alla redan när jag tävlade i lydnadsklass 3 så egentligen ska jag bara skärpa till mig!

Nu när man kör rally känner jag själv att slarvet kommer krypande. Känner att jag liksom "hänger" lite i svängarna och att den där centreringen inte riktigt gäller i alla lägen och för att prata om vad som min kropp mår bäst av, så är det ju just att vara centrerad. Alltså tyngdpunkten på rätt ställe!

Inga missförstånd idag i banan, men övningen "backa ifrån" blev inte så rakt som jag vill ha det någon av gångerna (men ändå helt inom rallymått mätt). Lite rasp i hindret också, vid första rundan.

Bästa Kalle klarade annars allt galant och efter detta mycket korta och snabba träningspass såg han väldigt konfunderad ut, när hans matte förklarade att vi nu skulle åka hem!!