Försökte hålla planen...

... med att ha en bättre attityd och en högre kravfas på Kalle!
Utmaningarna idag var att få till en energi i Kalle, där han jobbade och att han hörde och förstod det jag sa fastän det var äckligt varmt, enligt honom!

Direkt ingång i banan, resulterade i att jag fick samma sega svar som under gårdagen... fast idag blev han överraskad över min snabba reaktion över att jag minsann inte var nöjd med detta utan att han fick skärpa sig! Tog dessutom fram en gottebit och både visade och sa att det var ju synd att han inte kunde få denna när han inte gjorde rätt arbete för att kunna få den... hm... ca 30 sekunder senare, gjorde jag ett nytt försök... segt svar igen... slog ihop mina händer och vände ryggen åt honom och drog fram godiset igen... tillsammans med en massa ....-mmmmmm... så gott... vill du ha, vill du träna, kom igen!?! Sen försökte jag igen... och dååå, då ansträngde han sig och var i rätt energi, vilket resulterade i att han fick godiset!! En ny ingång... och samma svar, belöning vid startskylten! Sen var vi igång!

 

Kalle behöll sin energi genom hela banan, och fick lön för sin ansträngning att hålla positionen i mitt raska tempo i spiralen, och även för sin fina backa ifrån.
Vid målgång, kopplade jag honom, och tog mig till Honnören där jag istället valde att köra stå framför. Kalle fick stå i skuggan av mig. Sedan kopplade jag igen och vi rusade för att hämta belöningarna!

Körde några gånger till, under blandade tempon och växlande sidor. Det blev inga fler sega starter ... i alla fall inte idag!

Blev rätt nöjd med våra svettiga ansträngningar idag. Något som jag tar med mig till morgondagens träning. Jag fortsätter att gnugga mina geniknölar lite till...

När vi kom hem, strax innan lunch så kunde faktiskt Kalle ändå ligga en liten stund i solen, bara för att han ville vara nära oss! Värmen tröttar, inte bara hundar utan även oss.
Även jag kände mig slut efter att ha hunnit med lite trädgårdsarbete innan vi åkte till klubben. Dessutom har jag minsann också hunnit städa akvariet efter vår lunch.
Snart bär det av till klubben igen, för att ta emot ett gäng glada kursdeltagare och deras ännu gladare hundar!

Hänt i helgen...

...och idag!

Planen på lördagen var att åka och peppa min kursdeltagare som skulle tävla Nybörjarklassen, mingla lite och låta Kalle andas spännande tävlingsluft!
Det slutade med att vi blev uttagna till Honnörsekipage och tillika även det ekipage som gick i banan när sista ekipaget står i honnören!
De som känner mig vet att jag har mycket ledtrådar en tävlingsdag och att jag alltid är i god tid mm. inför en tävling. Dessutom så känns det inte som om vi är igång riktigt ännu...både Kalle och jag är lite svårstartade... skratt...

Gitte hade designat en mycket trevlig bana, och som vi faktiskt har jobbat i, idag hemma på klubben. Idag med en Kalle som inte riktigt var till sin bästa fördel. Solsting och allmän slö hund i värmen. Solsting eftersom han helt plötsligt inte hörde och gjorde. Långsamt flåsande och allmänt ointresserad av att jobba i fart.

Monica som var med ansåg att jag kanske skulle köra med mer hjälp, än vad jag brukar, och jag testade vid bakombytet från vänster till höger sida men han gled snabbt tillbaka till vänster igen!!! Vadan nu detta beteende???

Första gången jag gick i banan hade jag bestämt att det skulle vara långsam marsch på alla sträckor där det var normalt och normalt tempo där det var språngmarsch eftersom vi hade gjort den enligt designen på lördagen. Så då började jag också fundera på om det kanske kunde tända honom om jag då ändå gick i design-tempot istället.
Vi testade detta, men trots extra hjälp, så bytte han helt enkelt tillbaka igen till vänstersidan! Funderade lite, blev ändå mer tydlig, hade både kroppssignal och kommandoordet och då fick jag först ett tillbakabyte men sedan blev han kvar på nästa försök! Ibland så bara undrar man...

Givetvis blev det drickespauser och vilopauser, men Kalle han valde att sitta i solen och titta efter mig långt där borta med Monica, Kotten och Omma vid banan! Inte skulle han dricka heller... han måste ha sin matte under kontroll, sittandes lugnt och stilla bredvid... då kan man dricka... tokiga hund...

Eftersom Kalle blir tvärtom mer långsam, ju mer jag försöker peppa honom, så bestämde jag mig helt enkelt för att nu minsann, skulle han förstå att han fick anstränga sig och hinna med. Ville han ha mitt godkännande så var han helt enkelt tvungen att visa sin flitsida!

Varför är jag så korkad och glömmer detta... jag vet ju att det är så här det är... ett litet påpekande och ett "ont öga" åt hans håll, som visar att det är upp till bevis nu minsann! Jag tror också att jag blev lite mer högljudd i mitt språk, och hade en ton som är helt ok men inte den jag egentligen vill ha. Jag vill ju helst viska om jag kan. Så tillsammans blev det bästa rundan om än inte super...

Det som hände då var att han kom på efterkälken vid någon sträcka på spiraler och slalom, men jag bara traskade på... klappade lite i händerna och visade att jag var minsann inte så nöjd då! Då tänder han helt plötsligt till och börjar anstränga sig... hm... en del av momenten blev väl inte som jag helst hade önskat mig, men skillnaden var att han försökte!

Så planen får nu vara framöver, att göra färdiga banor inför tävlingarna i helgen. Gå in med attityden - "jobba på, eller skit i det och slipp belöning"!!

Det kan faktiskt vara så att Kalle eventuellt börjat att få sämre hörsel! Kanske måste jag även börja att prata med högre röstläge också.

Det som var mycket positivt denna dag och som jag är absolut nöjd med var att han inte hade fokus alls på vare sig Kotten som startat sitt löp, eller Omma! Jag är även nöjd med att pratbubblan Kalle, inte gav skall och tyckte saker idag!

Det som behöver bli bättre är att jag får ta och skärpa mig så att jag får rätt attityd och engagemang hos min hund! Det blir till att tänka till och gnugga "geniknölen" så att jag får rätt känsla själv också. Tempot i banan måste helt enkelt vara raskt, men normalt, och med en bra takt för då hakar Kalle bättre på. Får också jobba på min steglängd och tempot. Sluta "såsa" och "gullevänta" på honom.

I vanlig ordning så är Kalle en självtänkande västgötaspets som gärna inbillar sig och tror att han vet, vad som komma ska eller vad jag önskar av honom. Detta beteende tittar fram då och då, fast det har blivit bättre.

Kalle är fortfarande trött, fastän det är flera timmar sedan vi kom hem!

I söndags...
... tränade vi också och då skulle fokus ligga vid att hoppa, ev. göra övningar bakåt, vändningar mm. fast utan någon speciell ordning, samt vara följsam.

Detta var en nyttig träning för mig, som då behövde ta paus för att få en riktning... så en del planlöst gående för att tänka sig in i en ny väg hela tiden blev det efter att vi jobbat i solfjäderriktningar.

Belöningar i banan var svåra att få till förutom vid alla stoppen, för det blev korta avstånd. En del rusningar till ryggsäcken och gotteburken med kex. Även lite kast med den roliga frisbeen och även kampa lite med favoritdragsaken.

Kalle hade lite missar och några gånger lyfte han inte tillräckligt på bakbenen vid hoppen!!

Började faktiskt också fundera på det där med hörseln då, och även senare under vår skogsrunda som hela familjen tog då jag ibland inte hade den kontakten jag önskade när Kalle gled in och erbjöd arbete för att tjäna lite extra! Försöker tänka tillbaka på när jag började märka något på hans morfar...

En dag som inte hör till vanligheterna igår...

... då jag träffade Johan Pettersson, från SR Kristianstad!
Kan absolut förstå varför offentliga personer och kändisar väljer att vilja veta frågor och även upplägget på intervjuer!
Jag fick alltså tunghäfta och orden försvann ur huvudet, när vi helt plötsligt vi var i sändning och mikrofonen hamnade under näsan!! Så dum man kände sig och även om man lite grann försökte känna efter vad som skulle frågas om så blev det ändå väldigt annorlunda.
Visserligen var min hjärna lite mer påkopplad efter ett tag, men det var svårt att veta när vi var i sändning och inte. Eftersom jag inte hade koll på hur det där programmet fungerar och Johans intervjuer brukar vara så blev jag nog ändå lite "tagen på sängen"! Lite "reality radio" med improvisation, var minsann inte lätt för mig, i alla fall.
Däremot så skötte sig Monique, min ena kursdeltagare, väldigt bra och kunde förklara och svara på allt utan att staka sig! Bra gjort och så glad över att du kom och var delaktig i denna "show", med mig!

Från radioprogrammet; http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=5844578

Kalle och Ottilia, var båda duktiga och de fick mycket belöningar av Johan som också snabbt plockade till sig alla tipsen han fick om utförandet. Johan tog sig runt banans moment med full utrustning på ryggen, en stor mikrofon i handen samt en lapp med frågorna som jag gärna hade velat sett innan programstarten... ler...

Kalle blev lite konfunderad när han skulle vara med honom eller inte. Han trodde också att den viftande mikrofonen som hölls ovanför och framför hans nos var något han skulle apportera... skratt...

Det är ju inte heller lätt när hans matte står nära vem han ska följa och ha fokus på, även om Johan bjöd på mycket godis. Jag har ju förstärkt denna kontakt och fokusering under flera år!!

Tog Kalle själv runt banan i både vänster och högerhandling efteråt, bara för att ha tillbaka honom mentalt igen. Lite trött och seg, var han, men det är ju inte konstigt då det var en del nytt "språk" i form av kroppssignaler att tyda, tillsammans med Johan!

Trots allt detta nya, så var Johan en trevlig bekantskap och försökte verkligen göra oss bekväma i situationen.

På kvällen hade jag också ett uppdrag på Arkelstorps Bibliotek, där jag träffade ett härligt gäng av nyfikna som ville prova på lite rally och veta lite om denna sport.

Jag och Kalle fick också visa upp lite svårare övningar som vi håller på med i Mästarklassen.

Vi var båda mycket trötta,  när vi äntligen kom hem och landade i soffan!

Detta var en utmärkt störningsträning och med tanke på kommande tävling väldigt nyttig för oss. Att dessutom komma in i rätt energi, för att dessutom hålla rätt fokus på mig när det väldigt nära och runt om oss stod flera hundar med sina ägare det var bra gjort av Kalle! Själv kände jag mig väldigt avslappnad... eller var jag bara väldigt trött... men vi kunde stanna i "bubblan" trots allt runt omkring!



Börjar närma oss...

... det som kan kallas t r ä n i n g och den där rutinen som man får när man gör saker regelbundet!
Givetvis är vi inte där vi var i höstas, men så småningom så landar vi säkert i en bekväm trygghet och tillit på att vi båda vet och kan det vi håller på med!

Dagens utmaningar av de olika övningarna bestod i flera och olika inkallningar där målet var att han inte skulle tjuvstarta, men också att han skulle snabba sig in till min sida. Fungerade utmärkt!

Dessa övningarna varvades med att både kunna vara följsam eller göra många positionsändringar. Då det gällde att vara ordsäker för Kalle, men att jag också skulle säga rätt!
Kalle var duktig och fixade allt men jag behövde snegla ett par gånger för att läsa på skylten... hm...

Frontmomenten, med sittande, där rakhet och att inte göra övningen förrän kommandot gavs, kan vara en utmaning för Kalle eftersom denna lilla kortbenta grå, tror att han kan och vet alldeles själv vad som ska göras... eller så tror han sig vara tankeläsare. Men för det mesta, så "läser" han inte rätt!!!
För mig var det att ha koll på vilken ingång det var bestämt... hm... fick snegla en extra gång...

Alla "dubbelvändningarna" var med samt "tyskvändningen", som faktiskt var den enda som Kalle missförstod!! Svårt att säga varför han idag valde att istället vilja gå tillbaka i eget spår...

Skylten "bärande av föremål" tycker jag är ett alldeles värdelöst moment eftersom föremålet ska tas under rörelse framåt. Allt handlar om hur fingerfärdig du är när du ska ner och plocka ut saken ur hundens mun. Dessutom ska du hinna plocka undan denna, ner i en ficka innan du är framme vid nästa moment!
Så idag har vi haft kort avstånd och dessutom skulle vi backa bakåt båda två vid den kommande skylten. Det var på håret att vi under detta korta avstånd fick undan den, men det gick!
Kalle har som sagt inga problem. Varken med att ta, bära eller släppa föremålet...  Att bocka sig för min del ner för att nå föremålet är inga problem heller... problemet är att jag kan tappa greppet om föremålet vilket då inte längre handlar om Kalle´s sätt att utföra momentet utan helt enkelt om min fingerfärdighet/fumlighet, för att sedan lyckas få ner det i en ficka snabbt. Så detta behöver jag öva och framför allt tänka på hur jag är klädd den dagen. Jag är ju inte en sådan som går omkring i väst och annat...

Framförbytet där jag vill att Kalle snabbt ska öka och gå på diagonalen rakt framför mig gör ju att han måste ha energi och vara verkligen fokuserad, för annars kommer vi för långt från skylten. Idag fungerade detta bra.

Precis som igår så gjorde vi om banan och startade den i högerhandling också, men idag fick det bara bli normalt tempo. Dessutom blev det långa avslappnande pauser där Kalle t o m hann somna, för att sedan vi direkt gick in i banan. Han hade inte riktigt den rätta energin på första skylten, men sedan var han på, och hade rätt attityd och energi.
Även jag, var nog inte i rätt energi när vi startade efter den längsta pausen! Ska verkligen tänka på detta...

Dagens bästa var ändå att jag bättre förberedde mig själv innan jag tog min hund in i banan vad gäller banvandringen. Dessutom att Kalle fick göra en "kallstart" vilket betyder att jag bara helt enkelt tog honom och startade direkt. Första svaret, är ändå bara det som räknas.
Även kommunikationen och den störning vi fick och som kom precis när vi "körde" i banan, ändå bara fick honom att tappa fokus en mycket kort sekund.

Så vi är på väg långsamt till de utförande och det fokus som jag känner att jag vill ha för att känna mig trygg i det vi gör!

Sååå flitig...

... känner jag mig!
Inte bara har jag ork och lust till att få till bra träningar med Kalle, utan dessutom att fixa och pyssla i trädgården igen! Jag som i hela mitt liv älskat mornar, men haft svårt under de sista två åren för detta, har faktiskt nu också kunnat komma igång igen så dags på dagen! Solen värmer så lagom och gott nu, vilket gör underverk! Det är härligt underbart!

Drog iväg till klubben, och satte upp en bana. En träningsbana med lite snarlika moment men ändå med variation.

En bana där min utmaning var att jag verkligen behövde tänka på höger - vänster och där momenten kom rätt tight.

Inte så varmt som under gårdagen men jag tog ändå fram "motiveringsrösten" från igår, för att skapa en bra förväntan. Kalle svarade upp fint, men själv hade jag väl en och annan felkoppling, mellan hjärna och utförande... hm... så där får jag skärpa till mig en del... Övning ger färdighet, hoppas jag.

Raka, fina positioner med bra följsamhet. Snabba utförande när så krävdes, och med en bra fokusering där mitt kommando direkt åtföljdes av rätt beteende på de stationära momenten!

Körde banan i både normalt och långsamt tempo, samt också att den gjordes i högerhandling. Valde att inte köra i språngmarsch, för att spara mitt knä.
I frontmomenten, som byter om till vänsterhandling fick Kalle snabbt göra ett byte mellan momenten för att åter igen hamna i högerhandling. Vilket trots kort avstånd ändå fungerade kanon. Lite improvisation, alltså.

Vi hade också lite skoj med hoppet och alternerade då med alla sätt att göra momenten.
Kalle fick även starta med att ligga innan han fick signalen  - och då bl. a. springa ikapp en frisbee som slängdes som belöning... det tyckte han var jättekul!

GLAD HUND = GLAD MATTE = ÄNNU GLADARE HUND = SUPERGLAD MATTE!

Kändes bra...

... och jag är mest glad över att jag lyckades få energi och rätt attityd på både mig och Kalle denna varma dag.

Dagens bana, var ingen tävlingsbana utan bara ihopsatt, för att dels utmana mig själv med lite obekväma vinklar, med helt om på något sätt  och som fortfarande sitter stadigt i min kropps minne att man ska gå tillbaka i sitt eget spår. Vilket man ju gör i vanliga lydnaden och inte som i många rallybanor där man svänger av i en spetsvinkel.
Men också att få in alla stegförflyttningarna och stegen på diagonalen åt båda hållen. Det gällde alltså att både Kalle och jag var fokuserade.
Den innehöll både byten bakom och framför, samt att snurra både inåt och utåt.
Frontmomenten fanns i både rörelse och ifrån stående stilla, men också att kunna backa ifrån.
Utmaningen var också att med korta avstånd mellan momenten, också få till följsamheten och hinna utföra övningarna.
Att Kalle kunde både röra sig åt alla väderstreck tillsammans med mig, men också röra sig ifrån mig.

Detta gjordes alltså i stekande sol med en Kalle som var måttligt sugen på att anstränga sig! Därför var den allra största utmaningen att "tända" Kalle men också hitta rätt läge för att varken få skall eller hoppig hund.

Givetvis hade vi en välsmakande belöning, men jag jobbade också mycket med att peppa honom med rösten.
Första rundan vi gjorde handlade mer om "peppning" och att inspirera Kalle till att förstå att han var världens bästa hund tillsammans med extra förstärkning av det goooodaaa jag hade som lön till honom, än att bara göra momenten. Detta fungerade bra för Kalle sammankopplade och kom ihåg "lyckorösten", med belöningarna. Vilket gjorde att han fortsatte att vara energisk.
Mellan varje runda så blev det full fart bort till ryggsäcken och de goda kexen som vanligt, lite kast med frisbee och drickespaus. Detta fungerade faktiskt över förväntan idag! 

Vi körde även några starter i banan på ett sådant sätt att alla skyltarna skulle få göras i både vänsterhandling och högerhandling. Kalle fortfarande med härlig energi och arbetslust.
Som avslutning lekte vi och busade en stund.

Jag är så nöjd med träningens förlopp idag och att min kropp faktiskt är som mest rörlig, när det är varmt och gott omkring den.

Testkörning...

i bana, för att se hur det kändes och var vi är någonstans i vår träning!
Sista gången vi trampade runt i en bana är för ca fyra och en halv månad sedan... så det var lite spännande att se hur vi skulle klara uppgiften.
Lånade en bana från sidan, Rallylydnadsbanor på fb. som Åsa Lundbergh har designat då de hade tävling i Uppsala. Det var en bra bana med både flyt och samtidigt alla de nya momenten, samt en lagom mängd av stationära övningar.
Dessutom blev det en del korta transportsträckor här och där, så att det gällde för min del att ha rätt signaler och tramp.
För Kalles del, var det ju att snappa upp mina signaler och göra rätt övning.

 

Dagens mål;

• Köra de vanliga "tävlingsrutinerna"!
• Testköra med belöningar i banan, allt enligt domarens tänkta design.
• Göra en honnörsruta, med kopplad hund mellan målgång och rutan, precis som på tävling. Gå in och ha Kalle liggande på vänster sida (bara för att det var blött gräs och lite duggregn).
• Köra vårt vanliga avslut som innebär, kopplad hund, att Kalle kan orka hålla sig och vänta på den bra avslutningen som kommer när vi kommer fram till "vårt ställe"! Där det då i vanlig ordning skramlas med kexburk, bjuds på gotter och mys för att sedan leksaken kommer fram.
• Testköra igen men använda långsamt tempo i banan. Även med vissa godisbelöningar, fast avslut direkt han kommer i mål med godisletande!
• Ny testkörning, fast med språngmarsch i banan + ett par godisbelöningar och då blev det istället lek och godisbelöning vid målgång där det gällde att springa ikapp godisbitarna. Kopplad Kalle, med avslutning igen borta på "vårt ställe", plus lite avslutningskamp med en "muuhande kossa", idag.
• Stående honnörsrutor, på både vänster, höger sida och framför fast med störningar nära (folk som tränar lydnad)

Utmaningarna i banan och i vår träning idag, var för vår del;

• Att Kalle skulle orka och ha kul.
• Att jag skulle göra rätt signaler och fixa det som blev annorlunda.
• Att jag skulle ha rätt engagemang och attityd omkring och i banan.
• Moment 207 (skylt 5) där Kalle var på högersidan och att han skulle då ta ett steg ifrån på signalen. Detta fungerade väldigt bra och blev t o m. bättre för varje gång vi kom dit.
• Moment 218 (skylt 7) med fortfarande högerhandling och där Kalle skulle följa med, vilket han också gjorde bra, men där jag skulle vilja ha det lite bättre.
• Moment 407 (skylt 12) som jag önskar ha rakhet och rätt tempo i backandet ifrån.

Kalle var inte så uppspelt idag med så stor förväntan som han brukar, vilket inte är förvånande för det har han nästan aldrig när det är blött ute. Lite seg blir han och så ställer han alltid frågan till mig om detta verkligen är det jag vill göra just nu?!?

Men det fungerade idag i alla fall, så här;

• Tävlingsrutinerna kändes bra och solklara för Kalle, för detta har vi gjort så pass många gånger så det är inget konstigt, han kan spelreglerna så att säga!
• Testkörningen (enligt domarens design), klarade Kalle bra det enda som var något långsamt var moment nummer 407 -  backandet ifrån. Så då plockade jag fram gotterna ur fickan, körde omvänt lockande och så var det löst. Målet fick då istället bli att backa med rätt tempo och så fick jag se mellan fingrarna, att han svängde rumpan lite åt sin högra sida. För övrigt inga missförstånd eller att jag inte hade koll på banan.
• Honnörsrutan - utan störning på planen, liggande gick bra även om Kalle inte gillade den blöta planen.
• Testkörningen med långsamt tempo - gick utmärkt! Kalle var uppmärksam och här gick även skylt 407 utmärkt! En förklaring kan vara att duggregnet slutat också... skratt... Glad över att han duktigt följde och var rätt och rak i positionerna hela tiden.
• Testkörningen i språngmarsch - gick också bra och nu var Kalle taggad och på, så mycket att han vid ena sitt med belöning, blev så lycklig att han inte kunde stanna kvar utan var tvungen att hoppa ut framför... skratt... men det är ju så att är det belöning så ÄR ju momentet egentligen slut och man får starta om, helt enkelt... så det var det, vi gjorde! Däremot så hade jag det betydligt jobbigare i språngmarschen. Jag formligen avskyr denna gångart numera!! Inte alls för springandets skull, utan det är för att mitt knä och min rygg ger mig bekymmer!!!
• Flera stående honnörsrutor på olika platser och då med störningar av att andra ekipage som var nära - fungerade bra. Momentet fungerade även oavsett om det var med rumpan eller han hade sidorna emot störningen. Däremot skulle jag ju vilja att han hade ännu mer fokus på att se på mig istället för att ändå kolla upp vad de runt om sysslade med. Så där blev det belöningar också med att han verkligen bara hade koll på mig... Men eftersom det bara var bekanta runt om så blir det ändå en form av utsläckning av beteendet vilket gör att det så klart inte är löst än.

En bra träningsstund, med lagom störning av både väder och ekipage där jag fick lite hum om var vi är just idag.
Jag kände mig inte så ringrostig i banan själv heller utan kunde lätt fokusera samt hade en kropp som också gjorde det hjärnan önskade... ler...
Kalle ligger nu belåtet sovande bredvid mig, så jag tror att även han är rätt nöjd med sin dag så här långt!