onsdag 28 maj 2014

"Ömsom vin och...

...ömsom vatten"!
Ett talesätt som lite kan beskriva början av denna veckan.



Lill-Tegens Nanna & Lill-Tegens Karl-Alfred
Ett tråkigt besked fick jag av matte Marie, då hon berättade att Kalle´s mamma, L-T Nanna, inte finns med oss längre här på jorden.


Nu har Nanna återsett sin pappa Hero, dottern Vira och sin son Lilla Fridolf "Svante" (Kalle´s helbror). Tillsammans kutar de nu säkert runt på himlens alla ängar och har jättekul!
Tack Marie, för att du tog hand om Nanna under hennes sista år och vi förstår att det blivit tomt efter henne!


Nanna, var en fantastiskt duktig tik, som jag tror skulle kunna blivit lika duktig som Kalle om jag haft detta lydnadsintresset då.
Alla redan som ungtik visade hon intresse av att hjälpa till och vårda sina småsyskon. Vilket gjorde att när hon fick egna valpar, henne till en otroligt duktig mamma.
När hennes mamma "Saga" fick sin sista valp, Astrid, med kejsarsnitt och hon själv hade Kortspelskullen tog hon också hand om henne tillsammans med sina fem dagar äldre valpar utan några som helst frågetecken. Dessutom fortsatte hon att hjälpa till och fostra "Jippie´s" valpar när de föddes.
Tre kullar sammanlagt, och 17 valpar blev hon mor till!
En snygg, söt, duktig, smart, envis, snäll, vänlig tik, med mycket pondus och väldigt mysig att ha hos sig. Hon kommer verkligen att fattas oss här på jorden, men hennes barn har ärvt mycket av hennes sätt. Så det lever kvar på sätt och vis och jag har ju dessutom hennes son Kalle, som förgyller mitt liv fortfarande! Vilket jag hoppas blir lääääängeee till!


2013-08-31 var sista gången vi sågs!


Tisdagsträningen
En improviserad träning på förmiddagen, där det blev att fritt ur huvudet köra olika moment.
En hel del vändningar, stegförflyttningar och sidosteg.
"Backa" och "Backa ifrån", tillsammans med lite skicka-övningar över hinder och till kon.
Snurringarna och även 270 /360-knorrarna.

Kalle var glad och samarbetsvillig till tusen... eller var han extra nöjd med sin lön... ler...



På kvällen träffade vi Monica med jyckar, där jag körde Monica i de lydnadsklasserhon är och sedan fick jag & Kalle också jobba med elitklassmomenten!
Kalle och jag har ställt upp grejorna förutom då vittringspinnarna, för att de inte naturligt längre finns med i bilen numera... men då har det bara varit jag och Kalle. Ingen "provledare" som "tjatar" eller tycker något. Så svårt det helt plötsligt blev för Kalle! Han var bara helt enkelt tvungen att kolla för att se om det var på Monica han skulle lyssna eller på mig! Jättebra övning!
Tog honom från bilen och i princip rätt ut på plan... öh, host, host... ööh... mycket eneri och det blev en riktig Turbo-Kalle i fria följet. Finns liksom en orsak till att han finns bredvid mig en god stund innan vi ska arbeta!
Så nöjd ändå över hans glädje och trevliga attityd till att göra arbete tillsammans med, mig trots att jag föll tillbaka till ordning och reda i kroppen, tillsammans med sparsmakade kommandon och ledtrådar.
"Blixten"; Alla momenten utfördes på bästa sätt.
Inkallningen med ställande och läggande; Bra tempo alla sträckorna, ett par steg innan ställandet, segt läggande och kanske inte heller inom en hundlängd... men ett glatt utförande.
"Sändande med ställande och läggande"; Jättesvårt på diagonalen (den var alla redan placerad där), och med rader av gräsklipp, gjorde att Kalle inte hittade denna... fick för sig att det var en dirigering mot apporterna. Gjorde om och förenklade och till slut hittade han denna... Riktigt bra tempo till konen, till rutan och inkallningen annars.
Har alltid sagt att Kalle läser av omgivningen och linjerna som finns runtomkring och det blev tydligt här då vi inte övat dessa linjer sedan 2011.
Apportering med dirigering: Ett högerskick först, med mittapport ute. Gick ut lika bra till denna konen, stack iväg något rakare rätt ut än han brukar och fick därmed apporten i sikte. Apporterna låg dessutom med den tjocka änddelen mot honom, vilket också gjorde det svårt att se dem. Ett stopp och ett nytt skick, så gick han rätt och kom in i en väldigt bra fart med en tung och mycket stor apport.
Metallapporteringen över hinder: Kalle drog på Monicas kommando... så det blev omtag och lite extra tjatande av olika kommandering innan han lugnade ner sig och väntade på mitt! Dessutom så fick han för sig att han inte behövde hoppa på tillbakavägen, men min teori om detta är att då vi gjort momenten a´ la´ rallylydnad med lek och energi, så behöver han inte hoppa tillbaka. Fastän detta nu var metallapporten så trodde han bara att detta var bara e ny leksak. Men med härliga hopp och en energi som var toppen fixade han till det.
Vittringsprovet: Monica hade extrapinnar, så vi körde detta också idag. Har inte gjort detta tror jag alls sedan min sista tävling 2011 i augusti. Spännande att se hur han skulle klara detta... men jag hade inte behövt oroa mig så mycket. Ännu en gång fick han på västgötaspetsmanér för sig att mitt "leta" nog inte var pinnarna som han sökte över utan han tänkte att någonstans finns godiset... men efter att konstaterat att det inte fanns några sådana där så tog han rätt pinne och kom in med!
Fjärrdirigeringen: Ingen skylt, men Monica ställde sig ut åt höger men framför honom... trots att hon försökte göra så små ändringar hon kunde med händerna upptäckte Kalle dessa och svarade då istället för att alltid vänta på mig... hm... Trevligt med lyhörd hund, eller...
Stort tack, Monica för denna härliga träningskväll! Hade faktiskt riktigt kul med elitmomenten, även om allt inte riktigt var "där"!

Kul att uppleva "gamla" minnen och faktiskt så sitter minnena väldigt bra förankrade i kroppen fortfarande!
Samtidigt väldigt "avslappnande" att koppla på hörseln bara och göra det man blir sufflerad med!

Kändes som att gå lite med "halvfart" och inte som när man tävlar rally, där det gäller att ha hjärnan riktigt påkopplad, och där kroppen också utför det hjärnan säger. Rätt fot ska man också landa på vid rätt moment och på rätt avstånd ifrån skylt mm.
Gå rätt i banan, är ju också en förutsättning för att inte få tapp, på poängen eller i värsta fall bli underkänd.
I lydnaden, så blir det inget avdrag om man skulle missförstå tävlingsledaren och svänga fel, utan då kör de bara en rätt igen och så länge som hunden är på rätt ställe så är det bra. Sen är givetvis lydnadsarbetet svårt på andra sätt...


Denna onsdagsmorgon, körde vi en bana ifrån helgen, som Gitte Hansson designat. Bytte andra hindermomentet mot backa tre steg istället bara, tänkte att hindermomentet kan jag förändra hela tiden till ett annat i alla fall, då jag ändå går flera rundor.


Första rundan: allt enligt tänket. Resultat; Bra flyt, rätt attityd, lyhörd och gjorde allt som jag bad honom om. Glada och nöjda, båda två. Honnören blev ett liggande på höger sida!
Andra rundan; Start i högerhandling, och vände alltså på steken för att få till alla dessa moment på detta sätt också. Samma resultat som ovan. ingen honnör.
Tredje rundan gjordes som första rundan: Fast denna gång gjordes alla transportsträckor i långsam marsch. Riktigt duktig, lille Kalle. Ingen honnör.
Fjärde rundan: Högerhandling och med språngmarsch istället på alla transportsträckorna! Något långt fram bitvis, enligt mitt tycke, men helt ok i positionen i rallytänk. Bra jobbat även i språngmarschen.

Glädjande i dag var att jag hade både rätt tempo och takt, missade ingen handling. Kalle missade inte heller några signaler, men positionen i språngmarschen var för långt fram, i mitt tycke. Kort sagt en träning som blev en lyckad test, inför tävlingarna i helgen.
Ser fram emot att träffa alla!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar