tisdag 8 juli 2014

Dagens utmaning!


Verkligen stor utmaning för Kalle idag, med stor sol på himlen, långt och blött gräs, samt en matte som inte riktigt gjorde rätt alla gånger!
Men det var faktiskt inte bara jag som ställde till det utan även min käre hund kan.
Kalle chansade på bästa västgötaspetssätt, att han visste vilket moment som skulle komma. Och inte bara chansade han, utan dessutom att vidhålla med det bestämdaste att det faktiskt var jag som inte läst skylten ordentligt... humpf... min temperatur steg en aning innanför "västen"!!

Som mellanakter, körde jag en lite övningar som bestod av att jag kastade ut mina nycklar (en husnyckel, med en metallvästgötaspets i ringen) på planen, och Kalle skickades sedan efter för att leta reda på dessa. Detta gillade den lilla kortbenta grå... i alla fall gillade Kalle lönen han fick när han kom tillbaka med dem!



Det blev dessutom att ta på snöret och blockera i vändningen och tala om med de lite större bokstäverna att han faktiskt hade fel!!! Nåja, det ordnade till sig och det var faktiskt en hel del som var riktigt bra också.

Vi körde en bana från april, med en massa olika typer av vändningar och även byten. Flera stationära skyltar med frontövningar, samt "lämna kalla in" övningar också ingick!

Bäst idag var att Kalle hade en bra attityd, energi och köpte träningen trots att värmen låg på 26.5 grad.

En rolig grej hände också när vi tog paus...
Jag hade en envis flygande insekt runt mitt huvud som inte ville försvinna, vilket gjorde att jag tog Kalle´s svarta utställningssnöre, som jag använder som koppel när vi tävlar och svingade detta över huvudet... och givetvis tappar jag taget. Snöret far då iväg och jag har som sagt ingen aning om vart... hm... går där och spanar på rallybodens tak, runt om bänken, in under rallyboden... suckar och tänker såklart... TYPISKT, nu måste jag leta reda på ett nytt hemma!!
Men så slänger jag ur mig till Kalle som beskådar hans runtomvimsande och muttrande matte att; "tänk om du kunde leta reda på snöret, Kalle!" Åh, vad gör min hund, då?! Jo, han strosar runt lite och sedan kommer han stolt och med en liten överlägsen uppsyn, dragandes med snöret i munnen!!! Inte vet han vad snöret är för något heller! Aldrig har vi pratat om detta och hur i hela friden kunde han veta vad jag ville ha?? Nåja, jag kan ju säga att jag faktiskt förlät honom lite för att han varit så enveten i banan och trott sig veta både det ena och det andra... ler... MATTES GULL-KALLE!


1 kommentar:

  1. Vilken härlig Kalle och det är klart att man måste ha lite egen vilja...... han är väl en västgötaspets... he, he

    SvaraRadera