 |
| Lika varm av glädje i bröstet, av dagens träning, som när vi vann SM 2013! |
Tänk, det var kanske bara bra att hamna så i botten av känslorna, för att uppskatta och ödmjukt kunna känna glädje och träningslust igen på bästa sätt!!!
Jag är ju en sådan som måste försöka hitta svar, dessutom och har svårt att släppa tankarna på det som sker. Behöver liksom ha "lyckliga slut"! Så efter att ha tänkt en del, så tror jag att allt började kännas trist igår, var när jag upptäckte att de fyra starter jag sett fram emot att få göra om drygt en vecka, nu reducerats ner till bara två!!
Dessutom har jag inte sett att det bara var 25 stycken som skulle få plats i varje klass!! Läser alltid på de inbjudningar som finns, och jag tycker att jag borde ha sett detta stå någonstans när jag bland annat letat efter vilka domare som skulle döma. Men det finns ingen och har inte funnits någon inbjudan alls!
Tycker nämligen att det är kul att få tävla för olika domare och hade dessutom hoppats att det skulle var förhoppningsvis fyra olika domare här på "sista chansen"! Så, denna löjligt lilla missräkning fick nog mig verkligen ur balans, tror jag. Blev helt enkelt lite "off", under gårdagens träning!
Men jag antar att det säkert blir bra i slutändan ändå och "what meant to be, will be"!
Vilken tur att jag nu kunnat "bryta ihop och komma igen"! Så förhoppningsvis har jag växt lite mer som människa och lärt mig något om mig själv!
Har nämligen i år haft en plan och tänkt att jag ska försöka lägga tvådagars och en kombination av tävlingar tillsammans, så vi känner oss rustade för kommande SM!
Eftersom jag blev direktkvalificerad till årets SM så behöver jag inte ha alla tävlingarna, men jag tävlar ju för att jag vill kolla av hur vårt samarbete fungerar när det är så att säga, "skarpt läge"!
När det då krånglar som det gjorde igår... då... suck, pust, stånk, flämt... är jag inte längre ens en "glad pessimist"!
Dagens bana, är en egen med 24 moment i banan och med en hel del långa avstånd. Men också med en massa "fram och tillbakasnurrande. Samt "in och ut" ur kombinationer!
Faktiskt gjorde denna bana mig glad! Den innehåller mycket flyt, men ändå en del stationära moment, flera sidbytesmoment och då även i form av vändningar.
Tror faktiskt detta är den banan som känts roligast att gå i, hitintills. Får se om jag kan få till en lika kul tills i morgon. Får se vilket tänk det blir då!
Idag fick Kalle stanna i bilen som stod i skuggan, och jag hämtade honom när jag byggt banan men inte gått i den (mer än när jag byggde den). Så när Kalle var hämtad traskade jag den en gång och kände mig nöjd med min egen koncentration och energi.
Lite peppning av Kalle och så fram till start. Inget snöre dock, som skulle av... så riktigt tävlingslikt var det inte. Det viktigaste var idag att få tag i den glada energin, i oss båda och kunna behålla den hela banan igenom. Att Kalle skulle anstränga sig och göra sin del och om han tappade eller jag missade skulle vi bara göra om och göra rätt. Alltså fortsätta med flytet och helt enkelt komma igen.
Hade också bestämt att inget godis skulle serveras i banan utan det skulle bli en mer maxad belöning när vi var klara i banan!
Både Kalle och jag var alltså verkligen i samma energifas och ett missförstånd på "sitt, lämna kalla in åt höger - 213" och "båda vänd helt om - 312", gjorde att jag knappt kunde bärga mig då vi under kontroll vandrade bort mot ryggsäcken... och när vi hade ca 10 meter kvar så hojtade jag "SLUUUUT"! Sen rusade vi båda sista metrarna och det gottades, kampades, kastades med boll och frisbee och självklart hyllades Kalle till skyarna! Så glad och stolt över oss! Bästa lönen, alltid!!!
Efter en paus, körde vi en gång till... och då helt utan missar!!! YEHAA!!!
Kändes utmärkt att också kunna fokusera på min kroppshållning, hinna tänka på handlingstekniken och känna att den sitter i kroppen. Med hållningen så kom också jag in i rytmen och rätta steglängden. Fotarbetet blev också bättre! Jag är faktiskt nöjd över mitt arbete idag...
För första gången tänkte jag också att detta hade ju varit grymt bra, om det vore filmat! Oj, vad jag skulle kollat in detta då... suck... men nu behåller jag helt enkelt kvar denna känsla i bröstet, leendet sitter fortfarande kvar på läpparna och denna goda karamell ska jag suga på länge och helst för evigt, minsann!
Kalle sover, mer och mer... känns det som... Min bästa vän, min lille gulleplutt! Vill stanna tiden...
Så mycket Kalle lärt mig om hundträning och så mycket vi har åstadkommit tillsammans.
ÄLSKADE KALLE!
Tänk vad en liten kort, rund käääring i sina bästa år, tillsammans med en kortbent grå " lite oansenlig" jycke, kan åstadkomma!! Bara att konstatera... allt är möjligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar