En ny "checkpoint"...

... på hur Kalle orkar och hur mitt arbete kan fungera när det idag var tävling!
Barbro Langefors hade designat en trevlig bana med lite att gå i innan nästa moment. En del krav ställdes det på oss människor att verkligen hålla koll på alla stoppen och vilka typer av inkallningsövningar vi skulle göra. Lite långsam marsch också som skulle kommas ihåg. Så idag var det verkligen en del kontroll och tankearbete men också en hel del tänk för egen del på fotarbetet. Vilket jag ju gillar.

Började med en bra start och en "lagom" Kalle. Vid första momentet som var ett lämnamoment, ger jag Kalle handtecken och säger hans namn. Barbro står då andra sidan om och noterar bara att Kalle startar före hon hör mig kalla på honom, blir därför en tjuvstart. -1poäng.

På brukshundsklubben i Olofström är det både sluttande och man kommer ner i lite "svackor" här och där. Det ena avdraget gällde just en sådan svacka på moment "Helt om båda höger 411". I denna svacka växer det lite längre och blötare gräs (knappt mätbart för mig med mina dåliga ögon och skor på fötterna) och detta är då efter vändningen men mot nästa moment. Men för Kalle så tyckte han uppenbarligen att detta blöta gick att undvikas... ler..
Trots bra vändning och tydlig handling efteråt väljer min hund att runda platsen och då glida in på vänstersidan igen, istället för på den högra!! Bytte tillbaka honom snabbt innan vi kom fram till momentet som var därefter. Men -10 poäng blev det där.

Nästa avdrag blev också en form av tjuvstart. Vid moment "sitt, lämna, ett steg, kalla in 217" väljer min hund idag att helt enkelt följa mitt ben!!
Anledning tror jag, efter att ha tittat på filmen, är att Kalle helt enkelt efter alla halter och däremellan långsam marsch, kanske helt enkelt slappnade av och inte riktigt orkade vara fokuserad på sitt arbete. Gjorde det som var enklast, helt enkelt. Jag hade ett lugn i momentet innan jag rörde mig, dvs lite andningspauser. Dessutom ett tydligt kommando, samt även lagt till ett stanna-tecken med handen och ändå så följer han efter... -10 poäng.
Summan blev 79 poäng.

Positivt idag var att han orkade lite mer än i förra veckans tävling, men han har fortfarande en hel del kvar att komma ikapp, känns det som. En bra koll blev det i alla fall att få veta hur vi har jobbat senaste veckan.

Målet idag för egen del, var att jag;

• dels skulle behålla lugn och fokus på uppgifterna - Mycket bra!
• att få till en bra rytm och takt - Mycket bra!
• att steglängder, tempo och fotarbetet skulle bli rätt för oss båda - Mycket bra!
• att vara tydlig i vad jag önskar - Bra, men kan säkert förbättras ytterligare!
• att anstränga mig på rätt sätt - Bra, men även här kan jag säkert förbättra mig!
• kolla av vad vi behöver förbättra av våra rutiner - Bra, kan bli bättre!

Så jag är mycket nöjd med vårt arbete idag. Det kändes tryggare än förra veckan och det känns som om vi också är på rätt väg när det gäller vår träning och vårt sätt att jobba tillsammans!
Nu har jag fått lite mer tänk på veckans träningar, som kommer och det är ju alldeles utmärkt!
Dessutom fortsätta att förbättra Kalle´s ork i huvudet, för det är där han verkligen behöver komma ikapp! Hans hjärna liksom stänger ner, och det ser ut som om luften går ur honom. Men idag var det nog bara en ögonblinkspaus i hjärnan som gjorde avdraget på lämnaövningen.
Muskelmassan är lättare att få upp, även om jag absolut inte vill överanstränga honom så är det mer att bara läsa av honom och hindra honom ifall han bara är för mycket igång.
Samt att jobba honom så att han sätter muskler jämnt.
Även en del både påskjutsarbete och att kunna hålla emot i tex nerförsbackar blir det. Att mer och mer orka bära sin kropp och få ut ett ben i var "hörna"!

Kalle´s bra saker idag;

• att han var i fin position hela tiden!
• att alla vändningar och halter fungerade minus den han missade.
• att alla inkallningarna var fina.
• att hans energi och attityd var rätt.
• att han svarade bra på "backa ifrån-momentet" och gick alldeles rakt bakåt.
• att han i båda hinderhoppen, svarade upp rätt och klarade dessa.

Mer att öva på för Kalle´s del är att hans trygghet när vi kommer ut bland folk. För efter sjukhusvistelsen så har han börjat att gnälla mer både på plats men också när jag lämnar honom. Och jag hörde när jag gick banvandringen att han satt och gjorde lite "vargyl"! Inte okej!!

Så imorgon bär det av på tävling, utan att tävla, bara för att öva just detta. Men också för att ta chansen att helt enkelt kolla av Kalle´s mentala ork, även om det inte är "skarpt läge"!

Team Kallerina är för evigt sammanlänkade, vad som än händer!

Idag var inte Kalle jättesugen på träning...

...märkte jag!!
Själv var jag sugen, hade bra knän idag och tyckte det var gott i solen. Men min andra hälft och absolut en mycket viktig halva, hade en annan åsikt om var bästa platsen var. Inte var det på plan, i alla fall!!!
Han intog genast denna och jag fick gå där i min ensamhet och bygga sk. "kuligheter" om jag ville...
Efter att ha gjort en liten extra koll så såg allt rätt bra ut och jag kände att nu så, ska vi två ha riktigt kul tillsammans! Då mötte jag denna uppsynen av Kalle, på bästa och enda rätta stället att vara på enligt honom!

Efter lite pill och plock med gotter och lite lek, så gillade han läget...lite... dock ingick inte fart, energi, större lust eller ens ett endaste hopp och skutt i detta, med att "gilla läget"!
Först tänkte jag en liten stund att, jamen ska vi bege detta och ta ett break? Men vi hade faktiskt ett sådant igår, där vi bara hade det gott! Måste man, så måste man, tänkte jag!

Dagens bana, hade en del klurigheter som ställer krav på att Kalle verkligen lyssnar, en del sända-moment med upptag, frontmoment med upptag och även kalla in moment.
Vändningar, att backa och sidbyten. Att kunna fånga upp vid en inkallning och direkt få till en snurr inåt för att sedan hinna göra vänster om halt när det är lite tight. Delar där verkligen följsamhet och att behålla positionerna oavsett vilket håll jag snurrade på eller att då fixa ett bakombyte för att sedan direkt kunna backa bakåt.
Dessutom ville jag klura till det med att samma kon som används vid konskicket skulle vara sista konen i slalomet.
Träningstänket för min egen del var att just hinna med /göra rätt och även att läsa på skyltarna på sådana moment som är ganska lika.

Jag känner mig rätt nöjd med min handlingsteknik men Kalles inspiration ... tja, det tog längre tid innan han var igång och att han ansträngde sig på rätt sätt idag, kan jag säga!!
Kunde inte tro att vi alla redan på första momentet, skulle få motorstopp!!! Men, så var det. Det var som att se en slowmotion-film!
Jag tog av Kalle från banan, pausade honom och funderade på åtgärder för detta! Bestämde mig för att ytterligare leka upp honom, få honom att dricka lite vatten till och peppa upp honom innan vi startade igen.
Då blev det bättre energi, men fortfarande inte den bästa. Nästa som skedde var att Kalle rispade i hindret... suck... av banan igen... lite paus, mer vatten, lite bus och peptalk och så på det igen. Denna gång gick det ytterligare bättre och Kalle hade en bra energi genom resten av momenten.
Idag blev det i Honnören att stå-framför där jag hade ryggen in mot plan och Kalle hade rumpan mot vår "hemma-bas"! Svårigheterna var inte själva momentet i sig, utan att vänta på sin belöning när den är sååååå nääääraaa! Att vara tyst och bara vänta!

Direkt vi var klara blev det "jackpotbelöning" och jag tänkte på vad alltid Mona Kjernholm sa, när det inte riktigt höll måttet det man gjorde, nämligen; -"Vilken tur att det hände på träning och inte på tävling!"

Nu ser vi fram emot att träffa alla igen under helgens tävlingar! En tävling inbokad, bara... vi får ta det lite lugnt... det är ytterligare en bit kvar tills Kalle hittat formen igen!

En bra dag!

Det händer att jag vaknar, och då känner mig "go och gla´" ända in i hjärtat!
Idag var det så. Solen som man kunde se lysa genom persiennspringorna. Kroppen som svarar på ett positivt sätt när man tar sig ur sängen! Det känns lätt att röra sig och både ben och resten känns som (nästan) förr!

Planen för dagens träning tänktes igenom och min trogne vapenslagare, ser också ut att må gott! Så vi drar till klubben och låter oss bli värmda och belysta av denna gyllene sol.
Kalle, knatar runt mig medan jag bygger min bana och planen är idag att köra denna tävlingsmässigt (om det fungerade), att jag ska hitta den glada rytmen och få till en behagligt lycklig runda! Lite flummigt och poetiskt... skratt...

Dagens bana innehöll ett moment mer än tillåtet, men ville utmana Kalle med en lång och rak avslutning och en svårighet i slutet för att kolla av hans ork. Dessutom så var det i rak marsch mot vår "bas"! Lite extra galopp och "skynda dig matte" blev det, men helt ok!

En hel del högerhandling och en luftig banan med en del långa transportsträckor att gå innan nästa moment. Dessutom hamnade spiralen i lite längre och blött gräs... "huvva", sa Kalle, när vi kom in i detta!

Två hinder på raken, har jag inte tränat på länge, så det var ju en bra kombo! Det fixade han utan problem (därav ingen träning på denna modell, säkert). Inget islag heller, och han väntade in mig fint också!

Frestelsen är också en sådan övning som jag brukar hoppa över, av samma orsaker som ovan. Men eftersom han tittade till på den stora glada hunden i frestelsen med jätteögon under helgens tävling, så letade jag fram lite kul saker. Men... ingen reaktion alls, idag...

Honnören fick idag bli ligg framför, för den glöms ofta...

Kexburken öppnades och tömdes på en del innehåll, lite bus också så klart och mys. Lite att dricka och sen kände jag att vi kanske kan ta ett uppställt snyggfoto på Kalle med mobilen, men se Kalle är av annan åsikt när det kommer till snyggfoton... hm...

Körde banan en gång till efter pausen, och jag kan inte säga att min dag blev sämre... Duktiga Kalle!

Kollade min mail på datorn när jag kom hem (för en gångs skull) och då hade Sally Smörsopps husse skickat mig ett helt gäng superfina naturbilder som jag bara kunde gotta mig i. Däribland var också en bild på både den supersöta Smörsoppen... och en flugsvamp. Lite kul när det också fanns en undertext med de båda svampsorterna! Tack för dessa alster, Bengt!

För att sedan ytterligare ha det ännu mer mysigt åkte jag ut till Monica (www.fagelangens.se), och kollade in mina små "gudbarn"! Ja, jag har frågat, om jag får kalla dem så.
Jag var ju därute och hjälpte dem komma till världen för 8 veckor sedan och nu är det dags för dem att få nya familjer att både mysa och busa hos. Tre fina valpar har ännu inte hittat sina familjer och när de hittar dem så kommer familjerna att bli de gladaste parsonägarna någonsin, tror jag... ler...
Var och besökte dem när de var ca 5 veckor och de är fortfarande väldigt jämna och finfina!

Det är "gottigottgottit" att få pussa på valpar igen, bli piercad, skosnören som skall pillas på och dras i, bli pussad tillbaks och få skratta åt deras tokroliga lekar! En smarrig napoleonbakelse festades det också på! Kan inte bli så mycket bättre... eller hur...
Nu har de i allesammans blivit Lycka Till-pussade av mig på bästa sätt!
Lycka till Monica, hoppas du får många fina foton och roliga brev ifrån de nya familjerna i framtiden!

När vi nu var så nära A3-skogen, så passade jag också på att ta en runda i denna med Kalle! Så härligt varmt och gott att få traska runt där. "Det ska va gött att leva... annars kan de kvetta... fint å leva..."
Kalle, orkar ju inte så långt ännu och luften går snabbt ur honom men idag tycker jag ändå att det blir bättre för varje dag. Blir så glad när jag ser att han breddar sig mer och mer mellan bakbenen för det blir mer och fler muskler hela tiden.
Dessutom fick han en liten utmaning där han fick gå baklänges upp för vägen i en backe, ca 15 meter. Men det fixade han bra.
Skritt de sista tio minuterna för Kalle och då fick jag också öva mig i att gå riktigt sakta jag också... bra för min balans!
Tokhunden, han tog givetvis tillfället i akt att tjäna extra då. För helt plötsligt när han gick bredvid mig och jag behövde vifta bort en insekt, så kastade han sig fram i ett framförbyte... ups... tur vi gick sakta... När han kom dit och jag sa att han var duktig behövde jag vifta en gång till ...jaha... ett nytt framförbyte...skratt... då fick han faktiskt lite gottis! Men jag vaknade i alla fall upp lite där, ur min sköna avslappnade promenad! Gäller att vara beredd, med en Kalle bredvid sig!

Kalle orkar inte riktigt ännu...

... men jag är så otroligt nöjd!



De fina vinsterna, efter att ha blivit 1 placerad, med våra 98 poäng.

En bra och "luftig" bana som Gunnel Persson designat, där man fick röra på sig mellan momenten. Vilket jag gillar. Det är lätt att få in en rytm och det känns alltid kul att jobba i en sådan.

Vi hade startnummer 21, och tog det väldigt lugnt mot vad vi brukar göra. Kalle startade upp sin träning igen den 11 augusti, och han är fortfarande inte riktigt tillbaka i sin ork eller fokus. Främst märker jag det på att han blir lite trött i huvudet!

Vid "backandet ifrån" så märktes det att han inte har byggt tillräckligt med muskler i bakkärran, magen och ryggen för där orkade han inte riktigt ha styrkan att backa i motlut. Rumpan blev då lite låg...
När vi kom vid näst sista momentet så märktes det att luften, liksom lite gick ur honom och han stängde ner hjärnan, så då ville han istället vända med istället för "helt om båda"!

Bra var;

• Att jag kände mig riktigt lugn och samlad. Inget "kill i magen", bara full koncentration och lugn!Tanken var ju att vi bara skulle lufta oss. Kalle är inte ännu i form, så det ska vi jobba vidare på, så klart! Fler "mucklor" och mer ork ska vi väl hinna bygga innan SM.
• Kalle kunde koncentrera sig faktiskt väldigt bra och inte släppa mig när vi jobbade, trots störningarna.
• Det kändes som om han verkligen gjorde sin del av jobbet. Så stor stjärna i kanten till honom.
• Jag skötte mig också bra. Hade rätt fotarbete, ingen otydlig handling, rätt röstkommandon mm.

Många hade oturen att få gå i riktigt busregnoväder, men vi klarade oss undan detta. Blött på marken var det förstås, men det märktes inte på Kalle.
Han var så klart riktigt trött när vi kommit i mål, tog en liten vilostund innan han ville tjäna lite extra lön, som sig bör. Vad kan man då hitta på, tänkte den lille kortbente vätten... jo, "backa ifrån"... så det bjöd han stolt på, felfritt... Älskade, lilla, goa hunnen min!!

Tack till alla, som bekymrat, frågade hur det var med min lilla vän. Så tråkigt, att många av er fick tävla i ett sådant busväder!
Men riktigt duktiga hundar har ni och som de kämpade ute på plan för att utföra allt ni önskade! Bra gjort!

Stort tack, till Osby BK. för ännu en trevlig tävlingsdag hos er! Kalle tackar också, för de fina priserna han fick.

Veckans träningar...

har innehållit detaljträningar, störningsövningar på att kunna hålla fokus ändå, energi, uthållighet och bygga kondition.

Detaljträningarna har dels varit att i;
frontövningar vara rätt placerad innan fortsättning följer. Kalle vill gärna ta saken i egna tassar för att han vet hur man gör... (tror han). Så där har vi också jobbat med stadga i att vänta på signal.

Backa rakt ifrån mig, och då även i rätt hastighet har varit en annan detalj som vi slipat på. Där jag har försökt hitta rätt energi, ord och tecken på mig för bästa resultat... men här har vi en del kvar innan jag känner mig trygg!

Sidbytesskyltarna behövs ju alltid tränas för att få bästa förflyttningen och att mitt fotarbete blir rätt, så jag inte snubblar över Kalle. Det krävs en viss hastighet i både att snappa upp signal, kommando, och starta förflyttningen för bästa resultat, när han framför allt ska korsa min väg.
Eftersom jag inte vill att Kalle ska göra en liten volt innan han faller in vid rätt sida vid framförbytet så är det viktigt att han inte rusar för långt fram heller, innan han väntar in mig för vidare marsch med tanke på halvmetersregeln. Det svåra är att i hastighet få till rätt energi där han travar förbi på diagonalen och där Kalle börjar sin färd då min vänstra fot fortfarande är i marken (från vänster till högerhandling, annars tvärtom). Ibland kan den lille grå få för sig att jag nog önskar ett sådant byte, när det dröjt lite länge utan något hänt... hm... farligt - farligt!!!
Bakombytet är ju inte lika komplicerat!

Vändningar av olika slag. Där inga rumpor ska ner på vissa, eller så ska den ner och då är det ju rakheten i de positionerna som kollas av. Kalle kan ligga lite långt fram för att han är ju en liten turbo-Kalle emellanåt!!!
De olika parvändningarna har jag testat att köra ljudlöst med bara handtecken - fungerar bra. Även bara med kommandon - behöver bli bättre.
Tillsammans - Mycket bra. Kalle kan dock ibland bli lite yvig i svängen bara för att han vill snabba sig. Tror det är förväntan på lönen som han ser framför sig. Så där ska vi jobba på lite lugn.

Snurrarna inåt / utåt - Fungerar mycket bra! Det är rätt energi och fart för att hinna runt och inte komma för långt ifrån mig.

Bakåt marschen - fungerar bra! För egen del är att jag behåller balansen i övningen och att jag börjar backa med rätta foten i förhållande till vilken sida han är på! Viktigt för mig vid banvandringar är att hitta rätt kroppsminne. Dels där jag då kommer på rätt fot, men också om det är kanske lite ojämnt eller lutande markförhållande så kan det med ett dåligt vänsterknä och ett ben som är kortare än det andra, skapa extra svårigheter!

De olika svängarna har lite olika saker jag behöver tänka på. Dels var jag hamnar i förhållande till skylten när det framför allt är "knorrarna" då jag kan komma för nära. Oftast räddar Kalle oss för att han har ett bra bakbensarbete men jag får skärpa mig och inte göra det svårare för min hund än nödvändigt! Annars fungerar det bra!

Lämna-övningarna har vi kört lite grann, och då har vi kollat upp att ingångarna blir de rätta, samt att det inte blir några tjuvstarter. Fungerar bra.

Apporteringen - fungerar bra!

Plocka upp hunden-övningarna för ställandet vid t ex konen eller backat ifrån mig, där vi tränat stadga och att han inte får tjuvstarta innan kommando. Dessutom ska Kalle göra en lagom vändning för att följa mig så han inte kommer längre än tillåtet ifrån mig. Detta, kan bli bättre.

Att hålla fokus när glada godistanter kvittrar och kommer nära eller hundar med mattar (framför allt med valpisar) det är svårt! Nu när vi varit hemma i flera veckor då Kalle varit under behandling, så har vi inte minglat något eller stött på så mycket kul så är det jättesvårt för min lille vän! Det bör bli mycket bättre, helt enkelt.

Orka koncentrera sig den tid det tar för att arbeta får succesivt ökas i samband med förstärkningar så han blir mer uthållig behöver också bli mycket bättre

Banträning har vi så klart också haft lite, där mitt fokus varit att det ska löna sig att vara ibland skyltarna. Så en hel del olika belöningar har det varit där och då en del detaljträning också skett mitt inne på dessa "vägar" så tror jag inte att Kalle har tyckt annat än att det är ett bra ställe att befinna sig på.

Konditionen jobbar vi också på så att han får tillbaka alla sina muskler igen. Den bör bli mycket bättre! Det märks ändå en hel del bara det vi hunnit göra hitintills. Framför allt för hans balans. Han har börjat att få ut ett ben i varje hörna, igen! Däremot så blir han fort trött och flåset är inte det bästa ännu. Tur att det är rally och inte elitlydnaden, vi kör längre!

När tar vi rast?

Utmaningen för mig är nu att hitta en "lagomknapp" på Kalle som lätt kan bli övertaggad, och då kan han också inbilla sig i att han kan själv eller rättare sagt - han tror han kan läsa mina tankar!! Dessutom kan han räkna till 19 moment / skyltar, för inte kan det väl vara så att han har lärt sig vår "snitt-tid" i banan?! Och därmed räknat ut när vi närmar oss målskylten!!
Detta "hopp-skutt-hoppande" mitt framför mig är livsfarligt!! Jag vill inte trampa på honom eller ramla över den lilla busen, som en fällkniv! "Vojne, vojne" en sån skutte-skrutt!! Hjärtat far upp i halsgropen och det blir att stäppa lätt på tå, för att rädda upp situationen!

Till helgen är det "skarpt läge" - äntligen, då vi tävlar igen.
Då ska vi försöka hitta lugnet, tryggheten, tilliten oss emellan, och klara alla störningar som kan uppkomma.
Med tanke på att de lovat sämsta vädret för Kalle i form av regn, så ska jag också köra en "sol och vackert väder-dans" ända tills på lördag så att vi kanske kan slippa de största dropparna när vi är inne och kör så det ryker.
Kanske fler som vill köra en "vackertväderdans"!?!

Härligt...

...att träningen nu har startat på riktigt!
Visserligen har vi inte i alla dessa veckor, gjort ingenting. Men Kalle har verkligen fått vila och hämta sig ifrån sin sjukdom.
Det har ju så klart, kostat en del muskelmassa (över ett ½ kilo) och konditionen är inte heller på topp men det går ju också att fixa till. Kalle har ju även tappat orken på att kunna hålla fokus på uppgifterna, så vi har att jobba på för att bli i så bra form som möjligt framöver.
Men det som är viktigast för mig nu, är att vi får fortsätta att vara ett arbetsteam som har kul tillsammans.

Så fort antibiotikan hade gjort lite nytta och även blodprovet visade på en normalare nivå av blodplättar, så märktes det på Kalle. Då blev han min lilla turbo-Kalle igen, och som tog initiativ till att försöka tjäna gotter och beröm!
Jag får villigt erkänna, att det var inte lätt att lägga band på sig och göra små enstaka övningar en pyttestund (par minuter) när Kalle "skrek" vid sidan om en; -Meeeeeeer! Kooom igeeen, matte!
Så lite mikroträningar har vi haft och då har det blivit lite detaljer som vi tränat. Eftersom det dessutom varit mer än behövligt av det varma och soliga, så har vi gått ut senare på kvällen när temperaturen varit mer lämplig och solen nästan på nergång.

Men nu har vi kört lite mer i denna veckan. Både träffat Monica & Omma, för ett rallylydnadsfrittfölj och dessutom kört ett par banor.

Det känns riktigt bra, och jag tror faktiskt att min Kalle snabbt kan komma igång igen. Kunskaperna sitter ju där, så det är bara ork och fokus som ska övas upp.

Dessutom så har vi jobbat mycket i halvlångt och mycket blött gräs (för en kortbent hund räknat). Vilket inte är favoriten precis. Däremot så har han sluppit vara mitt i solen!

En hel del belöning, så klart, och bästa belöningen är ju gotter! Är man västgötaspets, så är man!
Lite lekbelöningar också, förstås, men jag har inte velat ha dessa snabba starter och ruscherna som kan bli då. Men Kalle är absolut inte nödbedd, när det vankas lek och bus. Men helt klart är, att han har tappat en hel del av sitt flås också.

Känns i alla fall som om vi är på gång igen...

Vill också TACKA, för allt stöd jag fick av Helené och Ann, under Kalle´s tid på djursjukhuset! Det var guld värt att få! TACK, SNÄLLA NI!
Och TACK även till alla ni andra, som checkade av emellanåt, hur det var med honom. Stor kram!

11 år!

Grattis till er alla i Florakullen!
Tänk, att det nu är 11 år sedan ni föddes ute i Gärds Köpinge...

Jag minns vilken energi ni hade och vilken livslust, som ni med glädje tog er an allt nytt ni fick se. Dessutom, så är blev ju också mina dagar fyllda med en massa härliga skratt.
Ska inte heller glömma era fina familjer som också berikat mitt liv sedan vi möttes!

En riktigt god och lättjefull dag önskas er och era familjer! Kram!