Visserligen har vi inte i alla dessa veckor, gjort ingenting. Men Kalle har verkligen fått vila och hämta sig ifrån sin sjukdom.
Det har ju så klart, kostat en del muskelmassa (över ett ½ kilo) och konditionen är inte heller på topp men det går ju också att fixa till. Kalle har ju även tappat orken på att kunna hålla fokus på uppgifterna, så vi har att jobba på för att bli i så bra form som möjligt framöver.
Men det som är viktigast för mig nu, är att vi får fortsätta att vara ett arbetsteam som har kul tillsammans.
Så fort antibiotikan hade gjort lite nytta och även blodprovet visade på en normalare nivå av blodplättar, så märktes det på Kalle. Då blev han min lilla turbo-Kalle igen, och som tog initiativ till att försöka tjäna gotter och beröm!
Jag får villigt erkänna, att det var inte lätt att lägga band på sig och göra små enstaka övningar en pyttestund (par minuter) när Kalle "skrek" vid sidan om en; -Meeeeeeer! Kooom igeeen, matte!
Så lite mikroträningar har vi haft och då har det blivit lite detaljer som vi tränat. Eftersom det dessutom varit mer än behövligt av det varma och soliga, så har vi gått ut senare på kvällen när temperaturen varit mer lämplig och solen nästan på nergång.
Men nu har vi kört lite mer i denna veckan. Både träffat Monica & Omma, för ett rallylydnadsfrittfölj och dessutom kört ett par banor.
Det känns riktigt bra, och jag tror faktiskt att min Kalle snabbt kan komma igång igen. Kunskaperna sitter ju där, så det är bara ork och fokus som ska övas upp.
Dessutom så har vi jobbat mycket i halvlångt och mycket blött gräs (för en kortbent hund räknat). Vilket inte är favoriten precis. Däremot så har han sluppit vara mitt i solen!
En hel del belöning, så klart, och bästa belöningen är ju gotter! Är man västgötaspets, så är man!
Lite lekbelöningar också, förstås, men jag har inte velat ha dessa snabba starter och ruscherna som kan bli då. Men Kalle är absolut inte nödbedd, när det vankas lek och bus. Men helt klart är, att han har tappat en hel del av sitt flås också.
Känns i alla fall som om vi är på gång igen...
Vill också TACKA, för allt stöd jag fick av Helené och Ann, under Kalle´s tid på djursjukhuset! Det var guld värt att få! TACK, SNÄLLA NI!
Och TACK även till alla ni andra, som checkade av emellanåt, hur det var med honom. Stor kram!
Nu när jag läser om Kalles sjukdomstid - det gör ont i hela mig när jag läste hur sjuk han var. Och hur han for illa mentalt.
SvaraRaderaINGEN hund ska behöva uppleva det och absolut inte Kalle!!! För att inte tala om hur du mådde...
Skönt att det är över och ni kan ha kul tillsammans igen <3 <3 <3
usch vad jobbigt allt detta måste ha varit. skäms att jag inte har varit inne på din blogg och läst, men är glad att allt har gått åt rätt håll. känner tyvärr igen bemötande av Helsingborgs Djursjukhus när Millie låg inlagd där. aktar mig för att åka dit med.
SvaraRaderanu hoppas jag att han får vara frisk och glad så ni får ha en massa roligt tillsammans!
KRAM <3
Tack, han är absolut på gång igen...
SvaraRaderaJag är dålig på att skriva om allt och ingenting... kände att det var mer kul att skriva när Kalle mådde bättre istället.
Trist att höra Linda att du har haft samma tråkiga upplevelser av Djursjukhuset som vi fick! Jag hoppas i alla fall att denna assistent, tänker sig för... eller så gör hon inte det!
Men nu ska vi försöka fokusera och komma igång med allt så vi kan göra ett bra jobb tillsammans igen.
Kram