Veckans träningar...

har innehållit detaljträningar, störningsövningar på att kunna hålla fokus ändå, energi, uthållighet och bygga kondition.

Detaljträningarna har dels varit att i;
frontövningar vara rätt placerad innan fortsättning följer. Kalle vill gärna ta saken i egna tassar för att han vet hur man gör... (tror han). Så där har vi också jobbat med stadga i att vänta på signal.

Backa rakt ifrån mig, och då även i rätt hastighet har varit en annan detalj som vi slipat på. Där jag har försökt hitta rätt energi, ord och tecken på mig för bästa resultat... men här har vi en del kvar innan jag känner mig trygg!

Sidbytesskyltarna behövs ju alltid tränas för att få bästa förflyttningen och att mitt fotarbete blir rätt, så jag inte snubblar över Kalle. Det krävs en viss hastighet i både att snappa upp signal, kommando, och starta förflyttningen för bästa resultat, när han framför allt ska korsa min väg.
Eftersom jag inte vill att Kalle ska göra en liten volt innan han faller in vid rätt sida vid framförbytet så är det viktigt att han inte rusar för långt fram heller, innan han väntar in mig för vidare marsch med tanke på halvmetersregeln. Det svåra är att i hastighet få till rätt energi där han travar förbi på diagonalen och där Kalle börjar sin färd då min vänstra fot fortfarande är i marken (från vänster till högerhandling, annars tvärtom). Ibland kan den lille grå få för sig att jag nog önskar ett sådant byte, när det dröjt lite länge utan något hänt... hm... farligt - farligt!!!
Bakombytet är ju inte lika komplicerat!

Vändningar av olika slag. Där inga rumpor ska ner på vissa, eller så ska den ner och då är det ju rakheten i de positionerna som kollas av. Kalle kan ligga lite långt fram för att han är ju en liten turbo-Kalle emellanåt!!!
De olika parvändningarna har jag testat att köra ljudlöst med bara handtecken - fungerar bra. Även bara med kommandon - behöver bli bättre.
Tillsammans - Mycket bra. Kalle kan dock ibland bli lite yvig i svängen bara för att han vill snabba sig. Tror det är förväntan på lönen som han ser framför sig. Så där ska vi jobba på lite lugn.

Snurrarna inåt / utåt - Fungerar mycket bra! Det är rätt energi och fart för att hinna runt och inte komma för långt ifrån mig.

Bakåt marschen - fungerar bra! För egen del är att jag behåller balansen i övningen och att jag börjar backa med rätta foten i förhållande till vilken sida han är på! Viktigt för mig vid banvandringar är att hitta rätt kroppsminne. Dels där jag då kommer på rätt fot, men också om det är kanske lite ojämnt eller lutande markförhållande så kan det med ett dåligt vänsterknä och ett ben som är kortare än det andra, skapa extra svårigheter!

De olika svängarna har lite olika saker jag behöver tänka på. Dels var jag hamnar i förhållande till skylten när det framför allt är "knorrarna" då jag kan komma för nära. Oftast räddar Kalle oss för att han har ett bra bakbensarbete men jag får skärpa mig och inte göra det svårare för min hund än nödvändigt! Annars fungerar det bra!

Lämna-övningarna har vi kört lite grann, och då har vi kollat upp att ingångarna blir de rätta, samt att det inte blir några tjuvstarter. Fungerar bra.

Apporteringen - fungerar bra!

Plocka upp hunden-övningarna för ställandet vid t ex konen eller backat ifrån mig, där vi tränat stadga och att han inte får tjuvstarta innan kommando. Dessutom ska Kalle göra en lagom vändning för att följa mig så han inte kommer längre än tillåtet ifrån mig. Detta, kan bli bättre.

Att hålla fokus när glada godistanter kvittrar och kommer nära eller hundar med mattar (framför allt med valpisar) det är svårt! Nu när vi varit hemma i flera veckor då Kalle varit under behandling, så har vi inte minglat något eller stött på så mycket kul så är det jättesvårt för min lille vän! Det bör bli mycket bättre, helt enkelt.

Orka koncentrera sig den tid det tar för att arbeta får succesivt ökas i samband med förstärkningar så han blir mer uthållig behöver också bli mycket bättre

Banträning har vi så klart också haft lite, där mitt fokus varit att det ska löna sig att vara ibland skyltarna. Så en hel del olika belöningar har det varit där och då en del detaljträning också skett mitt inne på dessa "vägar" så tror jag inte att Kalle har tyckt annat än att det är ett bra ställe att befinna sig på.

Konditionen jobbar vi också på så att han får tillbaka alla sina muskler igen. Den bör bli mycket bättre! Det märks ändå en hel del bara det vi hunnit göra hitintills. Framför allt för hans balans. Han har börjat att få ut ett ben i varje hörna, igen! Däremot så blir han fort trött och flåset är inte det bästa ännu. Tur att det är rally och inte elitlydnaden, vi kör längre!

När tar vi rast?

Utmaningen för mig är nu att hitta en "lagomknapp" på Kalle som lätt kan bli övertaggad, och då kan han också inbilla sig i att han kan själv eller rättare sagt - han tror han kan läsa mina tankar!! Dessutom kan han räkna till 19 moment / skyltar, för inte kan det väl vara så att han har lärt sig vår "snitt-tid" i banan?! Och därmed räknat ut när vi närmar oss målskylten!!
Detta "hopp-skutt-hoppande" mitt framför mig är livsfarligt!! Jag vill inte trampa på honom eller ramla över den lilla busen, som en fällkniv! "Vojne, vojne" en sån skutte-skrutt!! Hjärtat far upp i halsgropen och det blir att stäppa lätt på tå, för att rädda upp situationen!

Till helgen är det "skarpt läge" - äntligen, då vi tävlar igen.
Då ska vi försöka hitta lugnet, tryggheten, tilliten oss emellan, och klara alla störningar som kan uppkomma.
Med tanke på att de lovat sämsta vädret för Kalle i form av regn, så ska jag också köra en "sol och vackert väder-dans" ända tills på lördag så att vi kanske kan slippa de största dropparna när vi är inne och kör så det ryker.
Kanske fler som vill köra en "vackertväderdans"!?!