tisdag 30 september 2014

Sista dagen i september för 6 år sedan...

...föddes Svampkullen!
En skara "brokiga småttebarn"! Inte alla enligt godkända rasstandardens färg, men stora och duktiga på alla sätt! Så vad gör väl det då!!!

Idag HURRAR JAG FÖR ALLA DESSA UNDERBARA HUNDAR som är till så mycket glädje för sina familjer!
HIPP HIPP, HURRA HURRA HURRA HURRA!
Tack snälla ni, för att ni skickar mig alla historier ifrån deras och ert liv!
Mamma till Svampkullen var vår duktig, vackra och mycket kloka L-T Nanna. (Kalle´s mamma)
Pappa, är den stiliga och duktiga täckhunden, Pihlspetsens Abbe.
 Många olika karaktärer var det i denna kullen också.
  • Där var den trygga, lugna, funderaren Greta Gulkremla som studerade alla innan hon själv gjorde!
  • Busfröet NR 1, Sally Smörsopp, som kastade sig huvudstupa in i allt utan att tänka på hur det skulle gå!
  • Något mer försiktiga Tilda Toppmurkla, som vigt kunde ta sig upp överallt!
  • Snälle och mycket försynte, Fingal Fårticka, som alltid älskade att mysa med oss!
  • Kloka Gusten Grynsopp, som också kollade in och beundrade sina syskon när de hittade på saker!
Det var i alla fall en härlig kull att få trivas med i 10 veckor! Några lite längre tid innan deras familjer hade möjlighet att hämta dem. Ett mycket kärt nöje!

Det är underbart att få vara uppfödare, när man får så fantastiska valpar och familjer till dessa! Kram på er!

lördag 27 september 2014

Tävling!

Första tävlingen efter SM;et!
Inte de bästa förutsättningarna, precis, eftersom jag stukade foten på en promenad när vi var på väg hem ifrån Sundsvall! Nej, jag gick inte hela vägen ifrån Sundsvall... ler... jag åkte också... skratt...

Denna veckan har jag alltså inte tränat så mycket utan kände väl igår att det nog kanske var bra att försöka köra en bana... tyckte foten kändes rätt bra... men ett litet felsteg igår och jag drog upp skadan... lite... bläh...

Anders tyckte ändå att jag kunde försöka, så kosan styrdes i morse till Sölvesborgs BK. Med resultatfacit i hand så var det ett bra tänk. Men med tanke på att det i slalomet smällde till i foten som bara den, så är ju frågan vad som hände. Men efter att ha kylt den nu och fortsatt ha den lindad så kan jag kanske linka runt även under morgondagens tävling!!! Eller!!! Vi får väl se hur mycket ont den gör då. Svullen är den så klart, men med vilja kommer man långt... humpf...


Dagens domare var Ingrid Dahlqvist och resultatet blev 100 poäng... minsann!!!
Helhetsintryck; Fin kontakt. Underbar kommunikation och en guldstjärna.

Ont i foten, men glad! Tänk vad Kalle han kan fokusera när han vill och framför allt när det är "skarpt läge"! Och en haltande, hjulbent (på vänster ben) ostadig matte!

Tack Sölvesborgs BK för den fina grönsaksspannen som var fylld av en massa nyttigheter! Jag älskar grönsaker, men Anders blev väl inte lika glad... skratt... Kalle såg inte heller imponerad ut... även om han fick en liten tuggpinne... ler... undrar om han gav bort den eller så halsade han kanske ner den!

STORT GRATTIS till Malin Svensson och Westorps Gipsy Queen "Jippie" som fick 95 poäng i Fortsättningsklassen! Så synd att vi inte såg er runda!

I morgon är vi anmälda till Tollarps BK... det pulserar och känns lite gnälligt i foten, men käringen är rätt envis och finns det lite hopp om att vi kan halta fram, så gör vi nog det.
Är det mycket spring i banan så får jag väl överväga om jag kan klara detta eller så är det bara att stryka sig, och åka hem efter att ha hejjat på alla vänner som är där!

Vilket trams att stuka foten nu... när Kalle börjar komma i form och vi har två tävlingar kvar innan vi tar ett litet uppehåll!

fredag 26 september 2014

Idag skickar vi GRATTISHÄLSNINGAR ...

... till Nordiska Gud-/Gudinnekullen som fyller hela 12 år!


 Vart har den tiden tagit vägen!!!

Detta är Danga´s Cruella De Ville- M "Sagas" första kull, tillsammans med Rätt & Slätts Hero.

"Saga" en superduktig mamma, härlig mentalitet och klok som en uggla! Lurade lätt, både Hero och Granja, när det kom till saker hon gärna ville ha... skratt... Kloka, snabbtänkta Saga är dessutom mormor till Kalle!
Hero, den smarta, mycket snälla grabben som alltid var positiv till att arbeta och vilja göra sitt bästa! Har mååånga barn, barnbarn och barnbarnsbarn efter sig! Både snygga, trevliga och väldigt vinstrika! Men för oss var han den bästa nallebjörnen man kan ha! Inte konstigt att Kalle är en charmig och mysig "goseknutte" med en sådan morfar!
Precis som med Kalle, blev det kärlek vid första ögonkastet... eller för Hero´s del, den första pussen...

Tyvärr lever numera bara Kalle´s supervackra, snälla och mycket duktiga mamma Nanna kvar i allas våra hjärtan!
Resten av gänget, fortsätter att förgylla sina familjers liv! Hoppas att ni får njuta i flera år till av:
Lill-Tegens Bure "Balder", Lill-Tegens Tyr "Neo", Lill-Tegens Hermod "Ludde", Lill-Tegens Idun "Ninja" och Lill-Tegens Svava "Frida".
  
KRAMAR I MASSOR!

tisdag 23 september 2014

SM-Veckan!


Tja... då är den till ända...
En härlig vecka, med massor av skratt, god mat, trevliga vänner att umgås med och både superbra träningstillfällen, tävlingar, samt ett resultat som jag inte riktigt vågade tro på när vi åkte hemifrån!

Resan upp till Sundsvalls BK, fick en till att utbrista många gånger; -"Ååå, vad vackert!"

Jag, som lite nojjigt gått och superstirrat på Kalle under dessa veckorna för att kolla så han verkligen mår bra efter sin sjukdom. Att det fanns en möjlighet att få åka och tro på att vi skulle kunna göra bra ifrån oss... hoppats på att få uppleva stämningen runt SM igen och att träffa alla superhärliga människor igen! Som jag har längtat...

Att Kalle också gjorde bra ifrån sig med mycket ork på träningstillfällena inför SM:et det fick mig att slappna av. Nu var det värsta gjort, kändes det som. Tror det var därför som jag såg ut som en sol hela helgen! Vi hade ju faktiskt vunnit alla redan, min lilla grå och jag!

På kvaldagen lyste solen helt underbart klart, precis som jag kände mig i hjärtat! En bra dag! Kalle kändes fin och var arbetssugen till max.


En bana med flyt i och som både jag och Kalle gillade att trampa runt i! Det slutade med att vi fick 196 poäng och var helt klart med till finalen! Alla redan då kändes det som om vårt mål var uppfyllt!

De trevliga domarna Carola Hag och Sofia Angleby, förklarade för mig varför jag fått mina avdrag och jag fick något att tänka på för framtida träningar! Kanon!

Dagens helhetsintryck blev;
  • Välbalanserat och samspelt ekipage. Lycka till, hoppas vi ses imorgon och en glad smiley!
  • Jättesnyggt! Härlig utstrålning. Lycka till!
Finaldagen kom, och då var det bara i mitt ansikte och i hjärtat solen lyste, för ute regnade det!!! Liten suck... inget Kalle-väder!!!
Vi skulle starta i andra gruppen och lagom tills vi gick in kom regnet igång igen efter att ha gjort ett magiskt uppehåll, så klart!
Strunt samma, tänkte jag, för nu kör vi i alla fall. Det blir som det blir. Och dessa ord , vill jag lova att jag har sagt många gånger i veckan!


Vi trivdes bra även i denna bana! Fast jag tror ju förstås att Kalle hade synpunkter på vädret...skratt...
Helhetsintrycket;
  • Perfekt! Glad och positiv!
  • Jättesnygg superrunda!
Eftersom vi då var två stycken som hamnade på samma slutpoäng, bestämdes det att vi två skulle få starta i en utslagningsbana.


Efter att domarna raskt byggt denna bana med hjälp av överdomaren Monique Wrambeck, så blev det lottdragning och det bestämdes att jag skulle starta som nummer 2.
Nu var det var uppehåll i regnandet, men jag märkte att Kalle faktiskt var lite trött. Men med uppmuntrande tjoande och ett soligt leende från hans allmänt mycket lyckliga matte fick honom att hämta krafter någonstans från stubbsvansen (tror jag)!

Helhetsintrycket blev;
  • Strålande (med en jättestor sol inritad)
  • FF (-3p)= Du håller inte en rak linje /kliver över hunden! Annars suveränt! (Just där vid framförbytet den gången, tvärade Kalle mycket nära mig när han korsade min väg)
Med endast tre poängs avdrag från ena domaren och dagens delpoäng blev 197!!
VI KOM DÄRMED PÅ PALLPLATS! Stackars Ewa med Okk ...

En bronsplats, lyser också med lite guldljus och jag kände stjärnregnet...ler...
Grattis även till alla andra som kämpat denna helg, ni är så galet bra!

Jag fick den stora äran att själv dela ut Vandringspriset i Rallylydnad, som jag nu haft hemma i ett år!
Många fina priser fick vi, samt ett diplom!

Kan ana att det börjades skriva ett E... men... 
man kan inte räkna ut käringen, förrän allt är över!
HAHAHA!
Som extra grädde på moset så kom Annelie förbi med en superfin grupp och en lykta med "Tack" på, från hela sin familj! Stor bamsekram till er alla! Jag tänker på er!

Anhelee, kom och överraskade mig med en flaska skumpa! Stort TACK! Tror det var tredje gången, denna dag jag fick en tår i ögonen! Supergulliga du!

Superstolt över min fina Kalle, och att han är en sådan kämpe! Men faktiskt också över att jag kunde hålla ihop och bara köra utan att bryta ihop av någon som helst nervositet! Jag gick verkligen ut och bara körde så det rök... ler... bara njöt av allt detta roliga och alla runtom oss. En toppenhelg på alla sätt!

TACK, till alla arrangörer, funktionärer, medtävlande och alla andra glada människor vi mött, samt för alla vänliga och uppmuntrande ord vi fått! Det värmer så himla gott i hjärtetrakten!

Jag hoppas att både Kalle och jag kan få det stora nöjet att även 2015 få chansen att träffa er alla igen! Få se alla jobba på ett fantastiskt duktigt sätt med sina fyrbenta vänner! Så många superflotta rundor som gjordes på detta SM! Jag saknar alla redan! Kram!

tisdag 9 september 2014

Checkpoint 3!

I helgen var det så dags för sista kollen på hur Kalle, tar sig sedan han var sjuk! Och jag är så glad att det går bättre för varje vecka! Denna tävling fick jag inte alls en känsla av att han stängde ner hjärnan alls, utan felet vi fick var att han flyttade en baktass, då jag gick runt honom. -3 poäng!


Solen kom fram, lite extra mycket, precis när vi gick in och det tog ner energin något men fastän det var blött i gräset så påverkade detta inte alls i de övningarna som fanns på banan! Ibland önskar jag att min hund bara kunde gilla läget och strunta i vädrets makter... suck... men som sagt det har inte hänt under alla dessa år och det är bara att göra det bästa man kan i de situationer som uppstår!!

Orken är helt klart bättre både i kropp och knopp! Så skönt att se framsteg!

Är nog lite nojig och tycker jag gör inget annat än kollar på honom. Går han normalt, verkar han kry, är han trött, tycker han att det vi gör är kul? De gånger han svarar konstigt eller det blir annorlunda mycket... tja... då får man nästan ångest och funderar på om det nu drar igång igen!!! Hujedamej!!!

Nu försöker vi ändå se framåt mot stundande SM i Sundsvall! Det ska bli kul att återse många från tidigare SM och en del nya ansikten också!

Mycket ska hinnas med i denna vecka! Husvagnen ska fixas till och laddas med allt "bra och ha", alla viktiga saker som man absolut inte får glömma och då tänker jag på Kalles mapp med viktiga uppgifter och givetvis vandringspriset vi fick äran att förvalta ett år!
En hel drös med kläder utifall att det blir regnigt, kallt och blåsigt, sommarvarmt mm.
Lite och ordna hemma också förstås, innan man kan lämna hus och hem till döttrarna att sköta, ifall det behövs!

Kan inte säga att jag längtar efter att åka bil dit! Är så tråkigt att sitta i 200 mil, fram och tillbaka! Har aldrig gillat denna väntan som det för med sig innan man kan göra det man tycker är kul! Har alltid velat knäppa med fingrarna och säga "hepp" och så skulle vi vara framme!! Och den där hemska frasen; "den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge"... den går helt bort!


Ska ändå bli kul att se en liten yttepyttedel av Sverige, någonstans där man aldrig varit. Troligtvis blir det väl inte så mycket turistande utan ändå mest hundrelaterat.

Hoppas vi får en lika fin SM-känsla när vi anländer till detta SM, som vi fick då vi var på Söderåsens BK! Ett strålande jobb gjorde de som arrangörer till 2013 års SM!
Den värme och speciella känslan man fick av att ha kvalat in, att alla som var där var superduktiga, att vi alla betydde något. Den värmde ända in i hjärtetrakten, i alla fall på mig!
Att vi sedan gick och vann, fick sjunga svenska nationalsången och fick kramar i oändlighet, det var en helt otrolig känsla!
Men som sagt den värmen och glädjen vi möttes av då vi anlände av alla funktionärer, samt alla glada medtävlare, som peppade en mm., det kommer alltid att vara inristat i hjärtat!
STOR KRAM TILL ER ALLA!