Det är över en månad sedan vi träffade Malin och Jippie för att lite granna prova på och bara andas lite träningsluft! Idag blev det ett nytt tillfälle och då var också Monica med sina tre jyckar med! Och så kul vi hade... i alla fall jag och Kalle... ler.... hoppas att ni andra också kände att det var en bra dag.
Ännu en gång slår det mig att trots att vi inte har gjort något på flera månader så sitter allt väldigt säkert i momenten. Så en del rätt har jag trots allt gjort, under dessa är med träningar vi har haft tillsammans. Känns skönt att tänka på!
Givetvis vill jag väl ha lite mer klipp i allt, än vad han åstadkom idag på vissa bitar, men han kan och vi kan framför allt tillsammans.
Jag hoppas verkligen att han nu får vara frisk så att vi kan få bygga upp oss igen, och få till den bästa kvalitén igen på alla bitarna. Mest av allt vill jag verkligen att vi kan få fortsätta att både träna och tävla vidare ett antal år framöver. Det är ett härligt mingel där ute bland alla duktiga medtävlare.
Dagens bana
Lite för övertaggad med lite pip vid starten, och han låg på inne i banan, ville fram fortare i hastighet än vad mitt knä ville köra i. Blev lite påstridig och pockande för belöning i ca mitten av banan, men det gick över och han kunde fortsätta att jobba. Jag brukar ignorera när detta händer, bli tystare och inte kolla på honom så han måste fokusera om, och ge beröm när så sker istället.
Annars gjorde han allt som jag önskade och när han fick gå in i en stående honnör, så funderade jag på hur länge han skulle orkar stå. Men jag hade inte behövt bekymra mig, för han stod stilla i minst fyra minuter innan jag avbröt och det blev lön.
Första hindret i banan fick han inte hoppa alls, varken på första eller andra rundan vi gjorde. Bara skutta över pinnen men andra hindret fick han ta på två plankor båda gångerna.
I andra starten, var det belöningar inne i banan på lämpliga ställen. Både under rörelse men också på halter. Samt att han ansträngde sig och i bra fart tog sig till konen och efter backandet ifrån vid ett snyggt stopp.
Alla upptagen var också bra för han rörde sig inte innan han fick besked om detta.
Även andra gången i honnören fick det bli stå, men då fick det vara på vänster sida. Utförde detta också med både uthållighet och stadga!
En bra träning idag att minnas och i eftermiddag har vi också minsann tagit en kortare promenad. Det är härligt att få vara igång och det kan inte bli bättre, när solen också hedrar oss med att visa sig.
Kalle, får nu rätt mycket skrittpass för att hans muskler ska komma igång igen. Jag vill ha ut ´ett ben i var hörna´, så att säga med både balans och ork i hans kropp. Också att han ska kunna gå avslappnat med en bra rörelse i hela kroppen och med en bra steglängd.
Sen får han springa fritt där han får välja hastighet själv. För att sedan avsluta på samma sätt med en för honom normal hastighet i skritt.
För nästan 2 veckor sedan, när vi startade upp våra promenader, tycker jag att Kalle har kommit sig bra. Kalle har fått mer och mer ork till att hänga med. De första tre tillfällena så gick han på släp de sista fyra hundra meterna av drygt 1-1½ km. Vi har inte ökat så mycket i längd ännu, utan väntar tills han verkligen är på gång.
Jag har absolut inte bråttom utan det får ta den tiden det tar, innan vi äntrar tävlingsbanorna... om vi får vara friska och mitt värdelösa knä kan.
Även jag har ju blivit lite seg av att inte göra något, så det är tur att snart kurserna startar igen så hjärnan träningsmässigt startar upp sig.
Det var jättekul att träffa lite hundfolk och ´träna´ igen... det gör jag gärna om. Då är vi förhoppningsvis lite längre komna i rehabiliteringen också. Men idag känner jag mig hoppfull, i alla fall! Solen spelar också en viktig roll i detta inre känslohav!
Väl mött där ute!
