Godiskullen 13 år!

En himla massa GRATTIS till er båda två...

... och en himla massa härliga år ytterligare tillsammans med era familjer, hoppas vi ni får!

Kanonbra hundträning tillsammans med kompisar...

...och Kalle verkar fungera fortfarande.
Det är så härligt att se hur han orkar bättre och bättre för varje gång vi tränar. Visst märker man att han blir lite för mycket på, när "bensinen" börjar ta slut, för då blir det lite pip och så skuttar han bredvid mig.
Under alla våra tävlingsår så brukar han alltid vara så här "skutt och hoppig" efter vi haft vinteruppehåll, så jag vet ju att detta går över.
Vad som är extremt skönt är att han inte verkar trött i huvudet, som han då var efter att han insjuknade första gången i somras. Så jag vågar kanske hoppas på att vi kan fortfarande jobba ihop ett tag till...

Igår, träffades vi några stycken för träning och då blev det en bana som Leif Borgenlöv designade till Hörbytävlingen 2014. Den banan där Kalle valde att springa vid sidan om hindret istället för att hoppa!!!
Efter den tävlingen har jag "utmanat" Kalle massor, och med lyckat resultat. Så jag hoppas att det bara var den gången bara som han "tänkte så"!

Vi körde flera rundor i banan, och jag fick också hjälp med att kolla hur han jobbar nu med bakbenen, eftersom bakdelen varit så svag och främst höger bakben. Till min stora glädje kunde även de se hur han blivit mycket starkare på bara en vecka.

Idag, tillsammans med en annan kompis, körde vi en egen designad bana. Det blev faktiskt en riktigt rolig bana med flera svårigheter.

Även idag, så blev det ett par rundor i banan. Andra gången så lugnade han ner sig också. Snart så....

Tyvärr så vet min hund, eller så har han en känsla av när målet närmar sig... för räkna till 19 kan han väl inte??? Han taggar alltså upp en hel massa och ligger på så mycket, att han både skuttar och är för långt fram. Vilket innebär att när vi passerat målskylten så fortsätter jag med ett antal övningar extra!!!
Helt klart, måste vi köra igång med våra överträningsbanor igen, så fort han har bättre ork i kroppen och muskelmassan blir tillräcklig.

Planen är nu att vi fortsätter att jobba med vår konditionsplan. Allt skrittande, gör faktiskt en väldig massa nytta och jag kan nu se även i traven, hur lätt han börjar röra sig igen. Det börjar bli ett riktigt bra flyt igen och det verkar till och med som om han orkar lyfta sitt högerben också lika högt som det vänstra. Jättenöjd med hur bra han svarar på träningen.

Ett fantastiskt vårväder är det... för våren är väl här nu, hoppas jag...
Detta har också gjort att det ena stora projektet med att fixa en altan vid kastanjen nu snart är färdig mm. Längtar tills vi kan sitta där och njuta under måltiderna.

Det sticker upp en massa krokusar, tulpaner, snödroppar mm. i rabatterna och i gräset. För att inte prata om hur de perenna växterna satt knoppar.
Ekorrarna leker i träden, koltrastarna sjunger, skatorna konkurrera om masken med korpar och kajor. Det kvittrar överallt.
För mig är våren den allra bästa årstiden. Jag älskar att se allt komma till liv igen.

Övertaggad!

Första träningen tillsammans med Annelie och jyckar igen.
Nu är vår träningen påbörjad, känns det som, även om vi fortfarande bara går in och gör i banan och inte kör några detaljer ännu. För mig och Kalle handlar det fortfarande om att han måste bli av med sin övertaggade attityd och det är enklast att han får gå av sig denna.

Jag ser att han fortfarande inte har muskelmassan till allt och även om han fick hoppa mer idag så märks det att han inte har kraften till att kunna arbeta med de mer explosiva musklerna.
Så vi kommer att öka kraften i de långsamma musklerna först ytterligare ett tag och då han har sämre rörlighet höger bak, så fortsätter vi också att jobba på att han måste kunna bli mer liksidig bak. Han lyfter inte högra bakbenet så mycket i steget, och är inte lika rörlig utåt vid svängarna åt höger.

Dagens bana...

Dagens plan var precis som i förra veckan att bara köra, låta Kalle gå ner i varv, hitta fokus och kolla av hur lång tid det tar innan så sker. Samt att se när han går upp och blir tjatig om att det minsann behövs en påfyllnad i form av lön.

Precis som i förra veckan piper han en del och framför allt vid inkallningen kommer där ett startskall. Han låg då också på en del och hamnade där, för långt fram. Men jag valde även idag att ignorera och istället hjälpa honom med stödord som påminnelse om var han behövde befinna sig.

Kalle var bra med på noterna och fokuserad på uppgifterna. Eftersom han har svårt för utåt svängar till höger i moment 312 så flöt han ut en del, men som sagt jag vet ju varför.

När vi sedan kom till frestelsen, så var orken lite sämre. Men på Kalle blir det inte att han går i släp utan då börjar han istället ta egna beslut i att han tror att han vet var vi ska gå. Lite hjälp på traven, så fick han fokus igen. Så momentet att skicka till kon, blev riktigt bra.

Nästa ställe i banan där han kom i mer ljud och igen tyckte att han behövde lite påfyllning av "gottet i fickan", utan att få det, kom efter hindermomentet 310. Då blev han på nytt lite övertaggad. Så när vi kom ner till 127 "Tysksvängen", så tog han saken i egna tassar igen och fick för sig att han visste vad som skulle göras. Efter att jag bara stannat i steget och upprepat kommandot tillsammans med handtecknet så sansade han sig och gick rätt.

Lite för mycket hopp och skutt i spiralen, så jag fick ge hjälpkommandon även där.

Jag vill fokusera på att det finns ett flyt och att han har rätt attityd till arbete, samt att han kan bärga sig och vänta in mina önskningar om vad som ska utföras.
Så det som sker i banan, det sker. Jag vet att han kan och hans lust att göra är så himla stor alltid när vi startar upp arbete. Vilket såklart är toppen. Därför gör jag inte heller någon stor affär av det som sker. Han kommer snart in i allt igen och då försvinner det som nu sker i banan automatiskt. Vi går in och "bara gör", helt enkelt.

I honnören körde vi idag först, liggande på höger sida och stående framför efter andra rundan.

Under den andra starten så ville inte mitt knä riktigt hänga med och jag blev liksom lite fast i steget. Men då hade Kalle bättre attityd och förväntan var visserligen mer än vad som behövs men mer under kontroll. Sen behövs det inte mer än att göra en gång förrän han tror sig veta vad som ska hända, så då förändrade jag frontmomentet och även sista hindrets utförande.

I det stora hela, så är jag nöjd med hur han har förbättrat sin ork på en vecka. Det kommer inte att bli att vi snöar in på någon detaljträning än. Utan bara "gå in och gör", så det blir en vana. Allt sitter väldigt bra, trots allt i utförandet och viktigast är att hans kropp fungerar optimalt innan precisionen sätts.

Fram till nästa träning med bana så kommer vi att konditionsträna vidare, för att stärka de långsamma musklerna. Lite intervallträning i skritten, kommer att läggas in. Även att jobba på att få hans högersida och då framför allt bakbenet på den sidan att bättre orka.
Sen får vi väl se när rundheten i snurrar och vändningar kan förbättras och de lite snabbare musklerna också kan tränas. Fast jag tror att det kommer av sig själv med muskelkraften.

Vi tar en ska i taget, så vi skyndar långsamt. Jag vill ju att Kalle ska hålla och inte få några andra problem.

Lite bus fick det också bli med tjejerna. Då kunde jag också se hur mycket som har hänt konditionsmässigt, på bara en vecka. Det är härligt när man kan se framstegen.