Träning & tävling!

Vi har så klart tränat i veckan, med blandat resultat, men det mesta har ändå känts väldigt bra. En del "felsvar" eller ickesvar, kanske jag ska beskriva det som. Men på något sätt så verkar vi få ihop det rätt bra, när vi tävlar.
Detta gör mig dock lite orolig, för att så har han betett sig ett tag innan han sedan blivit sjuk! Så alla tumhållningar och goda tankar behövs! Vill inte ha en sjuk hund mer!!! Nu vill jag bara ha en frisk och stark liten hund framöver!

Några olika banor har det också byggts, med fler moment än vad som är brukligt, eftersom Kalle då åtminstone inte blir en turbo-Kalle utan håller sig bredvid och inte gallipoppar som en galning bredvid för att så snabbt som möjligt skynda på mig. När jag gör så vet han alltså inte, när banan tar slut.

Idag var det tävling på Osby BK. Alltid trevligt att tävla här. Tack för det!
Grattis till alla dagens pristagare!

 

Felsvaren, dyker inte upp på samma ställe utan det kan vara den mest basala övningen som han bara tittar upp på mig och inte utför. Som om ljudet inte når in... På dagens tävling var det vid ett positionsskifte från sitt till stå. Så där fick vi sen -1 poäng.
Det kan det ha varit en kombo av dels detta, tillsammans med att det var blött i gräset. "Sitta" = onödigt, kan ju funka ändå... även där sen -1 poäng.

En kul, luftig och utmanande bana som fick både mig och Kalle att vara fokuserad. Det blev alltså en bana som man rörde sig fram och tillbaka över hela tiden. Faktiskt stolt över att jag hittade min väg i den och att jag behöll lugn och fokus både inför starten men också när vi sedan körde.

Domare; Cristina Lundgren  Helhetsintrycket blev; Glad hund och många snygga detaljer!
Summa: - 98 poäng
Vilket jag verkligen kände att jag hade. Så nöjd med att han är motiverad och glad för att köra med mig. Finns saker jag ska tänka på, men i det stora hela, så känns det bra!

Däremot är jag inte lika glad över att han idag verkligen var uppgasad och pratig. När jag nu tänker efter, så måste jag skärpa mig och avväpna honom snabbare genom att bestämma att han får ligga ner så han tappar energin fortare. Alltså ta mig den tiden att ha så gott om tid att vi hinner sitta ner en stund innan jag även torrgår med kartan och honom.
Det är stor skillnad på honom bara sedan i höstas, när man tittar på stress och förväntansnivån. Måste testa en del saker för att hitta lite mer jämvikt.

Även dags att verkligen, tänka igenom upplägget och önskemålen på träningarna framöver. Vilken typ av banor/slingor i kombination kan Kalle behöva men även att tänka på mitt eget huvud och just lite strategi för att få till en bra energi, samt minne för ovanliga saker i banorna.
Helt enkelt det måste få bli mycket komplicerat och lite rörigt för att min hjärna ska få jobba ordentligt. Så det blir till att sätta sig och rita lite mer knöliga och annorlunda banor igen. Känns lite mossigt i huvudet för närvarande.

Det som var bra:

• Uppvärmningen/genomarbetet inför starten kändes lagom
• Kalles motivering
• Kalles ork, lugn och fokus i hela banan
• Mitt fokus och lugn
• Min strategi för ingång och honnör

 Det som behöver bli bättre;

• Planen då vi anländer till tävlingsplatsen
• Skapa ytterligare lite mer rätt attityd och energi på Kalle
• Försäkra mig om att Kalle verkligen utför alla momentdelar vid svårare förutsättningar eller då det kan uppstå sk. felsvar
• Jag måste känna glädjen i hjärtat inte bara att munnen ler
• Släppa felsvaret, snabbare i banan

Ikväll blir det något gott att äta och så tar vi det lugnt! Imorgon, tar jag tag i veckans träningsplan!

Årets första tävling!

Så, äntligen... kunde vi komma ut igen och andas tävlingsluft, samt träffa alla duktiga medtävlare!
Fast vi är förstås inte alls senare än annars om åren då våran tävlingssäsong oftast varat mellan april och november/oktober.

Fast det var nästan så att vi på grund av att jag inte mådde så bra hade ringt återbud! Vilken tur, att vi chansade på att jag skulle klara det.

1:a: Carina Engqvist/Krankesjöns Yellow Diamond & Jag/Lill-Tegens Karl-Alfred
3:a: Evelina Karlsson/Tollartrollets Mandelblom & Åsa Skog/Bennaz Czilla El-Ra

För första gången tävlade vi på Älmhults BK. En mycket trevlig bekantskap där alla var mycket hjälpsamma och gjorde allt för att vi skulle få det så praktiskt som möjligt. Hit kommer jag gärna och tävlar fler gånger.
Ett jättefint presentkort som pris, på hela 200:- att handla för på IKEA. Toppenbra och snällt, tycker jag, som varken vill ha prisrosetter eller bucklor som bara samlar damm.

Domaren Ingegerd Jansson, var i vanlig ordning också väldigt trevlig och tillmötesgående och hade byggt en kul och trivsam bana att jobba i. Gillar banor med flyt och lite avstånd så att man känner att man inte bara gör trix utan man måste förflytta sig vissa sträckor också. Tummen upp för detta!
Helhetsintryck: Jättesnyggt!

Dessutom en härlig känsla när jag otroligt nog, får höra att vi fått behålla alla 100 poängen in i mål! En riktigt bra början även på detta årets säsong, när vi nu fick vår 13:e hundring i mästarklassen. Nu kan vi nog känna att vi kanske kan komma med till vårt fjärde SM, för våra 484 poäng steg därmed 10 poäng till 494 på kvallistan.

Jag blir dessutom alltid lika förvånad över mig själv att jag inte blir stressad och nervös. Det pirrade till lite någon minut innan start, men efter att ha tagit ett djupt andetag och sagt som jag alltid brukar till Kalle och som jag gjort sedan vi började tävla ihop för åtta år sedan, nämligen;
-Nu ska vi träna, Kalle! Är du med mig?
Faktiskt är det 8 år sedan, som vårt tävlande liv startade tillsammans! Den 1 april, 2007, gick vi ut i lydnadsklass 1! Tänk så mycket vi har lärt oss sedan dess, min lilla plutt och jag! För att inte tala om alla jättetrevliga människor och dess jyckar vi träffat! Och så himla kul vi har haft med alla.

Kalle var väldigt taggad idag, i vanlig ordning. Som tur är får vi oftast ihop oss när det är skarpt läge och tävling ändå!
Dessutom är det nog dags att bygga banor med mer än 19 moment, så han åtminstone kan gå normalt utan att jag är livrädd för att trampa på honom. Idag började han ladda, vid moment 13. Då sa han att; -hejja, hejja matte... snabba på nu för vi är nästan i mål och då måste jag få gottigottgott!!!

Kalle tog givetvis på sig den vanliga fotograferingsminen! Att han alltid måste grimasera på korten! Så till alla er som säger att han är söt!!! Öäh... jag har sett han från en mycket bättre sida...
Ett talesätt är "sådan hund, sådan matte", men jag tror inte att jag gör så mycket grimaser som Kalle.

Stort grattis till alla pristagarna!

Så kul att se att det också kommit lite nya ansikten bland alla "de gamle"!

Väl mött, allesammans, på kommande tävlingar!

Känns mer som en veckorapporteringsblogg!

Tiden och lusten att skriva en mer utförlig träningsrapportering, är inte så högt prioriterad för närvarande här. Det blir mest lite korta anteckningar i papperskalendern om vad vi gör och hur det går. Men i tisdags blev det en riktigt bra träning i regn och blåst.
Inte bästa vädret att ha kul i men ack så nödvändigt att öva på.

En kul bana av Mats Jansson, med långa transportsträckor och mycket byte av sidor.
Kalle fick en sk. kallstart och han var lite övertaggad. Dessutom tog han för givet att det var dags för ryggsäcksbelöning när vi gick rakt mot denna. Det är ju liksom det där med att vänta, att inte tänka själv och tro att han vet som är det svåraste i hela världen för Kalle!
Även då det gällde att skicka till konen, som var placerad bredvid hindret som vi hoppat över två gånger strax innan fick honom att helt plötsligt tro att han visste och kunde!
Felrutinen vid detta missförstånd blev helt enkelt att då han valde att hoppa hindret, stod jag fortfarande och tittade på konen. När han då förvånat stod funderandes på varför jag inte dök upp vid hans sida så bara upprepade jag igen kommandot. Kalle såg konen och gick dit.
Jag hade inte heller riktigt startat upp min hjärna och gjorde en felövning på en "vänd, lämna och kalla in-övning"! Andra gången i banan var vi mer fokuserade och Kalle väntade också in mina kommandon.
Tredje rundan så startade jag i högerhandling istället, bytte alla moment så att jag fick göra alla övningarna från båda sidorna. Sista rundan blev vår absolut bästa den dagen.
En riktigt bra träning faktiskt!

Har också jobbat lite med en del detaljträning, sammanlänkningar och stadga.
Eftersom Kalle efter att han insjuknade i somras förändrats rätt mycket så experimenterar jag också rätt mycket numera med olika sätt att belöna honom. Han har ju numera väldigt lätt att gå upp i förväntanstress med att dessutom ljuda en del. Jag behöver ha bra strategier för att dämpa detta och även att jag mentalt inte påverkas själv.

Kalle är som en explosiv kruttunna och det innebär att han är olika känslig för både beröring i kombination med belöning. Men det kan också räcka att bara se på honom så kan han gå igång.
Ibland blir han lugnare av att bara få beröring som belöning, och ibland kan det räcka med att han får ögonkontakt och ett rätt. Detta kan också vissa dagar få honom att öka i energi!

Många träningar måste jag vara helt tyst och knappt ge honom vägledning, för att vid vissa tillfällen måste jag vara väldigt tydlig både ordmässigt och även ge övertydliga signaler. Allt detta kan också numera förändras under ett enda träningspass.

Ibland när han hoppar upp för att kramas kan han helt plötsligt bli jättekänslig för beröring och då skrika rakt ut, precis som om man håller på att döda honom nästan!!!

Känns som om jag hela tiden kollar in honom, för att se om det börjar visa sig att det är dags för en ny medicin kur!! Jättejobbigt att både tro och hoppas, för att sedan tänka att oj, nu är det kanske snart dags igen. Tror att jag mentalt försöker hjälpa mig ifall det skulle vara så att det blir grusade planer.

Vi bygger i alla fall för att det ska kunna bli ett år till, men vi tar en tävling i taget. Även om jag nu har tre inbokade. Planen är att gå in med samma känsla av lyckorus till helgen och kommande tävlingar, som på SM i Sundsvall. Vi var där och vi kunde också starta!

Jag älskar att tävla och träna med min fantastiska vän, men det betyder inget i det stora hela mot att mista honom helt. Att inte få somna med mitt lilla hjärta, bredvid mig skulle bli oerhört tomt. Så det hoppas jag verkligen att jag får göra i många år till.

Hur går det egentligen för oss?!?

Ja, det undrar jag minsann också...

Det har mest varit sporadisk träning. Jag har alltså försökt att fånga de tillfällena som har dykt upp för att få till en träning. Säkert inte den bästa strategin!

Igår hade vi riktigt många stunder under träningen som jag skulle klassa som - bör bli mycket bättre!!! Fast tänker jag efter, så var det flera saker som var mycket bra också. Alltså en träning som var lite som en berg och dalbana.
Funderat, så klart på vad som hände och varför, samt när det blev som det blev. Det var säkert flera saker som gjorde att Kalle och jag inte riktigt hade samma mål i sikte hela tiden när vi nu mest har varit med varandra.
1. Kalle hade varit medhjälpare både under måndagens och onsdagens kurs. Under onsdagen fick han faktiskt jobba riktigt hårt också. Lite trött i huvudet, kanske.
2. Solen stod högt på himlen och det var lite för mycket värme för att Kalle ska trivas.
3. Flera störningar i form av klickande och tjoande som drog hans blick dit.
4. Plattformar med ett underlag som han inte kände sig riktigt bekväm på.

Banträning idag. Ensamma och i lugn och ro körde vi denna mycket roliga bana.

Det blev ett upplägg där Kalle efter promenaden fick gå in i banan utan att vi hade någon  uppvärmningsträning.

Första rundan, så släppte han föremålet lite för tidigt innan jag önskade, så det blev upprepning. Kalle hade bra fokus och lyssnade bra på mina arbetsförslag. Även utförandet på övningarna och precisionen satt bra. Lite för ivrig blev han på 412-båda höger, där han svängde ut och gick i skylten.
Honnör 1 - fick bli stå framför.
Andra rundan, direkt efter, blev rätt okej. Känslan bra, lyssnade bra, utförande också. Trots att solen nu började visa sig. Något pip, ifrån honom vid andra hindret. Honnör 2 - framför, ligg.
Tredje rundan, så började vi i högerhandling istället och bytte dessutom i banan så att vi fick göra allt som varit med vänsterhandling istället mot högerhandling. Så blev det helt plötsligt en ny bana, för Kalle! Annars räknar han ut saker och tings utförande så detta gjorde att han kändes väldigt fräsch.
Så nöjd med denna rundan och hans arbetsinsats. Honnör 3 - framför, sitt.

Lite jackpottbelöning, med massor av lek med allt möjligt blev det en stund. Även lite mys med paus för att bättra på vattenbalansen i kroppen.

Har också börjat kolla hur mycket kraft han använder sig av i backandet så vi har provat att några gånger att backa uppför A-hindret. Riktigt rakt och bra såg det ut under dagens backande.
Byggde också en högre plattform som han fick backa på, vilket han först trodde att jag inte var klok, när jag fick för mig att detta skulle gå, men efter lite snack så gjorde han lite goda försök som slutade med att det såg riktigt bra ut. Kalle vill och kan visst då, bara han vågar.

Snygg-Kalle, då vi pausade i tisdags.

En riktigt härlig dag...

...med att få känna sig riktigt, "på G", igen!

Det har varit mycket, på sista tiden så Kalle´s och min träning fick stå tillbaks igen. Nu har vi nu tappat nästan tre veckors träning. Både konditionen och träningsträningen, har fått vänta.

Mamma blev nämligen inlagd på sjukhus för ca tre veckor sedan och kroppen orkade helt enkelt inte mera. Nu är alla hennes plågor slut och hon dansar säkert runt bland nära och kära, på andra sidan.

Detta gör ju att man får mer än en famn full av saker att göra! Massor av samtal att ringa, många ska kontaktas. Saker skall stoppas och skjutas upp. Dessutom är det mycket som det ska tas beslut i.
Försöker se det positivt med att man bit för bit, klarar av allt och så småningom är man ifatt sig själv igen. Det finns ett "allt blir klart och livet går vidare"!
Ännu är det en del kvar men begravningsceremonin är nu avklarad, och lägenhetens avyttrande är på god väg.
Tyvärr så fungerar det inte på bästa sätt, mellan en av mina systrar och oss andra två, vilket skapar onödiga situationer. Hade inte en aning om att jag var så hatad av henne! Jag blev egentligen bara så förvånad över att det var så här starkt hon kände, av någon anledning som bara hon vet!
Ser verkligen fram emot att allt detta tunga ska vara avklarat och vanliga livet kan ta vid igen.

Idag har jag dessutom anmält mig till två tävlingar!!! Verkligen på tiden, men inget känns hundra! Får verkligen steppa upp och träna nu då. Lite läskigt var det att bestämma sig för att tävla.

Så i eftermiddags var vi äntligen på klubben och körde en bana!

 En kul bana, med utmaningarna - lämna och kalla in, som upprepades och risken för tjuvstart var stor.
Detta hände inte oss, men för säkerhets skull körde vi om igen och ändrade så att jag alla tillfällena gick tillbaka under vår detaljträningsrunda.

Idag blev det belöningar i banan och Kalle fick en "kallstart" där inga övningar gjordes innan vi gick in i banan. Dessutom startade vi med långsamt tempo under vår första runda. Det var ett bra tänk för Kalle gick inte upp i någon förväntanfrustration alls.
Enligt design, i nästa runda för att sedan gå in och köra lite utvalda delar.
Så nöjd med Kalle, och det vi gjorde idag. Lite "ringrostiga", så klart, men det kändes ändå som om vi hade koll på läget.
Det är verkligen KUL ATT TRÄNA HUND!

Nu är den bäste, lille kortbente charmknutten trött. Tänk både långpromenad, träning och bus med kompisar... på en och samma dag!! En himla massa intryck, gottigottgott godis och en massa saker att hålla koll på! Det var ett tag sedan vi fick in så mycket under samma dag!
Bäst idag har varit att han orkar igen. Trots att vi nu inte kunnat och hunnit så mycket under ca tre veckors tid, så har han ändå inte tappat så mycket. TOPPEN!

Glad Påsk! Var rädda om er!