måndag 1 juni 2015

Avslutningar!

Förra vecka var det kursavslutningar för både Nybörjarklassdeltagare och Påbyggnadsgruppen. Härligt glada deltagare som verkligen utvecklats i egenskap av hundtränare och engagerat sig i momentens utförande. Verkligen kul att ha fått följa er resa tillsammans mot kommunikation och förståelse. Stort tack till alla som gick nybörjarklass, för den fina rosen jag fick och extra kul är att ha kunnat inspirerat er alla till att fortsätta till hösten.

  Tack för den fina rosen. Kommer att bli ett fint smycke i min trädgård. Till en början får den bo i denna krukan, tills jag hittat bästa platsen för den.

Tack till påbyggnadsgruppen för den vackra hängpetunian som verkligen kommer att pryda sin platsoch för de fina orden som värmer mitt hjärta så gott!

I helgen, var vi och tävlade för sjätte gången i år.
Det var Svenska Collieklubben som arrangerade och den gick av stapeln på ett utav mina favoritställen att tävla, nämligen Osby BK. I vanlig ordning så fungerade allt superbt igen. De är alltid så duktiga och får oss alltid att känna oss välkomna.Tack, för det!
Domare var Leif Borgenlöv som byggt en trevlig banan och som kändes bekvämt att gå i. Helhetsintryck; Mycket trevligt! Det lönade sig mer än väl då vi fick 100 poäng och delad 1 placering tillsammans med Åsa och Carina! Grattis tjejer!
Grattis till Åsa och Carina med jyckar
som också fick 100 poäng!
För ovanlighetens skull, så var det för dagen regnigt och blött där. Det brukar alltid vara hyfsat väder de gånger vi tävlat där...
Under hela banvandringen så regnade det. Sedan blev det uppehåll, ända tills det var Kalles (o)tur att starta som nummer 23, för då startade det ett litet duggregn. Men efter första raksträckan slutade det minsann, vilket var tur för Kalle gick och ville skaka på sig då det regnar ner i öronen på honom. Så tack och lov för att det slutade igen. Extra tack till sol-/uppehålldansen, kursdeltagarna lovade köra för oss... det funkade igen!!...ler...
Förutom skakningarna första raksträckan kändes Kalle bra med. Han var påkopplad hela tiden och så gasade han de sista fyra momenten in i mål! Yehaa!!! Det var inte gamla vanliga Kalle-energin, men det var energi, i alla fall!
Kan inte säga att jag kunde slappna av och njuta riktigt av vår resa bland momenten då jag hela tiden måste vara på vakt för att hinna se när han stänger ner sin hjärna. Så när jag gick mot Honnören kände jag att min hals var snustorr!! Men är det bara så, överlever jag det.

Stort tack till Nina och Maj-Britt, för pratstunden och tänket ikring sjukdomen och hur era hundar fungerar. Lite stöd för mina egna tankar omkring mitt framtida handlande fick jag.

Behöver hitta en ny modell som kan fungera för att Kalle ska orka när vi åker iväg på tävling. Eller egentligen lite olika modeller att använda beroende på i vilken omfattning av stress och trötthet han är i. Mycket beror också på hur lång bilresan har varit, eller i vilken omfattning han plockar upp energier av andra hundar runt om honom. Allt handlar om just den stundens status på honom, för att spara hans energi tills den behövs. Behöver klura lite och experimentera.

Kommer dessutom att kanske bara välja en enda tävling till, innan SM, för att spara på honom. Sen får vi se...

Nu gäller det att försöka hålla både tummarna, köra lyckodanser och träna klokt de få tillfällena i veckan som vi kör träning. Hålla tummarna för att alla momenten stannar kvar i minnet på honom och även i hans kropp, för så många träningar blir det inte i veckan. Att lägga all energin så klokt som möjligt för att få de få minuterna han orkar att blir så bra som möjligt.
Detta har ju aldrig haft någon som helst betydelse förr, då han klagade om vi inte körde stenhårt i ca 45 minuter, innan vi tog rast!
Det blir till att lära sig detta, för min del.

Känner lite att jag plockar upp hans energi då den är låg och det är ju det sista jag får göra. Måste hitta ett nytt sätt att få till t ex. en bra marsch vid de tillfällena som stämmer för oss båda. Så vi kan ta oss genom det "lågvattnet" han kommer in i och hoppas att det inte varar så lång tid. Skulle det göra det så är det inte så mycket att göra mer än att antingen försöka ta oss igenom banan eller helt enkelt avbryta. Kalle bestämmer!

Det börjar också kännas som om han är lika nöjd av att bara vara en vanlig familjehund, när han är i dessa lågvatten. Från att ha varit väldigt med och på, när jag gör förberedelser för att åka och träna/tävla, till att nu dra sig undan och titta under lugg från sin plats under matsalsbordet och säga; -Jag ska väl inte följa med? Dessutom ser han ut som om det vore det hemskaste som kunde hända... eller ser han ut som om jag tänkte mörda honom när jag kallar på honom! Känns inte lika inspirerande att varken träna eller tävla då.

De tillfällen som han nästan är sig själv är väldigt få, så för tillfället försöker vi hålla näsan/nosen över vattenytan. Får se om denna flytväst av ork, energi och attityd kan hålla oss uppe tills efter SM.

Detta är vårt fjärde SM och det hade varit toppenkul att få starta en gång till, samt att få träffa alla duktiga och mycket trevliga medtävlare igen. Ser fram emot alla goa skratt och glädjen av att vara tillsammans och dela varandras stora intresse.

Årets morsdagstårta, à la Carina!
I helgen var det ju också alla mammors dag! Jag hoppas att alla morsor, fick en fantastisk dag tillsammans med sina barn! Jag fick!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar