fredag 27 november 2015

Grattis Astrid!

Hurra Hurra Hurra Hurra! 


Tänk att det är så länge sedan denna fightern föddes. Mot alla odds, fanns det en valp i Saga´s mage som behövde lite hjälp att få komma ut. Stackars Saga, som inte fattade varför det inte kom någon valp när hon alltid gjort på samma sätt och det dessutom varit en baggis!

Lite deprimerad blev Saga efter detta och eftersom hon fick kejsarsnitt, hade hon dålig koll på att hon ändå fått en liten valp. Därmed visade hon inget intresse alls för henne.

Saga hade ju dessutom försökt stjäla Nanna´s valpar som fötts 5 dagar innan, så Saga blev akut placerad hos min pappa. Nanna var därmed helt övertygad om att detta lilla knyte säkert var hennes tjuvade unge. Så jag bestämde att Astrid fick bli Nanna´s bebis också, när hon nu var så bergsäker på att det var hennes.

Astrid, var absolut inte olycklig över detta och anpassade sig genast. Hon kravlade sig igenom med stark vilja fram till spenarna och såg till att få sina måltider. Duktig tös! Helt klart har denna tik en speciell plats i mitt hjärta!
Ca 6 veckor gammal
Sitt namn har hon fått efter en stark kvinna och som också var en strålande barnboksförfattare, nämligen Astrid Lindgren.

Tanken var att Astrid skulle stanna i kenneln, men då vi just då genomgick en jobbig tid i familjen, fick jag anse att allt inte skulle bli som det var tänkt.

Så först när familjen Rasmussen från Danmark hörde av sig så var det "nej", men när jag över hemsidan ett halvår senare gick ut med att det blivit ändrade planer så hörde de av sig igen. Vilket jag är jätteglad över. Synd bara att era avelsplaner lät vänta på sig. Det hade varit så kul om det kunnat bli småttingar efter Astrid också!
Tack, för att ni tar så bra hand om "mitt" lilla hjärta!

"Vi ska klara av det...trallala trallala..."

En tung vecka på flera sätt...
Först, stod en ändring i möblering på dagordningen och det är ju inte det enklaste att packa ur och flytta allt för att sen packa in allt som är utplockat. Sen måste det ju hängas upp tavlorna igen. Men som sagt allt har en ände och till slut var allt på plats.

I tisdags, fick jag ett ledsamt telefonsamtal från Monica som har haft våran Granja under en massa år sedan hennes pappa dog. Hon berättade att nu hade de tagit beslutet att både Granja (15 år - 16 år i mars) och deras andra hund Millan (10 år), skulle få avsluta sina liv.
Granja har under många år haft juvertumörer men inte mått dåligt utav dessa. Hon hade nu blivit mer dement hela tiden. Vilket gjorde att hon dels inte längre visste om hon hade gjort sina behov eller skulle göra. Helt enkelt ett olustigt och ovärdigt hundliv, hade det blivit. Millan (Grålötens kennel) hade nu gått på både smärtstillande och medicin för sitt bakben som inte fungerade som det skulle, då hon haltade gravt eller ibland inte ens kunde stå på benet. Helt rätt beslut att ta för sina älskade familjemedlemmar fast extremt tungt, så klart, för familjen att bestämma sig för!
 "Millan" tv. & Granja th. 24 november 2015
En av de sista "myset" tillsammans här på jorden!
Nu springer de på himlens gröna ängar tillsammans med alla sina vänner!

Rätt & Slätts Granja föddes i mars 2000 och hon flyttade till oss då hon var 8 veckor gammal. Det blev vår dotter Malin, som tränade lydnad med henne och även en del utställningar blev det.
 
1 år!
 
3 år
Granja tillsammans med Lill-Tegens Nanna ("Saga´s" & Hero´s dotter)
Vår fina fyrklöver! Granja - Hero - Saga - Nanna (mamma till Kalle)

Granja blev 2002, mamma till vår första kull - Godiskullen! Blev bara lilla Riff & Rigi kvar, efter att deras pappa Hero körde en glad tackling inne i stallet, strax efter att vi konstaterat att det var minst fem, sex stycken där inne! Så kan det gå! Vakat som en hök på mina dräktiga tikar sedan dess.

Riff (liggande) Rigi (sittande) Storspaning på hästarna i hagen!

2004 tog vi det tunga beslutet att omplacera Granja för att hon absolut inte trivdes hos oss, tillsammans med alla valpar som rusade omkring henne. Inte heller kände hon sig nöjd med vår flock och vi märkte också att hon och Saga inte fungerade optimalt ihop.
Hon flyttade därför till Olof i Sollentuna, men när han dog så blev det hans dotter Monika med familj, som gärna ville överta Granja.
Vilket jag tackar er så mycket för. Hos er har hon haft det bästa liv man kan tänka sig! Tack för att ni funnits där för Granja i alla dessa år! Många kramar, till er fina familj!

Igår blev jag klar med alla fönster, som nu är putsade och gardiner är på plats. I morgon sätts julstjärnan, samt ljusstakarna också. Känner jag mig själv rätt, så följer nog en del annat juligt med i farten...

Så först idag, fick jag besluta mig för att det var nog nödvändigt att köra en träning! En Gitte-bana med lite ändringar i vanlig ordning.

Ändringar: (4) > 204 - (7) > 212 - (9) > 211 - (10) > 108 - (14) > 213 - (17) > 309 (18) > 105
Tillägg 19 > 407 + 20 > 410
Märks att mitt fokus och träningslust har legat på +- noll!
Det startade inte med det bästa och mest lyckade träningsresultatet denna dag. För det blev en massa saker hela tiden som blev "annorlunda"!
Kalle tänkte själv, och verkade ha en egen bana i huvudet som han ville jobba på istället för dessa moment jag placerat i hållarna.
För egen del kändes det som om jag fanns där jag skulle och gjorde min beskärda del, men eftersom det inte fanns några ögon som höll reda på mig, så kan jag ju inte vara helt säker!

Bland annat, blev detta annorlunda;
  • Ingen satsning över hindret, gav islag, flera gånger! Jobbade extra på tempot och laddningen! Dessutom kördes alla hindermomenten.
  • Då han han inte kunde svänga båda emot, utan han gjorde tvärtom ifrån. Vilket gjorde att jag ändrade alla helt om, till just detta momentet.
  • Sen fick han för sig att det nog var stilpoäng på att nästan sitta på 270 grader vänster! Ojsan, vad hände i söta Kallehuvudet där då!
  • Däremot var det ju helt självklart att en 270 knorr där han var till höger i handlingen betydde att det skulle vara sidbyte bakom!! Så gör vi väl alltid, matte!!!
Nåja, när jag nu ser detta på pränt, så var det väl inte hela världen, men det kändes desto värre där och då!!!

Flera starter från olika ställen i banan, korta länksekvenser, slowmotionträning i steg för steg, olika belöningssätt, baklängeskedjning av olika moment eller sträckor. Ja, det blev helt klart en hundträning som heter duga! Både jag och Kalle var mer än nöjda då vi var klara.

måndag 23 november 2015

Grattis på födelsedagen!


Efter dagens födelsedagsfirande, somnar ni säkert gott!
Kram på er, mina fina små kortspelare!

onsdag 18 november 2015

Träningarna duggar tätt nu!


Kalle och jag hade en kul stund här hemma igår för då tog jag och fixade till linjen över hindret, med ett bra upptag. Även lite förstärkt träning på backa ifrån blev det! 
Efter lunch kom så solen fram och vi drog till klubben för en snabb träning. Den tog emellertid lite längre tid än jag tänkt eftersom vi stötte på patrull!
Det är ju väldigt kul med en hund som gärna erbjuder beteenden, men ibland så vill ju jag vara den som håller i rodret. Därför blev det lite annorlunda här och var! 
Byggde en bra bana av Beatrice Palm, som underlag! Hade bestämt att det skulle repeteras i övningarna och förstärkas här och där. Och en del övningar skulle baklängeskedjas under tiden vi körde. 
Det är bara det att Kalle valde "extra allt", lite varstans... hm... Så jag fick också lite extra att jobba på, när det gällde att försöka styra skutan.
Det blev att få honom till att förstå att vänta på signal innan han skulle utföra något. Helt enkelt säkerställa att hans fokus låg mer hos mig, än på den förväntan han laddade upp.

Superhäftigt är det dock, att köra med honom, när han har så mycket ork som han har nu. Jag vågar knappt tänka på det...

söndag 15 november 2015

Yes... idag igen...

Idag kom solen fram och jag fick minsann träningslust igen... eller... det börjar närma sig en tävling!?!? Jag fick minsann i alla fall, tummarna loss och prioriterade träning med skyltar igen!!

Idag blev det en bra bana som Elisabeth Sterner designat. Första gången jag kör en av hennes alster. Ska villigt erkänna att latmasken i mig konstaterade att det var en bekväm bana att bygga för att jag kunde använda båda sidorna av en del av skylthållarna! Inte heller en massa konor som skulle släpas och det var ju bra när jag inte hade så lång tid på mig att få till en träning, en söndag eftermiddag.
Tog bort 2:a hindret och ersatte med konskick istället.
Bestämde att endast en banvandring fick räcka för min del och ingen "uppvärmningsträning" med Kalle heller. Sämsta möjliga föresatser för att lyckas, skulle testas.

Körde tre gånger i banan med godiskast till honom både vid konskick och backa ifrån. Även vid några sitt i position fick han belöning.
Första och andra rundan i samma handling, fast med ett skicka över hindret, istället.
Tredje starten i högerhandling, direkt efter målgång.

Det som blev lite "annorlunda" under dagens träning var:
  • Kalle höll inte bästa linjen vid hindret och kom lite för långt in på min väg, efter hindret. (Får träna lite riktning en annan dag, så min högervändande hund inte kommer i vägen för mig).
  • Kalle blev väldigt taggad vid apporteringen och "stegade" iväg, lite före mig. Körde flera växlingar allra sist, där han fick hålla föremålet både länge och i alla riktningar. Började med att träna, att även om jag säger fot eller här, betyder det inte att han ska lyfta på rumpan och starta! Helt enkelt vänta på att jag börjar röra på mig. Smart hund! Fattade detta efter två kommando och ingen start. Blir alltid lite full i skratt, när jag upptäcker att vid byte av sida så är det helt borta ur hjärnkontoret och vi står på ruta ett igen. Ny tjuvstart! Men det tog bara två gånger även här, så hade han förstått reglerna igen. Kalle fick sedan också både i backa vid sidan och köra olika vändningar på stället med föremålet i munnen. En koll gjordes så klart på rätt utfört moment på båda sidorna där allt nu satt som en smäck.
  • På 270 knorren vänster, med Kalle i högerhandling, fick Kalle för sig att det kunde ju lika gärna vara båda vänd åt vänster. Så då ignorerade jag detta och tog en liten extra runda utanför banan, för en ny ingång med extra hjälp. Kalle upprepade sitt tänk och det blev en annorlunda övning igen. Då jag insåg vart det barkade, stannade/frös jag i rörelsen. Jag blev extremt övertydlig så han förstod att det var så här jag hade tänkt vi skulle göra! En ny runda, med ny ingång och med en väldigt tydlig hjälp tillsammans med kommandot igen. Då blev det rätt och lön utbetalades. Glad Kalle!
  • Någon grad snett sitt (i mitt tycke) från riktigt rakt sittande framför, på frontmomenten. Men som blev bättre de följande rundorna. Kalle är bra på det sättet att han kan räkna ut när han har en chans att förbättra utförandet, om jag inte kommer med nästa kommando när det brukar komma. Dvs. när han inte fick ett sitt så justerade han rumpan pyttelitet och så gör han mikropauser där, för att se om något händer. Så när han då hamnade rätt, så fick han just det... ett rätt tillsammans med sitt.
 Det som jag känner fungerade bra var:
  • Jag kunde hålla bra fokus på uppgiften.
  • Min kroppsmedvetenhet höll ihop och jag gjorde mitt jobb.
  • Bra träning på första försöket utan någon form av övningar innan start. Precis som jag vill ha det. Eftersom jag ofta tränar på oförutsett... dvs. jag måste starta innan jag trodde!
  • Kalle hade bra fokus och en härlig arbetslust, som vanligt.
  • Kalle har väldigt bra ork och håller ihop bra när vi arbetar.
  • Trots att vi ändrat belöningsrutinerna från vår externa kexbelöning till både lek, kamp och mys, så har han köpt detta. Även om han kollar lite konstigt på mig ibland.
Under hela detta året har jag märkt att Kalle inte bajsar lika fort som han har gjort tidigare. Dessutom har jag sett att han både behöver eller vill göra ifrån sig oftare, men att det inte kommer så mycket varje gång.
För ca en månad sedan blev det riktigt akut, då han höll på i ca 2½ timme, skrikandes i högan sky, då han inte kunde bajsa.
Jag har under lång tid kollat om han var hård i magen, vilket inte är/var fallet. Också flera gånger i år kontrollerat hans prostata, vilket vi även har gjort under hans sista tre år, när vi varit på den årliga vaccineringen.
Men nu, då vi åkte in akut konstaterades att det igen att det inte var något fel på Kalles prostata. Men efter min påstridighet om var jag tyckte att min hund reagerade för beröring, fick veterinären på nytt undersöka Kalle. Hon hämtade även en kollega som också kände på/i honom. Det konstaterades då att Kalle har fått ett perenealbråck (som en liten ficka) ca 2 cm in på hans högra sida innan anus.
Vilket innebär att han behöver ha en så följsam avföring som möjligt. Därför vill jag nu kontrollera det han äter och nu får han bara äta rätt blöt mat, och har så gjort under flera månaders tid. Inga torra kex att knapra på som extern avslutningsbelöning, längre. Om, jag inte vet att han verkligen kommer att inta mycket vatten efteråt... vilket jag inte kan garantera.

Efter lite efterforskningar och tänk omkring detta bråck, som kan uppstå för att det antingen är problem med en förstorad prostata, hård i magen, eller att hunden har för svaga ländmuskler.
Jag började då fundera omkring detta med svaga muskler för att ...
  1. Kalle har aldrig varit hård i magen, men däremot så var han väldigt försvagad i bakkärran när han kom hem från djursjukhuset för ca 1½ år sedan (anaplasma). Han gick liksom i kors med bakbenen. Så det var väldigt svårt för honom att hålla balansen när han skulle bajsa.
  2. Läste dessutom att hundar som inte har en tung svans, inte naturligt stärker sina ländmuskler, då det inte blir så tungt att vifta på svansen.
Var nyfiken, så jag kollade efter statistik på västgötaspetsen på just denna typ av bråck., Fann att det i rasrapporten från 2004 ersatts 3 stycken liversättningar och 8 stycken veterinärvårdsersättningar, under en åttaårsperiod. Letade inte mer, utan jag nöjde mig med det. Ändrar ju inget för Kalles del.

Detta går att operera, men det är en stor operation som kräver en väldigt skicklig veterinär som utför den. Innebär att man skär igenom musklerna och lägger en av musklerna över bråcket, som sen sys fast. Det är också inte ovanligt att nytt bråck uppstår på antingen samma sida innan det gamla bråcket eller att det kommer ett på andra sidan.
Operationen med eftervård på djursjukhus kan variera från ca 4 dagar uppåt. Dessutom väntar en lång rehabilitering efteråt.

Efter att ha pratat både med veterinären som undersökte Kalle, samt Agrias veterinär om detta, bestämde jag mig för att det inte skulle opereras. För att;
  • Kalle var i så dåligt skick mentalt, när jag hämtade hem honom från djursjukhuset förra gången. Då han var jättestressad och både ylade, samt inte kunde fungera normalt efter att ha varit hemifrån. Har sedan dess jobbat massor med honom för att han mentalt ska kunna vara där han nu äntligen är igen. Även om det långt ifrån är min trygga Kalle, så fixar han livet och jag har även kommit på sätt som förenklar för honom, när stressen ibland kommer.
  • En operation skulle också betytt att jag hade behövt befinna mig vid hans sida hela tiden om jag ens skulle kunna tänka mig, att han kunde ha klarat detta trauma.
  • Nu blir Kalle dessutom 10 år i december, vilket inte i sig är ett bekymmer, för han hade så klart kollats så att operation ens kunde vara möjligt. Men jag kan inte föreställa mig att Kalle skulle behöva genomgå allt detta och kanske vara så nedgången mentalt som han var efter förra vistelsen. Och då hade han ju inte den smärta som det skulle betyda med en operation. Alla muskeländarna skulle dessutom behöva hitta varandra igen. All livsgnista och att kunna vara glad i livet hade säkert försvunnit (tror jag!). Allt det som Kalle tycker är kul, hade vi fått avstå under ett bra tag framåt... kanske han aldrig kunnat komma igen och få ett bra/värdigt hundliv.
Så efter att ha sovit på saken, så kändes det skönt att istället fokusera på vad jag kunde göra för att det skulle kunna bli så bra som möjligt för honom.

Nu får han tillsammans med maten lite lactulos på morgonen, på kvällen lite rivna morötter och uppblött torrfoder som mosats.
Jag har också fått reda på hur jag ska kunna hjälpa honom om bajset svänger in i fickan och stoppar upp, så han inte ska få alldeles förfärligt ont.

Men den dagen det inte finns något mer jag kan göra för att hjälpa Kalle att leva ett bra hundliv, utan att utsätta honom för onödigt lidande, den dagen är en sorgens dag. Måtte det dröja länge till!

måndag 9 november 2015

Nu, äntligen, blev det av!

Vi fick minsann till en träningsbana idag som var designad Carola Hag med en liten förändring och givetvis i olika handlingssätt, samt byten till annat utan att byta skyltmomenten. Alltså så där som jag alltid brukar twista till det, när vi kör banträning.
Kalle är så snabb till att fatta vad som komma ska, så jag har alltid kört med förändring och oförutsägbarhet, när vi jobbar. Detta för att han alltid ska hörsamma och göra sitt bästa. Vilket har fungerat rätt bra, än så länge.

Eftersom jag har haft kursavslutningar nu, så har helt enkelt inte orken och inspirationen hängt med till att orka med vår egen träning också. Har bara hemma gått ut ett par femminuterspass och kört igenom småsaker med Kalle under flera veckor nu. Så jag är riktigt stolt över att lusten infann sig idag och att inte min hjärna hittade någon undanflykt.
Bytte sista hindret mot en ställande under gång och vid mål körde jag båda ifrån varandra för att sedan ha spinn på återgången och backa ifrån som avslutning. Målet placerades vid starten.

Första rundan gick väldigt bra och då valde jag att backa fler steg än bara tre och även belöna detta. Tror att han inte svalt godiset ordentligt, för jag fick upprepa kommandot vid bakombytet som kom därefter.

Snabbt tog vi oss igenom och belönade stort innan vi raskt gick på andra rundan som var start i högerhandling istället.

Den andra rundan var med lika laddad hund som också flöt på alldeles utmärkt. Däremot blev han övertaggad i frestelsen och låg något före mig vilket gjorde att det var svårt när han var i innervarv vid konen. Ett extra varv runt denna och lite förstärkning, så gick temperaturen ner i honom och det blev bra. Ändrade till ett skicka över hindret, istället.
Han blev också lite mer taggad vid båda ifrån varandra (målets plats på bilden) så jag tog bara en extra sväng med ett bakombyte och gjorde om, med ännu tydligare hjälper.
Belönade också för bra hastighet i sista momentet som då var, backa ifrån. Inte så stor belöning efter målgången.

Den tredje rundan var med ingång i vänsterhandling. Bytte då höger på 360 graders snurren, ändrade till båda vänster därefter, ändrade till ett ställande istället för läggande-gå runt. Klämde in både ett framförbyte och ett bakombyte mellan tre steg bakåt mellan momenten. Funkade kanon!
Körde sitt, lämna, kalla in över hindret istället. Körde sitt-ligg istället efter frestelsen. Ändrade efter vänstersvängen till att köra en lång sekvens av positionsändringar vid det momentet, sitt-ligg-stå-ligg-sitt-stå-sitt-ligg. Tummen upp för både byten och rakhet, samt sättet han jobbade med kroppen på.
Infogade också ett framför byte innan vändningen som ändrades till båda mot varandra istället. Och ett nytt framförbyte som avslutades med ett backa ifrån, som också belönades för bra tempo bakåt.

Avslutade med att springa till ryggsäcken och tog fram kastaren som gör att även jag kan få iväg bollen rätt långt. Under tiden som Kalle kutade efter denna fick jag fram en pipsak som slängdes när han kom tillbaka, till mig. När han kom fram nästa gång for bollen i snöret iväg, för att sedan köra en dragkamp, där jag också drog iväg med den och Kalle skulle kämpa för att hålla kvar i änden och som en sista avslutning blev det mys och godis.

Känner mig väldigt nöjd och glad över att Kalle fortfarande älskar att göra allt detta med mig. Att han fortfarande kämpar och verkligen är med på notorna i allt jag önskar. Så glad också över att jag verkligen också fått till grundträningen som gör att han med så minimal träning ändå kan och förstår sina uppgifter.

Nu har vi planerat att göra en sista start för året, därför måste jag ju skärpa mig och träna. I alla fall lite grann. Kanske träningslusten och orken kommer tillbaka nu, när jag bara behöver fokusera på oss igen för nu är mina kurser över för i år. Även om det är kul att inspirera andra, så tar det mycket tid och energi.

Händer som sagt inte så ofta att inspirationen landar till att skriva ner små saker som händer, eller för den skull de där femminutersträningarna heller. Men en del kul saker händer ju i alla fall utan att jag präntar ner dem direkt.

En kul grej var ju t ex. att Mari Edman kontaktade mig, för Hundsports räkning. Hon skulle nämligen köra ett reportage om rallylydnad och ville då höra om jag hade lust med att ge lite råd. Allt från de som ska börja med rally till de som redan är ute och tävlar.
Ett nytt tidningsklipp, som också fått hamna i vår klippbok.


Dessutom blev jag gratulerad på min klubb för vår 3;e placering under vårt fjärde SM. Har tyvärr ingen bild men jag fick jättefina formar och en tillbringare i keramik, som ska bli kul att laga mat i. Även en stor och fantastisk färgrik blomsterbukett, som jag kunde njuta av i nästan två veckor. Jättemånga TACK, GB-BK BHK, för denna uppvaktning.

Jag har även (inga bilder) blivit avtackad av mina superduktiga kursdeltagare som verkligen växt som hundtränare under höstterminen. Säkert ett väldigt gott vitt vin, med tillhörande skumtomtar. Får testa detta vin, snart.
Jag har också fått en jättefin blomstergrupp som jag verkligen ska vårda ömt.
En stor kram till er alla! Vi ses till vårterminen igen!