fredag 30 december 2016

Vi önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År med massor av glada och lyckliga dagar!

 

Min egen plan för 2017 på hundfronten känns väldigt luddig och är inte alls så klar som jag önskat att den skulle vara.
Jag försöker nu mest, landa i att det blivit grusade förhoppningar och hoppas att solen snart kommer fram bland dessa grå moln, så att någon stig kan följas.

Annars är planen för vad jag önskar, både för trädgården, hemmet och mig själv, alldeles klar. Så det blir att "spotta i nävarna" och ta tag i allt.
L-T Karl-Alfred SE13969/2006 "Kalle"
 
Jättemycket, saknar jag min bästa hälft. Hans glada uppsyn, stubbsvansen som alltid viftade så glatt. Pussarna och de goa kramarna. Hans stora arbetslust och att han var så klok och visste innan jag ens tänkte tanken på vad jag ville. De tokiga upptågen och en massa andra saker.

Nu är det en himla tur att mitt barnbarn blivit så stor så att han kan kramas, precis som Kalle. Flera doser Dante kramar behövs varje vecka! Visserligen ingår det också i kramarna av Dante, en inpluggad mun på kinden och att nackhåren sträcks till det yttersta, men det kan jag ta! Goa, goa unge!

Så ha det nu gott, allesammans! Kram på er!

onsdag 21 december 2016

Seriefigurskullen

 
 
En extra tanke, går till Birgitte och Claus som miste Svante för några år sedan.
Också min älskade Kalle! Saknar dig så, mitt hjärta!
Hoppas ni andra får ha era Seriefigurer i många år till!
Kram på er!
 
 

måndag 19 december 2016

onsdag 9 november 2016

SAKNAR DIG, MITT HJÄRTA!!!

Idag är det 9 långa månader sedan, jag kunde hålla dig i min famn!
Sedan du gav mig din sista kram! Sedan vi tog en promenad eller hade en kul träning...


 




tisdag 8 november 2016

Idag tändes ännu en stjärna på himlavalvet!

*2004-11-10   -   2016-11-08

Westorp Bandit Queen Belle Starr "Belle", springer nu omkring och busar tillsammans med Kalle, Ludde, Nanna, Saga, Granja, Hero och flera därtill som hon tidigare levt tillsammans med!

Belle har under flera år fått mystiska knutor, en hel del har vi tagit bort, men under detta sista året har de formligen exploderat i antal. Hennes syn har gradvis försämrats och hörseln var nu obefintlig. En känslighet vid beröring har hon också haft och ibland skrikit till när vi hanterat henne. I ett antal år har hon haft problem med kräkningar och att äta men trots flertalet provtagningar och genomgångar med lite plågsamma undersökningar så har veterinärerna inte kunnat komma på vad som felades henne.
Även detta året och framför allt efter sommaren har det verkat som om hon blivit dement. Mycket vandrande, fram och tillbaka, gåendes ut och in då hon inte kom ihåg om hon har gjort sina behov eller skulle. Som alla hundar som blir lite äldre, så har hon sovit mycket mer också.


När äldsta dottern i februari 2009, skulle flytta hemifrån och in till stan, så följde Belle med. Där hängde hon sedan med till alla kompisar och på olika lämpliga fester. Fick mingla med kompisarnas katter och allt var bara toppen, så länge hon fick hänga med sin älskade matte!
Varje dag pendlade de med bussen hit hem, för Malin fått ett jobb i vår firma. Belle blev en kontor och lagerhund. Hon har också åkt tåg och levt med allt vad det innebär att bo i en stad, utan att ens oroat blinka!
Vid alla flyttar till större lägenheter och när Malins familj växte så hängde hon med. Eftersom Belle alltid älskat barn också så var hon en väldigt bra klappehund.
Familjens yngst, lilla Dante, kommer kanske inte att komma ihåg så mycket av Belle. Men lite fina bilder på Belle och honom finns, som han kan få titta på när han hör berättelserna, om sin mammas fina kompis!


Det kommer att ta ett tag innan familjen hittar nya stigar, utan Belle. Länge framöver, kommer hon att leva kvar i våra hjärtan! Fina Belle Bus, Bellsan, Bellis... kärt barn har många namn!

TACK, Annika på Westorps Kennel, för förtroendet vi fick när vi fick ta hem denna mörka skönhet.
Trist bara, att vi inte kunde få små fina och duktiga små Bellisar, efter henne.

måndag 7 november 2016

Inte på G men ... ändå samtidigt, på G!

För drygt en vecka sedan flyttade det in en rejäl förkylning i mig och med den en fruktansvärd hosta!! Blir inte mycket sovande!! Försökt vräka eländet, men inte lyckats ännu. Det är inte ofta jag drabbas av någon basselusk men ungefär vart fjärde eller femte år så kan det dyka upp en sådan här inkräktare som det då tar ca två månader att bli av med!! Hoppas verkligen att det inte är så den här gången.
Kan bara konstatera att det var ju bra att den väntade med att flytta in, tills alla mina åtagande som kursledare, tagit slut.
Kursdeltagarna har haft många framgångar under denna terminen och det är bara att hissa flaggan i topp med en massa HURRAROP, för att de är så duktiga. Flertalet titlar är bärgade.

Trevliga nyheter från Susanne Rasmussen i Danmark som varit på lite utställningar med fina L-T Tilda Toppmurkla. Stort grattis till fantastiska resultat. Så glad att er stamtik fortfarande håller måttet på alla sätt!
Tilda har blivit BIR samt BIS 4 Veteran - den 16/10, Norager och Bästa Veteran Vinnare & 2;a btkl - Herning den 5 & 6/11. Så glad och stolt!

Känns som om allt i träningsväg avstannat och träningen är bara fläckvis. Tyvärr, dåligt med inspiration och lust av olika anledningar. Men visst blir det en och annan kortis för mig och Lykke med lite lydnadsdetaljer. Men kan inte skryta om att jag har någon speciell plan för detta!

Trädgårdens avslut med olika saker har också fått stå i fokus. Bara att konstatera att även detta årets mål inte nåddes! Det är bara att gilla läget och se framåt mot 2017 och ta målet i sikte då istället.

Lykke leker ofta med Charlotte och Patriks finska lapphundsvalp, Cash, som nu är drygt 3 månader gammal. En söt liten nallebjörn med pirajatänder, som nu snart växt ikapp Lykke.
De blir alldeles toppade när de ses. Lykke mest!


Vi har haft förmånen av att få vara med på barndop för vårt älskade barnbarn, Dante!
 


Denna milda, goa och gláa unge! Man brukar ju säga att skrik i kyrkan ger sångröst, men se då kommer inte Dante att få minst lilla ton att sitta rätt. För inte ett knyst sa mitt lilla hjärtegull. På bjudningen efteråt var han också en riktig glädjespridare.

På himlavalvet har det också tänts en ny stjärna då L-T Hermod "Ludde", den 26/10 fick sluta sina dagar. Han föddes i Gud/Gudinnekullen den 26/9 2002. En härligt röd hane som fick ett gott hem hos min pappa och Kerstin.

"Ludde" på skogspromenad med mamma
Danga´s Cruella De Ville "Saga" som man bara ser rumpan på - 2006
"Ludde" med pappa Rätt & Slätts Hero - 2006
Veteran

torsdag 13 oktober 2016

Vart tar tiden vägen...


Lykke är halvvägs in i sitt första år, alla redan! Nu väger hon nästan 7.5 kg och är ca +37 cm i mankhöjd. Hennes päls börjar bli lite längre och om ett tag kommer hon säkert igång med sitt första löp också. Tyvärr har det inte blivit så mycket tränat som jag hade velat.
Inte ens målen för årets planer för trädgården kommer att uppnås!!! Första året som allt bara fallerar, känns det som! Nåja, det blir till att ta fler och nya tag under 2017, istället.

Inte heller fotograferar jag, på långa vägar, lika mycket som förr. Men här kommer några bilder på Lykke, som nu är 6 månader. Hon ser fin ut, tycker jag, men jag är långt ifrån en expert på rasen. Planen är att ställa ut henne under nästa år. 
Får vi ihop oss i lydnaden, så kommer vi att äntra en och annan plan på det sättet under 2017 också! Men jag vill känna att vi kan först, innan vi ger oss ut. Vi har inte så brått!


torsdag 29 september 2016

Grattis

Idag säger vi GRATTIS till Svampkullen!

Även ett försenat GRATTIS till Gud-/Gudinnekullen som blev 14 år den 26/9!

Tiden rinner iväg...

...och det prioriteras inte alls att sätta sig och skriva ner minsta lilla rad!

Det som händer på hundfronten är att Lykke börjat skolan. Det gillas verkligen, att få fullt fokus och massor av lön. Vårt arbete tillsammans fungerar väldigt bra.

Vi tränar inte så strukturerat eller ens varje dag, utan det har den senaste månaden blivit mer då andan faller på eller några minuter med lite olika uppgifter. Känns inte alls som jag!! Har liksom inte fått till min egen inspiration. Med den strukturerade träningen som jag alltid haft innan. Inspirationen är liksom borta, just nu.

Däremot, har vi varit på lite olika evenemang och då är hon lugnet själv, samt tyst! Inget skällande eller ens en massa tyckande. Vilket jag är jättenöjd med.

Lykke älskar också allt och alla! Jag tycker inte att det finns en anledning att gilla alla, så mycket. Inte heller att alla ska bjuda på gotter heller! Nu råder det restriktioner av gullandet från andra! Nu har vi sett att hon gillar alla och framför allt det de kan ha i fickorna så nu jobbar vi på att fokuset ska ligga på oss istället.

Lykke, har tagit rollen som husets väktare här hemma. Inga djur oavsett vad tillbringar någon millisekund olovandes här.
Minsta lilla pippi, jagas på flykten. Ekorren, är en riktig retsticka som håller sig precis utanför staketet, till hennes stora förtret. Den stackars igelkotten har nog gått och blivit döv, för den stackaren har hon gapat rätt i örat på! Till och med alla fjärilar och andra flygande insekter eller inte ens flygande, har passerat med förskräckelse. En del har faktiskt stupat!


Lite bilder i svart/vitt!

Det har varit tandömsning nu ett tag, och de permanenta tänderna är näst intill uppe. Öronen har tyngder och så kommer det att fortsätta ett tag till. Sen hoppas jag på att de stannar på ett snyggt tippat sätt.

Yngsta dottern med sambo, har införskaffat en finsk lapphundshane som kommer hem och busar med Lykke. Lilla Cash är en pigg, stadig, trygg och tuff kille som vet vad han vill. Ska bli kul att se vad det blir av denne grabb, när han blir stor! Lycka till med "nallen"! Foto på Cash; Charlotte Lindahl

fredag 19 augusti 2016

Bästa idag!


Jag vet att en gång är ingen gång!!! Men en väldigt god början!


Bestämde igår att vi skulle åka till klubben idag och då ger jag Lykke Postafen, till sin frukost.
När Lykke kommer in i bilen sätter hon sig och tittar på mig. Då väntar jag med att köra tills jag ser att hon lägger sig ner. Detta gör hon efter ett par minuter, när motorn startat.
Cirka 7 minuter senare när vi kommit fram, så öppnade jag bara bakluckan, för jag tänkte att hon skulle få "landa" lite. Inte komma ut genast! Jag kan säga att hon blev upprörd och klagade högljutt! Det måste ju övas det också! Hon tystnade ändå relativt fort! Kanon! Det gick en bra stund innan jag återvände till henne.

Hade en väldigt vag plan om vad vi skulle göra... men samlade mig och bestämde mig för att vi skulle köra lite följsamhetsövningar där hon självmant skulle välja mig och arbete.

Jag vill alltså att Lykke ska;
> falla in vid min vänstersida när jag rörde mig framåt!
Jag hade bestämt att jag skulle klicka och belöna till en början bara att hon kom in till mitt vänstra knä, sedan klicka för att hon kunde gå en bit och så öka vi svårigheten hela tiden.
Till en början stördes hon av en gräsrugge, runt en sten, som dök upp på planen och den där stora busken som står uppe i ytterkanten!!! Dessa blev utskällda och skulle skrämmas bort! Tokfia! Eftersom vi var själva på planen, så ignorerade jag detta och ville hon tjäna någon lön så fick hon allt välja mig istället för sådant onödigt tramsande! Det gjorde hon också efter en liten stund. Jag bytte riktning varje gång hon kutade förbi eller inte var fokuserad på mig. Så det blev riktigt bra efter ett par minuter.
När hon valt att stanna kvar så vinklade jag höger och klickade först bara för att hon hängde på och sedan även att vi kunde göra två vinklar direkt, för att avsluta lite enkelt med att klicka för sväng men inte ge belöning förrän efter ett par steg. Riktigt duktig!

> Klickade även för att hon i min baklängesmarsch, behöll position och kunde sitta rakt vid halterna.
Även detta blev jag rätt nöjd med och då var hon också kvar i fokus på vad vi sysslade med! Duktig tös!
Vi repeterade också lite vändningar på stället, som vi gjorde hemma i hallen igår. Dessutom kändes det lämpligt att testa detta när vi nu precis kört raka sättande. Jag gör ännu så länge bara vändning, till höger, så vi gjorde tre stycken med klick och belöning! Rakt och fint blev det också idag! Finemang för att hon fixade detta men också att hon orkade hålla fokus i flera minuter med olika övningar utan att få lek emellan.

Sen var det läge att köra lite explosivt och låta henne få ur sig lite energi efter det. Då hon älskar att jaga ifatt bollen, så tog jag fram och slängde iväg denna på lite olika sätt. Både med studs, långt iväg direkt och så rullade jag iväg den. Avslutade med att ta fram den låååånga kampleksaken (ca 2 meter) i fleece. Den är rätt tjock också, samt full av en massa knutar. Den gillar hon skarpt att jaga ifatt, hålla och dra i när den hoppar, ringlar eller bara viftar omkring! Med ljud, så klart.

Efter den korta träningen, var hon lite tveksam till att hon skulle in i bilen så snart igen! Men jag satte mig i bakluckan, krokade koppeländen om draget, lockade på henne och när hon kom fram myste vi lite med klappar och beröm för att sedan få en liten gottebit också. Så klappade jag lite på fällen, sa att hon kunde åtminstone sätta framtassarna där, så serverades det mera gotter.
Lykke tänkte att, varför stanna där, så hon flög direkt in i buren istället!! Så det blev gotteregn där inne istället!
Samma procedur med att vänta in att hon lagt sig ner innan jag körde!

När jag kom hem och öppnade bakluckan såg jag det bästaste, av det bästa ...
Att Lykke inte hade en massa slem hängande runt munnen!!! YEHAA! Jubel och hurrarop! Massor av fjäsk och godis! Vilken glädje! HURRA!

Alla tummar och tår hålls nu, för att nästa tur blir det bästaste av det bästa igen!
Men jag vet... en gång är ingen gång!

måndag 15 augusti 2016

Det känns mer och mer, som om vi har startat upp träningsträning!

Det blir hela tiden nu lite roligare att träna. Allt är på lek och så kommer det ju alltid att vara, men framför allt nu när jag ska lära känna Lykke och hon mig. Jag behöver hitta de rätta knapparna mm.
Jag behöver ju ha in massor av information om vad Lykke tycker är kul och hur länge hon orkar? Att hitta gränserna för allt. Att kunna läsa av henne och hitta rätt, vid olika tillfällen, i alla väder och i olika situationer med olika störningar. 
Fortfarande sker ju de flesta träningstillfällen här hemma. Det blir många små kortisar, där jag ber om ett läggande eller ställande mm! Vi har också börjat med sitt.

Nästan dagligen övas det att stå på bordet, inför ev. kommande utställningar. Även en hel del pälsvård samt klor, tandvisning och öron ska ju ses över. Är ju också  faktiskt bra att kunna när vi ska eller måste till veterinären!

Vi  jobbar också på att hon ska veta att det är positivt att befinna sig på min vänstra sida och då i position bredvid mitt knä! Det artar sig bra, men är inte det mest självklara valet, riktigt ännu.
Idag körde vi övningen även på klubben och det gick rätt bra faktiskt. Jag vill att hon ska söka sig in självmant vid sidan. Dessutom ha rätt fokus på mig. Följa mig med stor förväntan på målet med den kommande belöningen!

Vid stillastående, vill jag nu bara att hon ska vara rätt i position men inte sitta. Det lär ta lite tid att få till lugna fötter på henne, men det blir säkert bra! Hon är fortfarande en vinglig valp, som har inte så mycket kontroll ännu, på sina ben. Vi jobbar på denna fotkontroll också! Frambenen har hon rätt bra koll på men de där bakbenen!

I helgen klickade jag in henne på att stå i frontposition på en plattform. Den positionen köpte hon direkt! Kanon! Vi har ju övat att hon kan både stå och ligga framför också, utan plattform. Men nu blev positionen ännu mer tydlig för henne. Dessutom tror jag att hon då blir mer bekant med att hon har fyra ben. Att det inte hela tiden ska röra sig bakåt i ett erbjudande av att backa ifrån. Hon gasar liksom iväg, för att hon tror att det går fortare då att få godiset!

Backa ifrån är ju lite av en favorit! Det satsar hon alltid på! Vilket är jätteroligt. Faktiskt rör hon sig också väldigt rakt, vilket är rätt otroligt eftersom hon inte har muskler till det för att kunna hålla bästa balansen ännu.

I morse fick jag en idé om att klicka in henne på att greppa en rätt tung träapport. Alltså en mycket större än vad hon behöver ha i lydnaden. Tanken bakom detta var att det skulle vara lättare för henne att förstå att ska hon kunna bära den, så måste hon hålla på mitten. Det går inte att orka gapa om ändarna! Hon testade så klart detta!! Verkligen lyckat resultat, för hon plockade upp den och vi kom till och med så långt att hon kunde ta den ca en meter ifrån mig och komma in med den. Detta blir kanon så småningom.
Även mellanstorleken av metallapporten plockades fram och ligger numera på golvet. Den slog hon på med tassen, men jag vill inte gå vidare i detta läget. Den kommer att kläs på mitten för behagligare grepp och så får vi aktivera den till något kul. Men en sak i taget.

Vi har också börjat med att ha en extern belöning i en burk bakom henne då vi kör ett läggande vid sidan. Kör olika långa sekundsekvenser innan vi avslutar för att vända om och få smaska i sig gottet! Det är med stor pompa och ståt och ett himla skramlande med burken innan locket åker av. Där kommer jag att använda mig av lite olika externa belöningar framför och bakåt, för att få till det bästa och rakaste läggandet framöver.
Nu klarar hon rätt bra att vara lugn i ca 20-25 sekunder, men det är inget jag skulle lita på att det alltid blir rätt ännu.

Så har vi ju detta med, denna där åksjukan! I söndags testade jag att ge henne Postafen, för första gången. Hon blev varken trött eller på något annat sätt påverkad av den där kvarten av tablett. Kanon! Visst slemmade hon och visst kom det lite galla, men jag tror efter dagens åktur också att det satt sig som ett kroppsminne av att det kan bli obehagligt när vi åker bilen. Inte alls konstigt eftersom vi faktiskt övat på alla pedagogiska sätt för att bota detta utan att lyckas. Och det mer eller mindre dagligen!
Visst såg jag på henne att hon tyckte att det var väl inte det bästa beslutet jag tog att stänga luckan om henne, men när jag backade ut så såg jag att hon la sig ner. Sen låg hon ner de sju minuterna vi har till klubben. Slemmigt ändå men inte lika mycket och ingen galla kräktes upp. Likadant var det på hemvägen, så jag tror att för varje gång hon inte upplever att hon mår dåligt så kommer det att bli bättre hela tiden. Hon kommer att kunna slappna av. Håller tummarna för det, i alla fall!

Lykkes öron, lever sitt eget lilla liv. Framför allt hennes högra öra, som hela tiden känts lite styvare. Snart börjar tandömsningen och då hoppas jag att de efter det blir lite mer fokuserade på att vara snyggt tippade!

Lykke är så social mot alla. Kvittar vilken hundsort, storlek, hårlag eller färg de har. Hon bara är och fungerar i situationen. Även folk är det bästa hon vet! Det är TOPPEN!

I helgen träffade hon för första gången sedan hon flyttade hemifrån, sin egen ras! Lykke var superglad, både över att tiken liknade henne och att de pratade samma språk.
"Rosie" och Lykke, fann verkligen varandra! De verkade ha ett mer gemensamt språk än den kastrerade hanhunden. Kul att se att tiken som aldrig direkt lekt med en yngre hund, ändå hade så många naturliga sätt att kommunicera med Lykke. Bäst är så klart att Lykke har en sådan trygghet i umgänget med alla!





För att ge en lite storleksuppfattning på Lykke, så är de vuxna jyckarna på bilderna omkring 38 cm, och Lykke ligger nu på +33 cm. Kanske till och med 33,5 cm. Men det är svårt att mäta och läsa av själv. Tror mer det senare för hon har hela tiden, ökat ca en cm i veckan. Jag hoppas så klart på närmare 38 cm när hon är vuxen! Nu väger hon ganska exakt 5 kg också!

En hel del kuta runt i full fart blev det också så klart, men jag är bäst på stillbilder! Nedan följer lite mindre bra alster av detta fartiga!

Lykke var helt utslagen senare på eftermiddagen och kvällen. Både bilresa, träning med en massa lek, härligt hundmöte och en massa kutande mm. Tack Lena, för att du hade tid med en lekstund och att dina jyckar också tyckte det var en bra idé!

I Torsdags, så hade hon också en lekstund med Pokie, en Irish Soft Coated Wheaten Terrier. Tyvärr hade jag ingen kamera med då! Riktigt kul hade de också tillsammans. Tack Gun!

söndag 14 augusti 2016

Grattis Florakullen!

Massor av kramar och pussar till er alla!


Benjamin Bingel "Benson"
Gurid Gullviva "Posy"
Tuva Tusensköna "Tuva"
Selma Solvända "Selma"
Vega Vippmålla "Milla"
Doris Dådra "Doris"
Majken Majviva "Maja"

fredag 12 augusti 2016

Äntligen!

Nu blev det äntligen av, en träning på klubben som mer kan liknas vid en träningsträning!!
Inte det roligaste att behöva åka bil eftersom Lykke blir så åksjuk, men som väl är, så är hon inte så väldigt påverkad när hon kommer ut.

Vi startade med att leka lite med tennisbollen. Riktigt duktig var hon, för hon hann med att se var den landade och jagade lätt ikapp den. Dessutom kom hon faktiskt också tillbaks med den!

Idag, låg mitt fokus på att se om hon kan få till lite rätt position vid vänstersidan. Det blev okej, men bör bli mycket bättre!

Följsamheten är rätt okej, men nu var hon ju i koppel, så det räknas inte riktigt tycker jag. Men ville testa, eftersom vi alltid leker detta hemma i hallen, utan koppel.
Körde också lite start, både från stående och några sittande bredvid och det gick bra men det kommer att ta ett tag till innan det känns säkert. En drickpaus behövdes efter detta!

Sen blev det en jaktlek och kombinerad kamplek med ett långt (drygt 2 m.) och tjockt sammanbundet "teddysnöre"! Det gjordes stora långa lovar runt mig, där hon försökte få in så mycket "snöre" som möjligt i munnen. Så fort hon tappade så betedde sig snöret som en jätteorm. Det tyckte hon var kul!

Lykke gillar övningen "backa ifrån", så den erbjuder hon ofta. Det belönas ju så klart! Idag fick det bli en boll som rullades in under henne! Jätteduktig på att komma snabbt tillbaka och erbjuda ett nytt backande! Men efter tredje gången fick det räcka med den övningen! Alla goda ting är ju tre!

För första gången placerade jag en burk med gott i, som skulle befinna sig bakom rumpan på Lykke när hon fick göra ett liggande. Jag var placerad framför henne. Första avslut till belöning kom efter 15 sekunder. Andra, efter 20 sekunder och tredje efter 25 sekunder. Vid varje belöning fick hon ett bra och sen öppnades burken så hon kunde få det gottiga! Sen tog vi en drickpaus igen!

Bestämt att bara belöna ett bra läggande, efter det. Då använda en kampleksak med två teddyhandtag och som liksom är fjädrande. Det blev en bra urladdning efter att ha fått bara ligga stilla!

Lite klapp och mys för att sedan gasa upp henne och avsluta dagens träning där vi lekte med två jeansflätade dragleksaker som också är bra att bära, men idag användes de till jaktlek och att komma tillbaka för att släppa och leka med den andra. Ett antal byten, som alla fungerade klockrent! Lite till att dricka och sen var det slut för idag!

Lite marginell tvekan, med att vilja åka hoppa in i bilen igen när vi skulle hem, men det kan jag absolut förstå. Hur kul är det att må så dåligt, var gång hon åker!
Har inte mer än max ca 7 minuter hem, men när vi kom hem så såg jag att det igen kräkts galla i bilen plus att hon kräktes upp de få godisarna som hon fick under träningen! Stackars liten! Måtte detta snart växa bort!

Hon har sovit gott sedan vi kommit hem och det tycker jag är ett gott betyg på att hennes hjärna behövt jobba lite extra!




fredag 5 augusti 2016

Lusten att skriva är inte så stor!

Inte heller träningslusten är på topp, men vi kör ändå en liten stunds träning varje dag.

Vi har hunnit med en liten resa till Åhus BK, där de körde ett mästerskap mellan Danmark och Sverige! Sverige vann minsann! Hurra! Men vi orkade inte stanna till prisutdelningen.
Lykke skötte sig alldeles utmärkt. Hon bara älskar alla människor och så glad hon blev av att få träffa alla hundarna där, även om hon inte fick leka med dem. Toppen! 

 Lykke blir åksjuk!! Så också till detta evenemang. Både dit och hem! Hon slemmar och till slut kräker hon, trots alla försök att underlätta för henne. Hon är inte på något sätt tagen eller stressar upp sig och när hon kommer av märker man inget alls av att hon haft det jobbigt! Men det är ju inget bra, alls!

Var på klubben för första gången i måndags, en liten kortis bara. Vi har ju bara ca 5 km dit, tänkte då att det kan hon ju fixa kanske, och sen få komma av och leka mm. Slemmigt värre var det då och på hemvägen så precis när vi svängde in på tomten, så kräkte hon! Hela fällen var indränkt av slem också!

Även på klubben blev hon lycklig av att träffa alla som var där. Dessutom så kunde vi köra en liten följsamhetsträning och en massa lek, så klart!

Efter vi kommit hem från klubben, funderade jag en del och nu har jag lagt upp en ny plan för åksjuketräningen. Så nu hoppas jag att denna plan fungerar och att vi snart ska få till en förbättring.
Har aldrig ens behövt att tänka på att hundarna varit åksjuka, för ingen har visat några symptom. Så det blev att gnugga lilla geniknölen! Hur svårt ska det behöva vara!?!
Idag, har vi t ex nu kommit så långt att vi provade att köra runt tomten. Vi behövde göra tre stopp, på vår färd på ca 300 meter! Tre stopp, med belöning och där hon också fick komma av en stund.
Det blev inte superbäst, men reaktionen helt klart bättre! Lite spottfläckar bara, som jag lätt kunde torka upp.

Det roliga är att hon vet att det ger lön att vara i bilen så hon strävar efter att hela tiden få komma in i sin bur igen.
Det är bara att jobba vidare... håller tummarna för att det inte tar en evighet, för det är rätt tråkigt att inte kunna sticka iväg och ha kul någonstans! Avskyr begränsningar och att vänta!!!


Fina tant Belle, är ju ofta här till Lykkes stora förtjusning! Men frågar vi Belle, så hade hon hellre varit utan denna yrhätta!
Lite godisletande, så lugnar det ner sig lite och Belle kan få lite andrum! Belle hör och ser säkert inte fullt ut längre, så hon tycker ju Lykke är väldigt stökig när hon kommer mer eller mindre flygande runt henne. Dessutom skällande! Jag blir galen på detta oljud. Vi har alltid sagt att västgötaspetsarna kan prata en hel del, men jag får ju säga att de far inte runt som en galning och gapar för ingenting! Så skulle jag mot förmodan få frågan om detta är jobbigt på en västgötaspets så kommer jag att säga, absolut inte!
Har försökt att tämja Lykkes öron! Får hoppas att detta låter sig göras! Hon ser ju absolut lite mindre ut som en rackarunge, med tippade öron. Så nu provar vi att ha lite lim istället för tejp. Får väl bli lite bilder på resultatet senare...

Inte heller är jag så duktig på att dokumentera och skriva en träningsdagbok! Skäms, på mig!!
Men det vi ändå har pillat lite med, i vår (nästan) dagliga träning är;
Följsamhet > bör bli bättre, inte klar över sin position riktigt ännu. Men följer glatt med och har förväntan!
Stående position vid vänstersidan > bör bli bättre, inte riktigt självklar ännu.
Stående position framför > bör bli bättre, framför allt rakare.
Backa ifrån > Bör bli bättre. Lite rakare, lite längre och är inte ordsäker ännu.
Pallträningen > gillar att gå upp på denna. Bör bli bättre på att flytta med mig i rörelse.
Ligg > bra - bör bli bättre. Hon tycker det är kul, men chansar en del. Önskar bättre bakåtläggande.
Stå på bordet > Mycket bättre nu - önskar mer stadga.
Stå på kommando > bör bli bättre. Chansar för mycket.
Sitt utan kommando > bör bli bättre, började idag.
"Give me ten" - hoppa upp med båda tassarna mot mina händer på kommando > Bra
"Vänta" > Utmärkt
Fokus på mig när bilar åker förbi > Bör bli mycket bättre (vill gärna dra efter)
Inkallning med "kom" och att komma in ända till > bör bli bättre
Inkallning av "Lykke" > bra - utmärkt
Leken "runda Kalle" (en liten trädgårdsfigur som liknar min lilla Kalle, men som är en schäfervalp) > gillas skarpt av Lykke. Inte ordförståelse, och ibland en del oljud.
Orden Kissa & Bajsa > bra
Kamma, fixa med öron mm. > Bra

När jag nu ser allt uppradat så här, så slås jag av att känslan av att inte göra så mycket, är en aning fel! En del har hon och jag ju faktiskt ändå påbörjat. Tror det är för att vi fortfarande inte kan åka iväg och träna, som gör att jag har den känslan av att inget göra! Ännu en påminnelse om varför man bör skriva loggbok om vad man gör!

En liten stund varje dag blir hon kvarlämnad hemma. Allt ifrån en halvtimme till ca 2 timmar, har det blivit. Det fungerar utmärkt!
Så när jag hämtar grinden, springer Lykke direkt till köket. Närmare bestämt till skafferiet och så ser hon väldigt förväntansfull ut.
Där inne finns det goda tuggben av olika slag som hon får en bit utav. Det bästa hon vet är när hon får torkad strupe eller lever!
Nu varvar jag med mer lättätna mjuka pinnar också, för att se om hon trots ingen sysselsättning ändå klarar av att vara ensam och instängd i köket. Än så länge är allt lugnt, när vi kommer in igen. Kanon!


Nu håller jag alla tummar och tår för att Lykke snart kan åka bilen mer än några meter i taget! Att vi åtminstone kan åka till klubben, 5 km bort!