torsdag 30 juni 2016

Lykke, gillar läget!

Då har ännu en vecka gått, där vi lärt känna varandra och jag kommit till vissa insikter om min nya hundras...
Det är både saker som jag tycker är kanon men också saker som jag saknar och som jag dessutom hade gratis på västgötaspetsen.
Så nu jobbar min hjärna för att hitta en balans och en bas som vi kan stå på och sedan lära oss växa ifrån!

Lykke har fått deltaga på ett firande under midsommarhelgen, där hela lägenheten var full av folk, stora som små.
Hon fick en liten säkerhetshage så att ingen skulle råka trampa på henne. Lycklig för all uppmärksamhet, men tog genast sig an det goda tugget som jag tagit med. Barnen lekte lite med henne och hon tittade med stora ögon på de små människorna. Faktiskt så skällde hon inte en enda gång! Glad för det!
Skällandet är ett gissel! Vi har alltid pratat om att västgötaspetsarna har lätt för att prata, vilket de också har. Men jag får faktiskt säga att Lykke skäller mer och mer i otid! Detta är INTE OKEJ! Så detta måste vi jobba bort!

Vi har fortsatt att träna på att dels vara på trimbordet, dels en del päls-, öronvård och kloklippning. Men också övat stå uppställd där. Lite mycket "virvelvind" ännu, för hennes säkerhets skull. Kommandot stilla, används och belönas när så är fallet! Men snart så...
Borstningen har hon nu också accepterat att hon faktiskt bara måste gilla läget på.

Hon upplevde också att Öresundståget i Kristianstad susade förbi, i helgen. Hon kollade men blev inte stressad. Kanon!

Dagsrutinerna hemma börjar sitta och hon har hela tiden sovit hur gott som helst på nätterna. Vaknar vid ca halv sextiden och då blir det rastning. Det går fort för frukosten väntar ju! Sedan vet hon att när jag äter mina knäckemackor, så tränar vi att stå. Hon börjar nu att lätta på gumpen, när hennes kommer. Ibland ser hon bara ut som en fågelholk och när ingen belöning kommer så blir hon lite otålig och far en runda för att parkera sig stående. Det är ju bra att hon tänker lite!
En liten strosa-omkring-runt-vår-tomt blir det senare vid 9-tiden. Då är hon lös och bär på kottar, pinnar mm. eller tuggar i sig olika fynd.

Det blir dagligen minst en koppelpromenad, men vi kör oftast lös hund då vi strövar runt här! Vi tränar också att hon skall klara av att bli lämnad i olika rum, att inte följa med in på toan alltid, att vi kan gå upp på ovanvåningen utan att hon får följa med, att hon får stanna kvar i sovrummet på natten då jag behöver gå till "lilla huset", eller bara får vara kvar i hunddelen när vi lämnar och går ut genom grinden. Så ordet vänta, verkar det som om hon nu förstår innebörden av.

Äter med god aptit allt hon bjuds på. Har lärt sig att det är bara okej att vänta och inte försöka bryta upp handen och stjäla det som finns där.
Även vid stå-övningen, så kan hon antingen fixera handen med blicken eller så vrider hon upp blicken och tar ögonkontakt innan hon vet att det bjuds på det gottiga! Duktig tös!

Idag, på lunchen började hon också med att sitta vid min sida och stirra upp på mig! Det gillas! Då berömde jag och belönade henne. Finemang! En bra stadgeträning.

Under morgonens förstapromenad, idag på grusvägen när vi har passerat grannens hus, öppnar hussen där sin dörr och släpper ut sin tollartik som då startar ett litet anfall mot mig storskällandes. De har inte inhägnat, ska tilläggas. Lykke var framför mig ca 4 meter bortanför. Men jag tvärvänder, så klart, så jag kan se tiken. Gjorde mig stor och bestämd så tiken stannade förvånat strax utanför deras tomt. Lykke, kommer då upp något framför mig mot tollartiken, skällandes hon också.
Tror faktiskt inte att tollartiken sett Lykke till en början, men det gjorde hon alltså nu. Så tiken vänder upp mot oss igen. Då nappade jag tag i Lykkes svans och halade in henne kvickt och upp i famnen. Samtidigt som jag fortsatte vara stor och stark mot tiken! Hon vände och sprang tillbaka in på tomten.
Min puls blev faktiskt lite hög, när vi var på väg därifrån, för denna tik har faktiskt anfallit och bitit en del utav grannarna, mer än en gång.
Hussen stod under hela tiden kvar på trappan och ropade fortfarande med en gulleröst på sin lilla hund! Innan vi kommit runt hörnan kom en annan granne cyklande nerifrån upp till sin brevlåda och då for tiken ut igen på samma storskällande sätt. Humpf. Pyttelite mer röstresurs använde hussen, för att få henne att avbryta. Stackars hussen! Han behöver gå en tala-tydligt-kurs-till-sin-hund!!
En timme senare tog vi en ny promenad, då grannen åkt till jobbet och det inte fanns en chans till att hon skulle komma rusandes igen. Lykke kom absolut ihåg det, men tro inte att hon såg lite mesig och tagen ut! Nehej, hon gick med högt huvud, svansen i topp och jag tror minsann på tå också. För säkerhets skull gav hon till ett kort skall också, vilket jag påtalade att prata det gör vi inte, och kallade på henne. Skönt att ingen rädsla fanns. Sen vände vi och gick tillbaka och då brydde hon sig inte alls. Kanon.

Tyvärr, verkar det som om hon nu blivit åksjuk! De senare gångerna har hon kräkt också! Trots att vi kör försiktigt. Både jag och Anders har anlag för åksjuka så vi vet liksom hur det är. Ofta blir det en kortisrunda på ca milen med bilen. Så det blir inte så lång tid hon behöver vara i den. Får också bara vara sovandes i buren.
Men jag har sett att hon står på bakbenen och tittar ut på allt som far förbi, så nu ska vi testa att hänga för på ovandelen av buren så att hon inte ser något. Hoppas det kan vara till hjälp.
Vi leker ju en hel del och den sista tiden har hon nu kommit på att det är mycket roligare att komma tillbaka och trycka leksaken mot vår hand för att vi ska leka mer med henne. Till och med bollarna som hon absolut velat äga tidigare kommer hon tillbaka med. Kamplek, är ändå fortfarande favoriten!

Hon leker en hel del själv också. Lykke smyger som en katt mot "offret", hon hoppar som en riktig wrestler rakt på grejen, kutar omkring som om hon hade eld i baken och vilt skakar saker, eller slänger iväg grejer.
En del märkliga saker är favoriter. Som till exempel mina stora porslinsfåglar som står ute på altanen. Dessa slår hon omkull och i allt prydnadsporslin finns det ju ett hål underst! Detta hål är mycket fängslande, tycker hon. Sen försöker hon så klart släpa med sig dem också! Detta har vi givetvis inte kommit överens om är okej! 

Även denna veckan har vi mätt och vägt henne och nu är hon ca 26.5 cm i mankhöjd och väger 3.43 kg! Det är alltså inte som vi inbillar oss, utan hon växer verkligen och sätter lite muskler.

Nästa vecka är det dags för 12-veckors vaccineringen och då ska hon också få Bravecto. Sen ska vi väl utöka våra långsamma promenader och även mingla på lite mer på offentliga platser!
Lite mer grundkunskap ska vi träna de här sista dagarna i denna veckan men sen blir det att träffa lite fler hundar än gamla Belle och ta en runda till brukshundsklubben mm. Väl mött där ute!
Vi skyndar långsamt med lite mer utökad träning och ser till att vi har kul under tiden!

måndag 27 juni 2016

onsdag 22 juni 2016

Härliga tider väntas!

Lykke blir idag 10 veckor och mitt barnbarn fyller 2 veckor!
Ja, för två veckor sedan, närmare bestämt samma dag som vi hämtade hem Lykke föddes mitt första barnbarn!
Jösses, så svårt det var att bara koncentrera sig på att hämta valp och hålla tankarna på det när ens förstfödda tös, har åkt in på förlossningen!
Vips, så fanns det helt plötsligt två bebisar i familjen, den ene lite hårigare och med tänder bara!
Vi besökte den mycket stolta familjen när de på fredagen fick komma hem. Liam var så stolt över att ha blivit storebror så det fick ju också firas!
Liam 6 år och Dante 2 dagar
Lycka till i livet, mitt lilla hjärtegull!
"Valpar" oavsett antal ben, är ju hur goa som helst och jag kommer absolut att vara lika stolt över dem!

Det märktes så tydligt när Lykke blev 9 veckor, hur hon helt plötsligt blev medvetenheten om omgivningen och det som hon skulle göra.
Har tidigare också sett en stor skillnad på mina egna valpar då de blivit ca 9 veckor gamla. De utvecklas en hel del och blir mer kommunikativa. De liksom lyfter blicken och börjar ta in omgivningen på ett annat sätt. Det är precis som om de då först kan börja att ta in info. Både i deras egen kommunikation med sina artfränder men också tillsammans med oss tvåbeningar.

Helt plötsligt kunde det klagas över att behöva åka bil! Eller så valde hon bort att vilja komma ända fram, bara för att hon trodde att hon kunde få välja!!!
-Vaddå dåå, gå i koppel! Följa med, varför? Men inte särskilt envis och uthållig utan några sekunders stopp sedan var hon med igen.
Högljudda protester och attityd vid borstning och att helt plötsligt tycka att det skulle vara okej att rusa ikapp och hugga tag i byxor eller skosulorna!! Så denna veckan har vi väl mer stannat upp, pratat klarspråk om vad som gäller, visat vad som är okej och vad som inte går hem i denna familjen.
Det där med att bli pillad på, eller klappas det vill hon också styra över! Tyvärr, för hennes del, så drar hon även där det kortaste strået!

Vi har fortsatt att jobba på det där med att Stå och nu när hon börjat pejla in världen lite bättre så börjar det arta sig. Dessutom börjar hon förstå, vad hon kan tjäna på att följa min önskan!
Träningen på bordet går också rätt bra, även om jag skulle vilja ha mer tyngd i tassarna och mindre virvelvind, för hennes säkerhets skull!
Stort plus är att hon inte tappade någon hörsel... dvs. hon vet fortfarande vad hon heter och släpper allt, så fort jag ropar!
Att lämnas ensam, både i bilburen, eller när jag vissa tillfällen väljer att gå på toan själv, köket, sovrummet, altanen och hunddelen går också alldeles utmärkt. Någon liten protest kan förekomma, men vi säger bara vänta till henne och dröjer det länge så går hon och lägger sig!
Lykke sover gott hela natten och vaknar omkring sextiden. Men det gör inget, för då har ju solen varit uppe länge och jag vaknar nästan tyvärr samtidigt med solen! Trots fördragna gardiner också!!

Vi har i veckan burtränat en hel del med kanvasburen, eftersom den kan hon behöva vara i stundtals i då det blir lite festligt inne hos Anders far nu under midsommarhelgen. Det kommer att vara en hel del småbarn där också, så det blir ju spännande. Men se sova och ta det lugnt, behöver hon ändå, även om hon säkert tycker att det är överskattat.Något som fröken Lykke också tycker är väldigt överskattat, är det där med att gå på gräset eller gångarna i trädgården. Hur kul är inte det att köra rally, så det ryker och springa egna vägar!!! Att dessutom hugga tag i blommor mm. under sin färd eller helt enkelt anfalla första bästa, det är ju en självklarhet enligt fröken Lykke! Klart att allt är satt där för hennes skull, att få leka med, demolera och äta upp!! Vi kommer att ha en del att reda ut framöver, känner jag!

Något som fröken Lykke också tycker är väldigt överskattat, är det där med att gå på gräset eller gångarna i trädgården. Hur kul är inte det att köra rally, så det ryker och springa egna vägar!!! Att dessutom hugga tag i blommor mm. under sin färd eller helt enkelt anfalla första bästa, det är ju en självklarhet enligt fröken Lykke! Klart att allt är satt där för hennes skull, att få leka med, demolera och äta upp!! Vi kommer att ha en del att reda ut framöver, känner jag!

 
Lykke är annars väldigt framåt och nyfiken. Kan vara lite mer pratig än vad jag önskar höra och den där tuffa-jag-ska-bita-dig-i-byxorna-/ jag vill-jag kan-jag ska själv-attityden, den får hon faktiskt skrota!

Att gräva hålor eller att få äta kottar och pinnar, det är bland det bästa hon vet! Ca 2 sekunder efter hon har kommit ut, så befinner det sig något i munnen på henne!

Saker vi upptäckt i veckan, som gör skillnad på hennes energi;
Solen = NEJ! Då kutar hon in i första bästa skuggplats, pustande och stånkande!
Ösregn = Bryr sig inte alls!

Fin tös! Synd att jag inte fick till någon bild igår då hon faktiskt var nyborstad! Men den renkammade och fluffiga pälsen såg väl fin ut i ca 1 minut!! Tills hon kom ut och direkt grävde ner sig i jorden!
Humpf! Nåja, hon är lycklig, i alla fall!

tisdag 14 juni 2016

Första veckan i Bjärlöv!

 Tänk... imorgon är det en hel vecka sedan Lykke flyttade hem till oss...och jag tycker hon alla redan växt massor.
Både kroppsligen då både ben och absolut pälsen blivit lite längre. Även allt hon numera kan klara och vad hon på egen hand väljer att göra. Som att t ex. välja sovplatser där inte vi är just då. Hon hittar överallt i huset, har varit på besök ute på firman. Där dök hon såklart papperskorgen genast!! Hela vår tomt (och den är stor) har hon knatat runt på. Blir att öva var hon får befinna sig och att det inte är meningen att man ska sluka alla blommor som växer där!
Verkar som om Lykke blir en bestämd tös med skinn på näsan. Har bestämda åsikter om vad hon vill mindre av. Som att bli borstad eller att respektera vår önskan om att skorna inte är hennes leksaker.
Nightrunner´s M M Felicity "Lykke";
- vet att när vi ropar Lykke, så är det henne vi menar.
- förstår ordet kom.
- kan ta sig upp och ner för trappan ut men har idag också taxerat hela trappan upp till ovanvåningen (tyvärr).
- klarar att vara lämnad ensam och intar då sin sovplats.
- att både åka bilen, samt bara sova där.
- börjat att erbjuda eget beteende genom att kliva upp med bara framfötterna på en pall.
- erbjuder även att hoppa upp med alla fyra på en plattform.
- börjar förstå att det serveras ingen mat utan att hon står på alla fyra fötterna (naturlig sittare).
- har inget vända-sig-om-och-kolla-hur-långt-efter-du-är-matte! Utan drar iväg i 100 knyck, men som tur är så tvärstannar hon och kommer tillbaka i 200 knyck, då jag ropar Lykke!
- sover hela natten men väljer oftast inte någon skön hundsäng.
- klarat alla ljudtest hitintills (gryta, slamrande soptunna, spisluckan, mobilsignaler, ljud från tv´n, bilar som kör förbi, klampande steg i trapporna, idag en inkastad 3 meters agilitytunnel och säkert fler saker som jag nu inte kommer ihåg.
- sprungit igenom denna agilitytunnel, både efter en fotboll men sedan bara gjort det på eget tänk också!
- älskar att bära på saker, kottar, pinnar, leksaker, filtar, skor, löv, grässtrå, fjädrar ...allt som hittas... tyvärr idag också hittat en äcklig gammal bajspåse med intorkat bajs som låg vid vägen, och som hon tyckte att hon kunde ta med sig!
- går följsamt och fint i koppel.
- nyfiken på allt.
- fågelskådare.
- skäller på igelkotten som förvånat inte förstår varför det nu helt plötsligt är stängt med staket, igen!
- snabb att starta upp då lek och bus erbjuds.
Finns en del som vi omgående kommer att jobba på för hennes säkerhet, som att ha en så kallad "bortagräns". Att hon helt enkelt ska vända sig om och inte bara dra så långt hon kan se, eller bara sticka iväg för att hon kan och att hon känner igen sig.
Fortsätter också jobba ytterligare på lite ordförståelse som t ex. bra och rätt, samt nej-ordets innebörd.

En hel del rutiner som finns under dagen börjar också sitta bra men fortfarande så handlar allt om att vi ska lära känna varandra. Det är massor av lek med saker och hela tiden använda olika sätt att belöna beteende som gäller.
Vi är väldigt glada för denna lilla juvel och jag tycker det är härligt att äntligen ha någon i släptåg, efter fyra långa månader sedan älskade Kalle slutade vara min följeslagare!
Tack Mona, kennel Nightrunner´s, för förtroendet!