torsdag 9 februari 2017

Ett år sedan!

Ett år har nu gått sedan Kalle fick sluta må dåligt och istället fick vandra iväg på en egen resa. Långt, långt borta sitter han säkert ibland och kikar ner på sin matte!


Det är tomt utan min bästa vän! Utan hans glada uppsyn och arbetslust! Hans viftande stubbsvans och iver efter att få träna! Saknar hur vi trådlöst kunde kommunicera! Hur bara en blick, kunde säga allt!
Jag är glad över att fått uppleva den stora kärleken från första stund han föddes! Hur vi genast bara blev ETT och att vi gillade att göra saker tillsammans! 
Allt han lärde mig och att han alltid ställde upp på de konster jag tyckte vi skulle göra. Hur vi ändå fick allt till att fungera trots att vi ibland inte var på topp! Ömsesidig kämpaglöd!
Jag hoppas och vill tro att Kalle mår gott nu och har superkul tillsammans med alla sina vänner. Dessutom vill jag gärna tro, att vi ska mötas igen!
 

Älskade glada Kalle-knopp! Mitt Gullehjärta och bästa vän!

1 kommentar:

  1. Känner i mitt �� ! Saknaden efter de som varit och farit vidare. Ja det bra. Martin och Sune Minusson

    SvaraRadera